petracaroline

 

Jag saknar min farmor så otroligt mycket just nu och jag kan längta så mycket efter hennes sällskap att jag börjar gråta. Som igår och idag...

 

Farmor var den bästa lekkamraten man kan tänka sig, och hennes närvaro fick mig alltid att känna glädje, kärlek och inspiration! Jag har så många fina minnen av henne och dem får mig att le och bli varm i hjärtat. Som när hon satt barnvakt åt oss, då busade vi alltid väldigt mycket, och jag minns att vi en gång byggde en koja under köksbordet av filtar och så satt vi där och åt glass och myste. Eller som när jag var på besök hemma hos henne, då spelade vi alltid yatzy och mumsade wienernougat ( jag inser vem "godisgrisen i mig" kommer ifrån) och när farmor fick yazty flög alltid bena rätt upp i taket och glädjen var total (...jag har alltid imponerats över farmors "vighet"..den har inte gått i arv, ha,ha!)

 

Farmor hade alltid ett lurigt leende på läpparna, en fantastisk humor och hon sjöng ofta och vackert och när hon inte sjöng så joddlade hon. Hon spred en magisk värme runt sig och hon lever vidare inom mig genom våra minnen och jag vet att hon är med mig än fast hon inte längre lever. Även hennes vackra, klarblå ögon lever vidare i mina och hennes sprudlande livsenergi likaså, något jag är så tacksam för! Och varje gång vi skildes åt sa hon alltid "-auf wiedersehen" och varje gång jag skriver det här på min blogg hör jag farmors glada röst...

 

*Tack för dem fina åren jag fick med dig farmor, jag älskar och saknar dig*

 

Auf wiedersehen,

 

/Petra