petracaroline

I samband med min Norrlandsflytt sommaren 2012 har mitt gästbloggande för Vårdguiden i Stockholm avslutats (november 2011 t.om juni 2012) Gästbloggen har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som värmt mitt hjärta och öppnat mina ögon. Jag har insett att min historia är värdefull för fler än bara mig och att jag kan hjälpa andra genom mina ord. Just därför känns det extra inspirerande att fortsätta bloggandet på egenhand. "Petracaroline" är nygammal och startades i oktober 2011 mest för min egen del, då det skrivna ordet är mitt sätt att ventilera tankar och sätta ord på känslor. Genom Vårdguidens läsare har jag fått erfara det vackra i ordspråket "delad glädje är dubbel glädje" och jag hoppas att den glädjen lever vidare här! Jag kommer att uppdatera bloggen med 3-5 inlägg i veckan och beröra olika teman som psykisk hälsa, personlig och andlig utveckling, träning, kost och meditation. Inläggen kommer att förgyllas av mina egna erfarenheter, vardagsupplevelser och filosofiska reflektioner. Varmt välkomna!

3/8 Att odla medkänsla och tacksamhet

Publicerad 2012-08-03 16:39:30 i

*medkänsla för varandra*
 
Idag är jag bara tacksam och glad. Jag är tacksam för att jag vågar vara mig själv, tacksam för att jag har ett fint sommarjobb som ger mig möjligheten att växa som människa och som utvecklar mig i samma takt som jag är ett stöd för dem jag hjälper. Tacksam för alla kollegor jag har! Det är i samklang med andra människor som vi lär och lär ut och genom våra relationer blir vi utmanade att se allt med oss själva som vi gillar och ogillar.
 
Jag tror att vår omgivning och våra relationer i livet speglar oss själva, hur vi ser på oss själva, hur vi tänker och vad vi lägger fokus på. Genom att tänka så tar jag ansvar för mitt liv och mina upplevelser och det blir enklare att hantera olika sorters människor. Istället för att reagera negativt eller vilka känslor som än snurrar igång i samklang med omgivningen försöker jag se mina medmänniskor som en möjlighet att lära känna mig själv och vad jag behöver arbeta på.
 
Jag utgår ifrån denna tanke: Jag vet inte allt om alla runt mig, vilka liv dem levt eller vilka upplevelser som format dem, därför ska jag vara försiktig med att döma dem om jag mot förmodan möts på ett sätt som jag ogillar. Arrogans, fördömande, överlägsenhet och hårdhet är ofta ett tecken på rädsla. Det är ett skydd mot omgivningen och med detta i bakhuvudet försöker jag istället svara med medkänsla och nyfikenhet. Jag blir nyfiken på vad människor runt mig upplevt i sina liv som format deras attityd mot sig själva och andra och livssynen generellt. Varför är glaset halvtomt för vissa och halvfullt för andra? Varför är vissa hårda som sten och utdömande medans andra är mjuka och medkännande? Kan en och samma människa vara både och? Medkänsla hjälper att se människor ur ett snällare perspektiv och jag tycker att det ger en objektivitet som tar relationer så mycket längre än att själv fördöma de som fördömer.
 
Så pröva en dag att möta er omgivning med medkänsla och tacksamhet oavsett vilka ni stöter på och se vad som händer!
 
Kram och på återseende
 
/Petra

Kommentarer

Postat av: Helena

Publicerad 2012-08-04 11:45:50

Åh, du har så rätt Petra! Detta är tankar jag känner är nära mig själv och jag brukar ofta försöka se längre än det första intrycket folk ger och ifall de beter sig annorlunda eller rent av negativt. Rädslan är väldigt ofta upphov till de negativa beteenden, det ser jag ju så väl i mig själv. Och detta få mig att tänka på mitt eget inlägg, om rädslan med att lära känna andra, och att den som möter en med arrogans kanske själv är rädd och då behöver man inte egentligen känna en rädsla för att bli bemött med oförstående blickar, för det är just rädslan man möter, bara hos en annan människa och på ett annat sätt. Tror det är viktigt att se på människor på ditt sätt, att se att alla människor i ens omgivning kan bidra med något och kan påverka en på olika sätt, oavsett hur mkt eller lite. På så sätt tror jag man lättare ser det fina hos människor! Men sen tror jag också på att vara försiktig med sin energi och inte lägga den på människor som man enbart känner tar. Men det är sånt man får lära sig att känna efter själv, vad man själv mår som bäst av. Tack för ytterligare ett tänkvärt inlägg! Blir själv sugen på att skriva en liten uppföljning på mitt eget inlägg och få ner dessa nya tankar du väckt hos mig! Kram! /Helena

Svar: Hej bästa Helena! Tack för ditt inlägg! Vad kul att jag inspirerade dig till nya insikter! Jag har läst dagens inlägg på din blogg och kan bara hålla med dig och skriva under! Väl skrivet! Man ska absolut ta vara på sin energi samtidigt och det är en evig balansgång som man blir bättre på ju mer man övar sig. Ju äldre man blir lär man sig också vem och vad som är viktigt och när det är dags att släppa taget eller när man kan ge mer. OCH "man är alltid två om att dansa tango"! :)
KRAM,
petracaroline

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

petracaroline

Här följer lite kuriosa om mig; en sann konstnärssjäl med många kreativa strängar att spela på. En som lever och andas för kommunikation, det skrivna ordet och som tycker att det vilar något magiskt och vackert över att kunna beröra människor med en text. Att skriva och dela med mig av mina erfarenheter till andra ger mitt liv mening. Något annat som ger mitt liv glädje och mening är musik, jag älskar att sjunga och gör det gärna, ofta och högt. Friheten att få vara mig själv är också a-o för mitt välmående, andlig och personlig utveckling, hälsosam kost och träning likaså. Allt ovan nämnt tillsammans med meditation, familj och vänner utgör kärnan av mitt liv och mina intressen. PS. kolla gärna in mina rekommenderade bloggar under "länkar".DS.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela