petracaroline

 

Alltså att gå i banken eller springa runt och uträtta ärenden på stan generellt är inget som står högt på "ja- vad kul- listan" för min del. När man är en högkänslig person blir intrycken i sådana sammanhang många, intensiva och ibland överväldigande. Att vara på offentliga platser som i en stor bank och vänta på min tur kan få mig ur fattning och stressa mig på dåliga dagar. På bra dagar är tröskeln för omgivningen och intrycken högre och jag tacklar det bättre.

 

Men det är inte bara min känslighet som styr, nej, det beror också på vart i världen jag är. I storstäder generellt är det inte alltid lika kul att göra ärenden för där är det mer stress, fler människor och som regel sämre kundservice (... Nej, jag drar inte alla över en kam nu jag vet att det finns toppenservice överallt och vice versa) MEN efter 13 år i Oslo och 2 år i Stockholm så har jag en hel del erfarenhet i ämnet. Norrmän (steriotypt, generellt) är ju inte direkt kända för att ge bra kundservice och Stockholmare (steriotypt, generellt) är ju inte kända för att vara varma och vänliga.

 

Jag är i en mataffär för att handla och kommer till kassan för att betala. Jag- Hejar...för så gör man i Sverige. Butiksbiträdet- Hääää?, som kan tolkas som vem fan är du? Sen är interaktionen typ över. Samma sak i klädesbutiken och jag ska be om hjälp att hitta rätt jeanssorlek. Jag- Hej, skulle jag kunna få hjälp att finna rätt storlek på dem här jeansen? Butiksbiträdet- som pratar i mobiltelefonen tittar ovilligt upp och säger- Häää?, som återigen kan tolkas som vad fan vill du? Servicen har dock blivit mycket, mycket bättre sen 1997 då jag flyttade till Oslo och det kan vi nog tacka svenskarna för som står för cirka 90% av kundservicejobben tigerstaden.

 

Jag är i en mataffär för att handla och kommer till kassan för att betala. Jag- hejar. Kundbiträdet- hejar tillbaka och pratar samtidigt över huvudet på mig och alla andra kunder med en kollega som står i kassan precis intill. Eller i en H&M butik; Jag står i kön för att betala, kommer fram och hälsar. Biträdet hälsar tillbaka, pratar med en kollega bredvid och innan jag hunnit få pengar och kvitto i plånboken och kläderna i en påse skriker butiksbiträdet- "Nästa kund varsågod" , över huvudet på mig och kollegorna bredvid gör samma sak med sina kunder.

 

Jag är i mataffären, samma procedur som i de två exemplen ovan. Jag hejar och kundbiträdet hejar tillbaka men till skillnad på de två exemplen ovan,  har butiksbiträdet hemmavid full fokus på en kund i taget, på att scanna matvarorna och frågar så artigt om jag har medlemskort. Säger priset på vad matvarorna kostar och ger mig kvittot i handen och säger hejdå med ett leende. Eller då jag idag var på banken för att lösa in en lönecheck (... notera att det inte är "min" bank utan min arbetsgivares bank, med andra ord en konkurrent) Butiksbiträdet som ropar upp mitt nummer ler vänligt mot mig när jag kommer fram, hon tar emot min check och en annan blankett från min arbetsgivare och säger vänligt att det kostar 50 kroner att lösa ut checken på Nordea och ingenting om jag löser ut den i min bank, pluss att jag kan få in pengarna direkt på mitt konto om jag går dit, tvärs över gatan. Jag tackar för hennes omtanke, önskar henne en fin dag och går tvärs över gatan med ett leende på läpparna. Vilket omtänksamt och kundvänligt butiksbiträde! På "min" bank kommer butiksbiträdet ut i banken och "hämtar" mig. Vi sätter oss vid hans bord och han tar emot lönechecken med ett leende och frågar om jag vill fylla i uppgifter som gör att nästa lön kommer direkt på kontot? Jag svarar att den blanketten ligger hos Nordea just nu. Han nickar, lika glad för det och knappar vidare på datorn och jag tackar för omtanken. Sen får jag skriva jag under, han ger mig kvittot och saken är biff. Vi säger hejdå och jag går därifrån med en varm känsla inuti och ínser att det plötsligt är ett rent nöje att gå ärenden i banken! *WOW*

 

 

Kram,

 

/"Psykologi"-Petra