petracaroline

 

Jag har fått en trevlig förfrågan om att skriva ett inlägg om varför jag mediterar och hur jag mediterar samt tips till nybörjare/de som vill komma igång men som aldrig förut mediterat. Vilket strålande förslag- visst! Jag kommer dela upp inläggen i 4 annars blir detta inlägg alltför långt och gigantiskt! Ok, då kör vi!

 

Till att börja med är jag den sista som trodde att JAG skulle börja meditera och här serverar jag några av mina fördomar -"Något såååå långtråkigt! -"Inte har jag tid med det här! "- Men fy vad stressad jag blir av att bara ligga här rakt upp och ner!" -"Vadå möta mitt inre barn? Jag ser då f-n inget barn"!!? (...mer irriterad än lugn!) Det var sådana tankar som flög genom mitt huvud då jag vid enstaka tillfällen fått för mig att pröva meditation. Jag är den första att erkänna att jag har haft både förutfattade meningar, fördomar och förväntningar när det kommer till meditation. På vad/om något skulle uppenbara sig då jag mediterade? Eller på effekten efteråt? Skulle jag verkligen få känna det där omtalade lugnet inuti? Eller få superkraften att stå emot omvärldens alla krav? Skulle jag på riktigt bli mer empatisk och kärleksfull emot mig själv och mina medmänniskor? Ni som testat och varit skeptiska till meditation kanske känner igen er i tankegången?

 

Vilken bild får ni på näthinnan när ni tänker på meditation och att meditera? Jag vet i allfall att när jag tänker på meditation får jag en bild av gurus i Indien med snälla ögon, som sitter dagarna i ända på sina Ashram och mediterar och yogar och har sinnesfrid och kärlek i hjärtat. Det verkar så ljuvligt, så mysigt och befriande visst? Och för att inte tala om alla miljoner lärjungar som följer i deras fotspår världen över. Kan dem ha fel allihopen? Vad är det som är så magiskt med meditation? Hur ska man hitta rätt i denna meditationsdjungel, tekniker och varianter? Varför ger medveten andning inre lugn? Vad innebär medveten andning?-" So many questions so little answers"! Det är bland annat alla dessa frågor som gett mig vatten på kvarnen och viljan att finna svaren genom att ge meditation en ärlig chans.

 

Men det som på riktigt väckt min tro på meditationens läkande krafter (...och som smulat sönder mina fördomar totalt och jag gillart!) är att se hur det kan få människor att förvandlas och transformeras. För 3 år sedan spenderade en mycket god vän till mig några månader på ett Ashram i Indien. Genom daglig meditation, karmayoga och stöd av en personlig guru i landet långt borta transformerades hon från att vara sjuk- djupt olycklig, deprimerad och med kronisk värk i lederna- till att bli frisk. Den förvandlingen har jag erfarat och sett med egna ögon och jag kommer aldrig glömma den dagen då hon kom tillbaka från Indien och var som ny! Hon utstrålade en kärlek, inre ro och livsgnista som jag inte sett hos henne på många år. Jag fick tillbaka min vän i dubbel bemärkning och den dagen insåg jag att meditation måste vara en gåva till mänskligheten!

 

Imorgon ska jag skriva om varför JAG mediterar så välkommen åter!

 

Kram,

 

Petra