Detta inlägget har jag läst på min vägg på facebook och kopierat texten rakt av! Det är så enormt många barn och vuxna som far illla av mobbning och kränkningar och det är inte ok någonsin! Är det något mitt hjärta klappar för så är det att jobba preventivt mot kränkningar och mobbning och jag tycker vi alla ska våga säga ifrån, sätta stopp och (re)agera om vi vittnar en kränkning oavsett om det är i fikarummet på jobbet, i klassrummet eller någon annanstans. Vi måste ta hand om varandra!
Hur förklarar vi för våra barn och barnbarn vad mobbning är? Här är hur en lärare i New York gjorde det för sin klass. Hon bad dem att göra följande övning:
Barnen skulle ta varsitt pappersark. Sedan blev de tillsagda att skrynkla ihop det stampa och slå på det och men utan att riva det. Så bad hon barnen vika bladet, ...titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var. Så... ombads barnen... att säga förlåt till pappersarket. Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt.
...
"Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna." Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt".
Kopiera och sprida ordet om du är mot mobbning!
Som jag ser på mobbning så är det bara förlorare i matchen. Det är samma grundkänsla som förenar mobbaren med den som mobbas och det är RÄDSLA. Den tar sig bara två olika uttryck och kan jämföras med myntet, två sidor av samma sak. Jag tror att både mobbaren och den som mobbas behöver mötas med kärlek, medkänsla och vänlighet för att en förändring ska komma tillstånd. Att döma och dela upp i gott och ont skapar bara mer förtryck och kränkningar och den onda cirkeln rullar vidare. Eller vad tror ni?
KRAM och på återseende!
/Petra