Publicerad 2012-09-30 14:18:00 i
Jag somnade efter 3 i natt och tog en välförtjänt sovmorgon. Skönt att det hjälper med en ordentlig natts sömn när man känner sig ledsen eller är ur balans. Det obligatoriska morgonkaffet är i koppen och smoothien är uppdrucken och jag har just ringt och tackat en av mina bästa vänners mamma och pappa, dem kom nämligen i håg min födesledag och skickade ett grattiskort till mig med posten i fredags. Jag blev så himla glad och det var så kul att höra hur glada dem blev tillbaka när jag ringde!
Deras dotter (en av mina närmsta vänner) bor sedan januari i Indien och utbildar sig till yogimaster och ska vara borta i 3 år, så dem tycker nog att det är kul och skönt att ha mig i närheten som en sorts länk till sin dotter. Vi har känt varandra sedan vi gick gymnasiet och var 17 år och vi har bott i Oslo tillsammans i många år och delar många fina upplevelser och minnen, goda och onda tider. Så jag och hennes föräldrar bestämde att jag ska åka förbi nångång i höst på kaffe och umgås, känns fint...
Nu ska jag plugga matte hela dagen och satsa på att det går som på räls. Hoppas ni får en fin söndag vart ni än är i Sverige och Världen! Snart börjar en ny vecka med nya utmaningar och händelser och jag kommer mest troligt bli faster nästa vecka så håll utkik efter den varmt välkomna nyheten! <3
Kram och på återseende,
/Petra
Publicerad 2012-09-30 01:01:00 i
Under disen och dimman kan man ana fullmånen från min utsikt över hamnen. Ser ni? Ikväll är jag sentimental och jag längtar och saknar något och någon innerligt. Känner en svart, ihålig tomhet inuti, ett tomrum och en stillsam sorg...
...tänk att man kan älska samtidigt som man tidvis förgör och förstör varandra och någonstans långt där inne känns det både rätt och fel, och man klarar inte av att bestämma sig för att stanna eller gå för att man älskar lika mycket som man hatar...och när man väljer att gå kommer den svarta tomheten och den stillsamma sorgen och samtidigt känslan av att man gjort rätt och en sådan känslomässig berg och dalbana till relation är något av det svåraste och vackraste jag upplevt...
...och i min ensamhet ikväll har jag tiden och ron att djupdyka i mitt innersta känsloliv och det är tidvis smärfullt och det gör mig rastlös. Jag käkar godis för att distrahera mig själv men det hjälper bara för stunden för de sentimentala tankarna och känslorna är starkare och tränger igenom. Det är då jag sätter mig och skriver, det hjälper att komma hit och få känslorna "på papper", skriva av mig om än bara några få rader för att få distansen att bearbeta. Jag tar även musiken till hjälp för att frigöra känslor och musiken ger mig styrka att gå vidare..
/Kram
Petra
Publicerad 2012-09-29 13:32:00 i
SPA! Känner ni den positiva och samtidigt rogivande energi som rummet utstrålar? I LOVE IT!
Här inne låg jag och flöt i 40 gradigt saltvatten och filosoferade över livet. Det var varmt och gosigt och nu vet jag hur bebisen har det i mammas mage= Helt underbart! Detta kommer jag absolut göra igen i höst och vinter..
Rogivande och vacker tavla i floatingrummet (... och ser ni hur fint jag håller mitt lillfinger, ha,ha..)
Titta så otroligt vackra höstblommor och lyxig choklad jag fick!!...
och ännu mera vackra blommor och choklad!...
...min familj vet vad jag uppskattar, he,he...
...och till vänster en underbart snygg designkruka och medföljande blomma (ascool!) och till höger i samma design en uppbevaringskruka för godis, nötter- LOVE IT!
...och jag glömde fota tårtan innan vi gått loss på den, ha,ha..men det får vi leva med. Den blev mycket uppskattad och flera i "familjen livsnjutare" tog två bitar! Det är ett gott betyg och jag kan intyga att den femvåningars tårtan blev riktigt smarrig! (tänkte först göra 6 våningar men nöjde mig med 5)
..mellan varven la jag jordgubbar och hallon blandat med vaniljsocker och vispad grädde...
...samt mosad banan med vispgrädde och grovhackade, rumstempererade choklad bitar i mörkchoklad med halloncrisp...
...ja, ni ser ju att den gich hem hos familjen och mig!
Med fara för att låta som ett kassetband satt på repeat: (... är ju dock positiv energi jag förmedlar så nu kör vi) Lycka är att känna som jag gör nu: tacksamhet över hur otroligt lyckligt lottad och tillfreds jag är med livet i norr, att ha min fina familj nära, mina underbara vänner i när och fjärran som berikar min vardag, studentlivet, fina klasskompisar och härliga lärare och att solen sken för MIG igår då både 27 och 29 september var regninga och molniga här i norr <3 Detta betyder dock inte att mitt liv är utan utmaningar eller jobbiga stunder men jag försöker fokusera på allt jag faktiskt har istället för det jag saknar! Nu ska jag plugga resten av helgen och ta det lugnt. Har matteprov nummer 2 på tisdag så hjärnan må vara sylvass.
PS. Stort GRATTIS till en av mina trogna bloggläsare HANNA som fyller år idag! DS.
Kram, trevlig helg och på återseende alla fina!
/Petra
Publicerad 2012-09-28 13:57:00 i
Inte nog med att jag får fantastiskt fina, goa, varma, hjärtliga födelsedagshälsningar på Facebook dessutom ramlar det in grattishälsningar i brevlådan precis som på den gamla goda tiden! Minns ni? Hur härligt retro är inte det? <3
/Kram från ett berört födelsedagsbarn<3
Publicerad 2012-09-28 10:35:00 i
Idag fyller jag 34 år! WOW! Jag vaknade till strålande sol och ett fantastiskt höstväder jämnfört med igår då det var grått och regn! Men idag lyser solen för mig och det är så vackert hur solen framhäver höstfärgerna i min månad! Jag tackar vädergudarna för presenten och känner mig ärad! <3
Dagen med stort P som i Petras dag är i stort sett planerad i denna ordningsföljd: först ska jag på skolan och ha en lektion i historia innan jag tar helg. Klockan 15.00 bär det av till Carolinas SPA för floating- ÄNTLIGEN ska jag få testa denna SPA behandling! Sen hem och fixa min sexvåningars tårta för kalaset tillsammans med min fina familj. Tårtan kommer bli magisk och jag lovar att jag ska ta foton så ni får se mästerverket imorgon eller ikväll!
KRAM och ALL KÄRLEK TILL ER! <3
Vi ses!
/Petra <3
Publicerad 2012-09-27 12:48:00 i
Titta vad jag fick av en av mina underbara klasskompisar! Jag blev så varm i hjärtat och GLAD av hennes omtanke och "dagen före dagen"- födelsedagspresent. Vi har nämligen inga fler lektioner gemensamt denna vecka så därför fick jag presenten idag och vilken HÄRLIG present! Precis i min livsnjutarsmak: 1 cider, en glasskål med smarrigt smågodis och en jättefin, grön ljuslykta med ett ljus i. Jag har inget annat än kärlek och värme i hjärtat just nu! LOVE IT!
Nu ska jag äta lunch, räkna några sidor matte och sen träna innan storebror kommer på besök. Ska klippa håret på honom något vi skulle gjort för cirka 14 dagar sedan men som båda glömt av! Jag fick påminna honom om det igår, ha,ha..
Avrundar dagens inlägg med en sång som matchar min sinnestämning. Älskar att artisten sjunger på portugisiska som är ett av dem språk som ligger mig varmast om hjärtat. In och njut av språket, rytmen och den glada energin! <3
KRAM,
/Petra
Publicerad 2012-09-26 13:31:00 i
Otroligt vacker text som gör mig varm om hjärtat och den känslan vill jag dela med er <3
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-26 10:34:00 i
Jag har efter hemflytten i somras upplevt en enorm inre ro att vara tillbaka där jag slog upp mina blå. Att vara nära familjen, att ha min egen lägenhet, att återse platser, bekanta och vänner från förr som jag inte sett på många år. Allt detta fyller mig med fina känslor, glada, varma, accepterande känslor som jag vill ha mera av. Dem känslorna är lätta att förhålla sig till och socialt accepterade att känna. Samtidigt fylls jag av dem andra känslorna mellan varven,"dem förbjudna", av ilska av olika anledningar (att bli diskriminerad, kränkt, osynliggjord, orättvist behandlad) av sorg, besvikelse, missunsamhet, skam eller fan och hans moster. Dem känslorna bubblar upp starkare på hemmaplan eftersom jag gömt dem så länge, eftersom jag tryckt ner dem och ingorerat dem under så många år. Förtrycket av dem förbjudna känslorna är orsaken till min ångest.
För vart ska alla dessa enorma energier som byggs upp i kroppen av ilska, kränkningar, orättvisor, sorg och skam ta vägen?- och hur ska dem komma till utryck om man inte låter dem få komma ut? Jag inser att jag bär på enormt mycket ilska, sorg och skam från förr, tidigare upplevelser som livet serverat som förblivit begravda och övertäckta och olösta. Som legat och pyrt likt en falnande eld men som med jämna mellanrum flammar upp okontrollerat och intensivt då omvärlden provocerar fram en reaktion, då någon medvetet eller omedvetet punkterar mitt hjärta, trycker på mina ömma punkter eller häller salt i mina sår. Men dem förbjudna känslorna är inte en enkelriktad väg utan dubbel då jag kan känna sorg, skam och ilska över hur jag själv tidvis beteer mig elakt och respektlöst mot dem jag älskar och håller av. Oftast handlar det om mitt sårade ego som söker upprättelse eller hämnd. Ett småligt beteende men ack så förståeligt och mänskligt när man blivit bränd...
Någon som känner igen sig? Jag tror att dem förbjudna känslorna finns kvar i kroppen för att vi har fått lära oss att det inte är ok att ha dem. Vi lär oss tidigt att förtrycka ilska, sorg, skam och att trycka bort det som skrämmer andra och oss själva. Något som resulterar i att vi inte förstår hur dem förbjudna känslorna ska hanteras när dem väl kommer. För dem kommer, igen och igen och igen så länge vi fortsätter att ignorera dem och vända oss bort. Av rädsla. Förbjudna känslor har skrämt vettet ur mig och kan fortfarande göra det. Förbjudna känslor som inte har fått ta plats eller varit viktiga nog att tas på allvar enligt andra och som en följd av detta även av mig själv. Men vem har rätten att avgöra om dina och mina känslor är rätt eller fel? Att inte låta tillåtas alla känslor har för min del blivit en tung börda att bära och som tidivis gett/ger mig enorm själslig smärta.
Så hur gör man? Hur hanterar man förbjudna känslor? Konstruktivt? Man låter känslorna få ta plats. Man låter dem förbjudna känslorna få bubbla ut när man känner sig trygg nog att låta dem komma. Kanske med hjälp av någon man älskar och litar på som kan vara ett stöd när man faller. Kanske genom professionell hjälp av en kurator eller psykolog. Kanske med hjälp av vilkorslös kärlek som en hund eller katt kan erbjuda. För när förbjudna känslor bubblar upp kommer man behöva vilkorslös kärlek mer än någonsin för man släpper kontrollen och låter allt mörkt komma upp till ytan och då faller man. Man faller innan man kan resa sig upp ljusare till sinnes och friare som människa och denna process kan ta tid. Det gäller att ha tålamod och det gäller att våga ta sina känslor på allvar och visa sig sjäv den respekten, att tillåta sig själv att känna på alla känslor. Det är ok. Låt dem komma ut.
Kram och kärlek,
/Petra
Publicerad 2012-09-25 13:35:00 i
Jepp, då har jag avklarat första matteprovet på 17 år! Det känns som det gick ok och jag hoppas på godkänt, men inget är skrivet i sten så det får visa sig när matteläraren presenterar resultatet. Efter två timmars gnuggande av hjärnceller fortsatte min skoldag med ytterligare 1,5 timma matte så nu är jag ganska mör i huvudet. Sitter och njuter av en kopp kaffe och känner mig nöjd över min insats oavsett hur resultatet blir. Ska försöka komma ut på en träningsrunda om en stund också innan plugget fortsätter inför nästa veckas matteprov. Engelskan och historian kräver också sitt i uppmärksamhet så jag har inga fritidsproblem!
Återkommer med provresultatet på matteprovet- håll tummarna med mig!
Kram
/Petra
Publicerad 2012-09-24 11:37:00 i
Före morgonkaffet: ett stycke sur, sammanbiten P...
Efter engelskan och morgonkaffet: ett stycke glad P..
Ja, min måndagmorgon börjar ju med engelska och "chatlession" (...och jag som är så förtjust i att tvångsprata tidigt på morgonen!) som går ut på att vi ska presentera en nyhet inför resten av klassen, något som har hänt under helgen som upprör, förvånar, fascinerar, berör eller kort och gott bara en nyhet. Idag valde jag att berätta om en man som hoppat in bland tigrar på ett Zoo i Bronx och det tog 10 minuter innan mannen blev räddad och han blev alvarligt skadad i bröst, rygg och lår. Turligt nog så överlevde både mannen och tigern så min nyhet hade ett lyckligt slut.
Som jag skrev så ogillar jag att måsta prata så tidigt på morgonen då jag behöver få min tid att vakna till liv och tina upp. Klockan 08.10 är jag med andra ord ganska stelfrusen men det är bara att gilla läget, samma regler gäller ju för alla i klassen och jag har en fin klass och en fin lärarinna så det blir trevligt tillslut änfast jag är en vresig tröttnos (...jag försöker dock stävja min vresighet, bara tröttnosen får ta plats)
I övrigt så har jag bestämt med min mattelärare att första provet ska genomföras imorgon och det känns faktiskt helt ok! Det är lika bra att görat och få svart på vitt vad jag eventuellt behöver plugga mera eller att allt är kristallklart. Vi har ju prov på kapitel 2 redan nästa vecka så denna vecka är matte prioritet 1, engelskan och historian ligger jag rätt bra till med så det reder sig.
Nu ska jag njuta morgonkaffet och öppna matteboken för "övelse gjör mester" som man säger i Norge.
Kram och på återseende,
/Petra
Publicerad 2012-09-23 12:54:00 i
Som fotot ovan visar så var det öl och trubadur på gårdagens agenda! Musikerna var jätteduktiga och kvällen började städat för att någon timma senare utveckla sig till "livat i holken" och god stämning då folket sjöng med och klappade takten- precis som det ska vara! Kände att det var ett bra beslut att slita mig från matteboken och komma mig på byn i trevligt sällskap (...mitt huvud håller inte helt med om det idag,he,he) ...
P "på g"!...
...och idag tar vi det lugnt! Som ni ser så har den obligatoriska frukostsmoothien avklarats och nu ska jag fixa lunch (varma mackor) och njuta av friheten i att vara ledig! Det kommer bli en lugn, skön söndag med god mat, film och godis ikväll och däremellan 30 sidor matteräkning. Och på tal om det så har det gått jättebra med matten i helgen och jag är riktigt stolt över min insats och studiedisciplin! Vi fortsätter så.
Kram och på återseende imorgon finisarna!
/Petra
Publicerad 2012-09-22 11:26:00 i
Idag är det 6 dagar tills jag fyller 34 och med den insikten känner jag -herregud vad tiden flyger! Vart tog åren vägen mellan 18 och 34? Jo, jag vet ju så klart men helt plötsligt känns det som dem åren bara rusat iväg i raket fart och det blir en massa år av intryck att sortera. Jag har gjort massor under dessa år och samlat på mig enormt mycket yrkeserfarenhet och upplevelser från vardagen, från resor, från vänskap, från det smärtsamma i livet och från det fina. Jag har skapat ett stort socialt nätverk runt mig av fina vänner, nära mig och på distans och jag blir stolt och samtidigt facinerad över av allt jag hunnit åstadkommit hittils och för att nämna några: Jag är frisör, pedagogisk handledare för lärlingar, har vikarerat som butikschef, tagit uppdrag som gesällkontrollant för blivande frisörer samt stylistuppdrag. Jag har utbildat mig till Friskis&Svettis instruktör och arbetat ideellt med det under 5 år (...vid sidan av frisörjobbet) och under dessa år har jag regelbundet blivit inbjuden som inspiratör på olika Friskisevent i Stockholm, Oslo, Göteborg och Fredrikstad. Jag har jobbat på olika lager och tagit truckkörkort, vikarerat på dagis och jag har åren där emellan rest på språkresa och under 13 veckor lärt mig spanska (... i Benalmadena) samt backpackat i Mexicio, Guatemala och Belice under 8 fantastiska veckor året efter språkresan i Spanien...
...jag har varit sjukskriven i 3 perioder under mina 10 år som frisör då det tidvis har varit en tuff bransch för mig att hantera. Mycket stor social press, hög stressnivå och ljudnivå i arbetsmijlön generellt, och naturligtvis blir det en press på "det yttre" då man är en trendsättare som ska föregå som gott exempel i kläder, smink och senaste frisyrerna. Jag kände ofta att jag längtade bort från det ytliga och till något mer meningsfullt om ni förstår mitt tänk nu? Jag fick ju det djupa på ett vis då jag har en förmåga att naturligt skapa fina samtal och goda relationer med männsikor och jag hade många "fasta" kunder, dvs kunder som bara ville klippa sig eller färga håret hos mig. Men frisöryrket är ändå en ytlig bransch med utseende i fokus och hela den faderittan så där kände jag mig inte hemma i långa loppet.
Att flytta till Sverige och starta på en ny bana har därför kännts väldigt rätt och tänk att det snart gått 3 år sedan jag lämnade Oslo!? Sen jag flyttat till Sverige har jag studerat 1 år på Stockholm universitet, jobbat som säljare, eventpersonal och säljcoach, anlitats som frisörkonsulent för Schwarzkopfs räkning på "Mama Awards", Stockholm 2010 samt följt Vårrusets turné samma år och marknadsfört produkter. Jag har gästbloggat för Vårdguiden under nästan 1 år och jag har föreläst om min gästblogg på ÅSS årskongress under hela 45 minuter (...och samtidigt blivit videofilmad), samt blivit intervjuad av två olika tidningar i samband med detta. PUH! Hänger ni med? Det är knappt jag gör det och tiden flyger...
I övrigt så fick jag en supertrevlig kommentar igår av en ny läsare och det är alltid lika roligt att få! Hoppas ni vet att alla som följer min blogg är uppskattade och varmt välkomna att skriva inlägg och kommenatarer men känn ingen press.Kul att jag kan inspirera och beröra. Jag får mycket igen av att skriva och det är mitt sätt att ventilera alla tankar och alla känslor som hopat upp sig på ett konstruktivt och avslappnat vis.
Nu ska jag plugga matte. På återseende
/Petra
Publicerad 2012-09-21 16:41:00 i
Jag och fina lillasyster tog en sväng ner på stan efter skolan idag och hamnade på denna trevliga godisbutik. Båda två har haft en djävulsdag i anknytning till skolan så vi kände att det var på sin plats för godis! Ingen godisbutik är bättre lämpad för detta ändamålet är Candy Corner och att stiga in här är som att stiga in i godishimlen! Jag har aldrig sett så många godissorter i en butik i hela mitt liv, och därför är jag stolt över mig själv och systeryster som "bara" köpte 4,75 hg respektive 5,40 hg smågodis, ha,ha! Det var som att ta sig igenom ett minfält av godisbitar och smarriga karameller i oändliga varianter som ni ser på bilderna ovan. Galet! Denna butik har jag vetat om sen juni i år men har inte kommit iväg hit förens nu, och med facit i hand är det nog väldigt bra, ha,ha! Ett besök här får bli en gång per kvartal!
Men för att återgå till tröstshoppingen. Varför? Jo, det är så att det strular med CSN igen och det stressar mig så sjukt mycket att det praktiska ska trassla igen! Den här gången påverkar trasslet min ekonomi ganska drastiskt för saken är den att jag har trott att jag pluggar 100%, men det visar sig efter ett mail från CSN att jag "bara" pluggar 75% (...att plugga 75% med 3 stora ämnen som engelska, historia och matte på 1 termin i stället för 3 år - som man gör på gymnasiet- är nog hög press kan jag känna...) MEN det slutar inte här! För att uppfylla 75% studiepoäng och få 75% studiemedel behöver jag 15 studiepoäng per vecka och jag har per dags datum 14, 2 studiepoäng per vecka. Detta betyder mina vänner att jag inte uppfyller 75% studietakt och därmed bara får 50% studiemedel! Kan ni fatta????
Jag känner att jag blir ruskigt frustrerad på detta A-4 pettimetersystem! Herregud, det saknas 0,8 studiepoäng och därmed får jag 25% mindre pengar per månad! Det är ganska stor procentuell ekonomisk minskning för bara 0,8 studiepoäng. Så nu måste jag göra ännu en ändring i studieanmälan, skolan måste göra detsamma, sen ska CSN behandla saken och om jag har tur gör dem rätt och beviljar mig 75% studiemedel. Det klarar jag mig på men inte på 50% utan extrajobb och det har jag inte tid med då jag vill ha 100% fokus på mina studier och få höga betyg.
Ja, nä..vad säger man? Det ordnar sig nog tillslut men det känns jättejobbigt just nu så därför var det extra mysigt att träffa min lillasyster och tröstshoppa lite (!!?..ha,ha) fredagsmys. Vi gick även inom en djuraffär och kollade in deras utbud av djur och där fanns lurviga, läskiga spindlar, fräsiga kamelionter, två afrikanska jättetusenfotingar, kaniner, marsvin och hamstrar och det var också mysigt. På hemvägen stötte vi på ett annorlunda litet djur ute i det fria som ni kan skåda på fototona nedan...
...och med dessa foton säger jag trevlig helg och på återseende! I helgen blir det att hårdplugga och kanske, kanske ut en sväng med en trevlig klasskompis imorgonkväll!
/Petra
Publicerad 2012-09-20 15:20:00 i
Som många med mig har jag somliga dagar då jag är tröttare, känsligare och mer introvert än andra. Andra dagar är jag mer extrovert, gladare och roligare än somliga och vissa dagar är jag en mix utav båda. Kan vara svårt att hänga med i svängarna ibland, visst?
Dem dagar jag inte har lika mycket kraft och energi försöker jag tänka på ljuspunkter- det är lite samma tema som jag presenterade för er igår- att sätta guldkant på livet. Så ljuspunkter och guldkanter är bra att samla på dagar då det känns tungt och mörkt eller om ens känsloliv åker berg och dalbana. I dag som de flesta dagar har jag varit en mix utav många känslor och det "tär" ju från grundenergin att reglera känslolivet stup i kvarten. Så vad göra?
För att ladda mig själv behöver jag egentid och positiva tankar. Ljuspunkter. Dagens 1:a ljuspunkt är att jag genomfört mattelektionen och bett om hjälp och förstått det mesta. Dagens 2:a ljuspunkt är att jag ska träna ute i det strålande höstvädret och det är helt underbart! Träningsrundan blir att cykla 2,5 till sjön för att sen cykla vidare 3,5 km runt lilla sjön, sen parkerar jag gamla bettan och joggar 4 km runt stora sjön och cyklar tillsist 2,5 km hem igen. Dagens 3:e ljuspunkt är att jag närsomhelst från nu fram till 2 oktober ska bli faster och jag längtar så efter att få träffa lilla pyret! Alla dessa ljuspunkter gör mig väldigt glad i hjärtat och 1,2,3 så har jag nytankade batterier och lugnet tillbaka i själen.
Någon annan som vill dela sin(a) "dagens ljuspunkt(er)" med oss?
Kram,
Petra
Publicerad 2012-09-20 11:54:00 i
Bara hemma för en snabb lunch nu mellan lektionerna. Ska vara duktig och gå på en av de frivilliga mattelektionerna nu 12.30- 14.00 och få några matteuppgifter förklarade. Känner mig duktig som kämpar på och försöker göra det bästa utav något som känns tidvis tungt och jobbigt. Över hindren ska man! I övrigt så vet jag ej vad dagens inlägg ska handla om men livet självt brukar hjälpa mig med inspiration så återkom så får ni se!
Kram,
Petra
Publicerad 2012-09-19 11:15:00 i
Det är viktigt att skilja på vardag och helg tycker jag och att sätta guldkant på tillvaron och livet för då får livet mer innehåll, glädje och kvalitét. Det behöver inte vara så stora guldkanter heller som oftast är det ju i det lilla som man hittar det stora. Ta bara en nykokt kaffekopp (...för min del alltid med en skvätt mjölk!) Hur gott smakar inte den en tidig onsdagsmorgon? Känslan av att få omsluta händerna runt koppen och känna värmen och kaffearomen medans man vaknar till liv i lugn och ro är guld värd!
Eller det lilla i att få ett leende av en klasskompis eller någon okänd som man möter på gatan? Eller att få paket från H&M i posten som man beställt veckan före och som man tillfälligt glömt bort dagen det anländer? (jippi!) Eller att få omtanke och kärlek, en kram ifrån någon man älskar när man som mest behöver det. Ibland då man som minst gjort rätt för en kram men oftast som mest behöver det...
För mig är även det lilla att minnas allt det fina som varit, som till exempel minnet av min älskade farmor och allt hon gett mig; min fina pappa, blåfärgen på mina ögon, en fantastisk humor, glädjen till sången och vikten av att bevara barnet inuti. Farmor har för mig varit tryggheten, kärleken, glädjen, inspirationen som jag vårdar ömt inom mig...
...och på tal om det lilla så känns det väldigt skönt att vi har lillalördag idag! Inte det att jag har tänkt mig ut och svira runt på byn och dricka öl utan snarare så betyder lillalördag att fredagsmyset närmar sig. Dagen då jag unnar mig en påse smågodis, choklad, tänder ljus och ser ett par tre filmer och bara tar livet med ro. Inga krav inga måsten bara mys och chill! Men innan dess så väntar egenstudier och några lektioner i engelska, matte och historia.
I går upplevde jag även glädjen i det lilla i form av min andra "testapåattsjungaikören"afton och det var ännu skojigare igår! Jag hittade snabbare och lättare "min stämma" och eftersom jag kände igen sångerna vi sjöng hade jag mera flyt i sjungandet rent generellt. Jag satt även bredvid samma goa, glada, mysiga dam som sist och eftersom vi sjunger samma stämma hjälptes vi åt. Tiden gick fort och jag ser framemot nästa tisdag redan och jag vill bara sjunga mera och känner att jag blir varm i hjärtat och glad i magen av att sjunga i kör igen! Så det kommer att bli en fortsättning följer...
I vad hittar ni det lilla i det stora?
Trevlig lillalördag alla fina!
/Petra
Publicerad 2012-09-18 23:55:00 i
Alltså jag vet inte hur det är med er men jag har inte växt ifrån rädslan för mörker. Varje natt sover jag med lampan tänd i badrummet, med dörren på glänt och det är inget jag hysch hyschar med, det är banne mig dagens sanning! - Mörkrädd? Varför då? (tänker ni kanske?) -Hur tänkte ni nu? (tänker jag?) För handen på hjärtat; är vi inte alla liiite mörkrädda?...när det ska sovas ensam monne?
För min del är det dels detta att ha alla lampor släckta och att lägenheten är becksvart som jag inte är bekväm med (...här ska tilläggas att om jag somnar tllsammans med någon jag är trygg med så är det helt ok med becksvart och släckta lampor!) Men att somna ensam och ha becksvart tycker jag är läskigt för då mörkret kommer alldelses "för nära inpå" mig och det känns nästan som att jag blir kvävd av mörkret. Addera att jag inte heller växt ifrån min livliga fantasi om vad som gömmer sig därute i mörkret och naturligtvis spär det vatten på min "mörkräddekvarn".
När jag var liten minns jag att mamma och pappa löste min rädsla för mörker genom att lämna mitt rum svagt upplyst med en sån dära självlysande duppelidings i eluttaget (minns ni?) som lyste svagt orange, och det gav mig ro och trygghet till att somna. Idag bor jag ensam och då ger den tända lampan i badrummet samma ro och trygghetskänsla som den orange:a duppelidingsen gav mig som barn- Why kill a sucess?
Någon fler därute som är mörkrädd? Det är bara att släppa loss alla hämningar, komma ut av mörkräddgarderoben och berätta!
Kram och nattinatt, ses imorgon!
/Petra
Publicerad 2012-09-18 13:08:00 i
Om det ändå vore som matte på den gamla, goda tiden...
...istället för hur matten varit sista veckan..
Har just kommit hemifrån en dubbellektion med matte och bilden ovan till trots så det gick över förväntan bra att hänga med under genomgången. Tack och lov måste jag säga, då jag har känt mig grymt nedslagen på mattefronten efter förra veckans bakslag då jag gick från
"ajour" till "
efter" cirka 40 sidor. Detta på grund av att vår lärare inte följt veckoplaneringen som det var tänkt och det gav mig gigantisk prestationsångest. Som har gjort att jag förträngt mattebokens existens under hela förra veckan och helgen fram till idag. Men efter dagens lektion känns det alltså lite bättre och när jag nämde att min matteångest skjutit i höjden sista veckan urskuldade sig faktiskt min lärare att det delvis är på grund av att hon inte följt planeringen i den takt som var tänkt...
Det kändes rätt skönt att höra men trots det så är det ju mitt ansvar att räkna matten så jag ska försöka lägga om mattestrategin lite framöver. I stället för att räkna matte hemma ska jag satsa på att gå på några av de frivilliga mattelektionerna som är utsatta på schemat och som är lärarledda. Då kan jag även öva mig på att be om hjälp om jag kör fast, något som jag också har stora problem med när det gäller matte, att be om hjälp. Det slutar med att jag kör fast och då bara vill skippa matten helt. Någon som känner igen sig monne? Men jag vet långt därinne att jag kan så jag ska fortsätta kämpa!
Nu är det lunchpaus med kaffe och blogg sen ska jag fortsätta räkna några sidor matte. Ett steg i taget. I kväll är det dags för andra rundan av körslaget för min del. Ska bli spännande och se hur det känns denna gång, om jag hittar fram i djungeln av stämmor och nya sånger. Fortsättning följer med andra ord...
Kram på er alla fina! Kan informera er om att vi snart avverkat 40% av arbetsveckan!
/Petra
Publicerad 2012-09-17 13:53:00 i
Lingon i höstskogen
Ljuvligt rödvin i glaset (C
olleja Douro, Portugal)
Mamis färgsprakande blombuske
Ett vackert smycke jag fått av mami från butiken
Kreativ insikt
/Petra
Publicerad 2012-09-17 10:57:00 i
Jag surfade just inom SvD och "psykologi" för att se om det kommit något nytt matnyttigt och intressant rörande deras artikelserie om "Introvertism" (...kan man säga så tro?) Idag hittade jag en spännande artikel där läsarna har fått tycka till och reflekterat kring dettta tema. Nyfiken?....
Kram
/Petra
Publicerad 2012-09-16 23:31:00 i
Vår fina mamma samlade i lördags hela familjen till sommarstugan för kvalitetstid och hon bjöd på en härlig lunch med två olika sallader, kallskuren fläskfile, brunsås, kall vitlökssås samt kassler i en fantastiskt god, gräddig sambal olek- och mango chatneysås (min favorit!) och till det pommesfrites.Till kaffet hade storasyster bakat en smarrig toscakaka och mamma hade bakat en lyxig variant av sockerkaka med vaniljsmörsockerröra mellan (...nej, det gick ingen nöd på oss!) Det blev massa bus och skratt med familjens två hundar som härjade runt samt tre barn i olika åldrar och åtta vuxna. Vi spelade kubb där ställningen slutade mycket diplomatiskt oavgjort.
Kvällen avrundades sen med en ljuvlig middag på den lokala resturang/puben och där är även de två sista (egopose)bilderna tagna, närmare bestämt inifrån den specialinredda toaletten med guldspegel, kristallkrona och speglar i taket. Det var en supermysig liten resturang så jag förstår att den är populär och den fylldes fort upp av oss, några glada jägare och lokala gäster. Det var härlig stämning och ljudnivån och värmen steg i samma takt som alkoholen slank ner, precis som det ska vara en lördagskväll på byn! (...mot slutet var det dock på gränsen till för varmt för min smak och därför var det extra härligt att komma ut i den norrländska höstkylan efteråt!) Det var ett stycke mätta och belåtna familjemedlemmar som sen rullade hemöver och vi har redan pratat om att göra detta till en årlig hösttradition! Det gillas och för att summera inlägget så var det en fantastisk dag och kväll med min älskade familj!
Kram och på återseende imorgon!
/Petra
Publicerad 2012-09-16 12:38:00 i
Journalisten, dramapedagogen, föredetta chefsredaktör för tidningen Leva PS!, numera skribent för tidningen HÄLSA, konsulten och från 1 oktober även egenföretagare och coach! (Puh!) Mina damer och mina herrar tillåt mig att få presentera bästa Maria Gerlofson!...
...och nu ska jag berätta hur allt började:
Ni av er som följt min blogg vet att jag hade en vilsen period efter hemflytten från Norge under hösten 2010. För er som är nya kan jag berätta att jag just hade påbörjat konststudier i Skellefteå men det kändes inte rätt, så jag tog en timeout och åkte hem till mamma för att få ro att fundera. En av dagarna hos mamma åkte vi på shopping och då snubblade jag över Marias bok MOD. Den kom som en gudagåva, jag köpte den och den gjorde stort intryck på mig och den hjälpte mig i processen att fatta några viktiga beslut. Av den anledningen ville jag tacka Maria för att hon skrivit en så fin och matnyttig bok. Jag är ju av det virket att om jag gillar någon eller något som någon gjort så ser jag till att denna någon får veta det! Att visa uppskattning är viktigt.
Sagt och gjort; jag skickade Maria ett tackmail och fick ett fint svar tillbaka och det skickades några mail fram och tillbaka efter det. I ett av mailen tog jag mod till mig och frågade om inte Maria kunde tänka sig att mötas över en kopp kaffe och prata bok? Jag har nämligen sedan 2006 velat skriva en bok men har ju ingen aning om hur den processen går till? Hur gör man? Vart börja? Hur börja? Hur avsluta och allt där imellan? Kort sagt vad tänka på? Ja, frågorna var många och jag satt inte inne med svaren. Maria därimot hade ju skrivit en bok och var med andra ord en källa till upplysning och visdom och ni förstår att lyckan var gjord när hon svarade - "OK"!
Så en solig novembermorgon 2011 träffades vi på kafeet som ligger jämte med hotell Rivals vid Mariatorget (Stockholm). Gissa vem som var förväntasfull, pirrig och glad som ett barn på julafton! Vi möttes vid entreén precis på slaget 09:00... eller med närmare eftertanke så var jag några minuter sen och ja, jag hade såklart gett Maria besked! Vi handhälsade, gick in och köpte varsinn kaffe och satte vi oss vid ett fönsterbord och sen flög tiden. Maria lyssnade uppmärksamt och nyfiket på mig och ställde en massa bra frågor som jag själv inte tänkt på att ställa. Exempelvis vilken målgrupp boken ska riktas emot som är en mycket vesäntlig fråga att besvara i bokskrivaprocessen.
Mitt intryck efter att ha mött Maria är att hon är professionell, rak, intelligent, sympatisk och rutinerad och väldigt god på att lyssna och ställa "rätt" frågor (Hon kommer passa utmärkt som coach!) Det var ett väldigt trevligt möte som varade i cirka en timma och jag fick mycket bra svar på mina frågor. Tiden efter mötet har vi haft sporadisk mailkontakt och i somras fick jag veta av Maria att hon kommer gå vidare i sin karriär och starta eget företag. Hon kommer alltså från den 1 oktober att jobba som coach och jag låter Maria själv beskriva coachningen så som hon beskrev det för mig:
"Jag är rätt och slätt coach eftersom jag tror allt hänger ihop. Coachning är ju en form av samtalsmetodik som hjälper klienterna att komma fram till sina egna svar. Ofta börjar en session med att någon vill prata om jobbet, och slutar i att prata om relationer… Eller tvärtom, man orkar inte ha bra relationer för att man jobbar för mycket, ja du fattar. Jag vänder mig främst på sikt till företag, men just nu är jag under certifiering och behöver provklienter och vill träna mig på alla. Tills jag fått min ceritifering tar jag 500 kronor för en timme och coachar både öga mot öka, i telefon och på promenader! Du får jättegärna tipsa folk! Telefon är då 070-7305997 eller [email protected]
Kram Maria"
Jag (Petra) tycker personligen att coachning under en promenad låter helt underbart! Det är definitivt en form som jag skulle gilla då jag älskar att vara ute i naturen och tycker att "pratet" sitter lösare och är mer avkopplande när det promeneras än när det sitts öga mot öga i ett coachrum. Smaken är dock som baken och Maria erbjuder alltså dessa 3 varianter så om du, ni eller någon bekant är i behov av vägledning eller coachning av något slag kan jag med varm hand rekommendera Maria Gerlofson.
Telefon: 070-7305997
Mail: [email protected]
Kram på er och på återseende
/Petra
Publicerad 2012-09-15 11:29:29 i
Det spännade inlägget som skulle komma efter 11 snåret idag kommer imorgon. Tiden blir för knapp innan jag ska blåsa iväg på familjemys denna höstvackra septemberlördag och inlägget kräver min fulla tid och uppmärksamhet. Kvalitetsinlägg vill vil ha så det blir att ligga lite till i sträckbänken! Ni får passa på att njuta av helg, ledighet och nära och kära tills vi ses igen!
På återseende,
Kram
/Petra
Publicerad 2012-09-14 10:33:00 i
Äntligen fredag! Jag får en ro inuti av att veta att jag har en hel helg framför mig med fredagsmys ikväll, kvalitetstid och familjemiddag på lördag och egentid på söndag! Däremellan måste jag räkna en heldel matte samt avklara en del engelskagrammatik och novellläsning (Dead poets society) Fick veta av matte läraren i tisdags attt vi halkat efter i planeringen och undervisningen så vi raceade genom supermånga sidor under tisdagens genomgång. Så från att ha varit ajour med matten blev jag plötsligt cirka 40 sido efter och det kändes ganska tufft med tanke på hur lätt jag får matteångest.Men det ska jag nog fixa i helgen, jag känner mig stärkt av SPA behandlingarna igår och att helgen är på antågande.
Kan också berätta att min mage gillar soyamjölk i smoothien men jag har inte helt gillat smaken. Förra veckan blandade jag soyamjölken med vanlig mjölk men det hjälpte inte.I går när jag veckohandlade (vuxenpoäng) hittade jag en liten favorit - även den på halva priset - en extra krämig blåbärsfil från Arla. Den har jag blandat med soyamjölken och bär och MUMMA säger jag bara! Den mixen funkar kalasbra så den kommer jag hålla mig till i fortsättningen. Nöjd och glad mage betyder nöjd och glad Petra!
Och på tal om nöjd och glad så tog jag en välbehövlig sovmorgon imorse och vaknade med en skön känsla i kroppen. Nu dricker jag det obligatoriska morgonkaffet och myser med tända ljus. Halv ett har jag veckans sista lektion som är historia och det är ett ämne jag gillar starkt! Det är grymt intressant samtidigt som det känns bra att få en uppfräschning av minnet om hur allt startade och få en ännu bättre förståelse för världens historia och hur allt hänger ihop.
I helgen ska jag tipsa er om en fantastisk kvinna med yrkesmeriter som bland annat chefsredaktör (för en grymt bra tidning), journalist, dramapedagog, skribent och nu är hon på G att starta eget företag. Jag har själv mött henne och har fått grönt ljus att skriva ett inlägg om hennes företag som drar igång i Okober. Nyfiken på vem det är? Nyfiken på vilken typ av företag hon startar? Välkommen åter imorgon efter 11-snåret så får ni se och veta!
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-13 18:06:00 i
Alltså jag är en ny männisch efter mina två SPA behandlingar! Addera en frisk fräsch dusch som avslutning och pricken över i:et är ett faktum. Det var en helt annan Petra som rullade ner mot stan runt 15.15, som nämt i förra inlägget, väldigt utmattad och trött.
När jag kom in i entren blev jag välkomnad och hänvisad till rummet för min första behandling, värmeterapi. Precis som första gången var upplevelsen av värmeterapi även denna gång mycket positiv och något jag absolut rekommenderar er att pröva! Det är bara helt ljuvligt att njuta av värmen som omfamnar en och jag somnade faktiskt en stund.
När 30 minuter gått blev jag hämtad av massageladyn som gav mig en morgonrock i samma veva och så bar det av till massagerummet som hon hade gjort jättemysigt med tända ljus och dämpad belysning. Det blev ytterligare 30 minuters rygg- och nackmassage som gick alldeles för fort. Men det var otroligt skönt och avkopplande och det är precis vad jag behöver! Sen fick jag ligga kvar och chilla ensam i lugn och ro och när jag kände mig redo tassade jag över till rummet tvärs över för en uppfriskande dusch. Väl hemma mixade jag ihop en mumsig smoothie av jordgubbar, bananer och blåbärsyougurt! Nu ska jag plugga engelska, matte och historia.
Längtar fredagsmyset som snart är här! JIPPI!
Kram,
Petra
Publicerad 2012-09-13 14:52:00 i
Jag har en grym tröttperiod just nu! Jag vaknar trött och buttrig och vill bara sova längre och får tvinga mig upp ur sängen. Jag känner ett motstånd inuti mig och vill inte liksom. Vill bara vara fri utan tyglar. Tror jag har problem med alltför inrutad livsstil och A-4 tänk. Samtidigt vet att jag att jag mår bra av att ha i allafall någorlunda inrutad livsstil med jämn dygnsrytm och några fasta rutiner, som jag har nu med skolan, studier och friheten med egenstudier hemma.
Men just nu är det nog mest tröttheten som tar musten ur mig. Så för att boosta upp min trötta själ och kropp har jag bokat in en tid för massage på SPA i eftermiddag. Jag ska få en värmebehandling gratis idag också om jag kommer 30 minuter senare än bokat ( dem har nämligen lyckats dubbelboka tiderna igen.) För min del går det fint att komma senare idag för då passar jag bara på att blogga och plugga en halvtimma extra.
Hur är det med er energi dessa höstdagar? Vad gör ni för att boosta upp er och få mera energi?
Kram,
/TröttPetran
Publicerad 2012-09-12 11:00:00 i
...eller? Jag får nog sakta i backarna med körslaget och istället berätta hur min allra första kväll med kören gick. Erkänn att ni vill veta! Ok- nu "kör" vi ( humorn på topp!) På en skala från 1-10 med att hitta "rätt stämma" säger vi att jag lyckades 5. Jag hade svårt att hålla mig kvar i rätt stämma och jag sjöng nog med i alla 3 stämmor innan kvällen var omne, ha,ha..
Utifrån körledarens bedömning av mitt normala röstläge vid tal är jag ingen altstämma. Med andra ord har jag ingen basröst och ska inte sjunga mörkt. Jag hamnade istället någonstans mellan 1 och 2 sopran. 1 sopran sjunger väldigt ljust och högt och 2 sopran hamnar då mellan 1 sopran och altstämman!(?)... Blir ni lika förvirrade som mig? För mig är 2 sopran den mest svårtgreppade stämman ännu så länge men jag är vid gott mod!
Vi fortsätter med körens bemötande och stämningen under kvällen. På en skala från 1-10 för gott bemötande och hur goa, vänliga och livsglada körmedlemmarna verkar vara säger vi 10! Helt enkelt en skön blandning tjejer, ungakvinnor och damer som jammar loss tillsammans. Och på en skala från 1-10 hur kul det var att sjunga i kör igen säger jag 9 med stor potensial för 10 inom snar framtid. Förklaringen till 9 är min frustraion att inte greppa stämman och lösningen på detta ligger i tålamod, övning och att ta tiden till hjälp. Men det är ju inget nytt under solen att i det roliga ligger också utmaningarna och ruvar. Tänk vilken lycka när jag hittar rätt i djungeln av stämmor!
Fortsättning följer nästa tisdag!
I övrigt så hade vi muntligt redovisning på historialektionen i morse, ni vet det vi egentligen skulle haft förra fredagen men som vi skonades. Jag var naturligt nog trött då lektionen började 08.10 och inget morgonkaffe hade jag i magan men kände mig både lugnare och mer bekväm i att redovisa idag och det gick fint! Inga värsta tänkbara scenarior som hjärnsläpp eller ångesthjärtklappsvettningarsjunkagenomjorden-attacker som jag fick när jag var 15 år på en engelskaredovisning och många gånger efter den händelsen. För er som inte följt min gästblogg på Vårdguiden kan jag berätta att jag under sena tonåren utvecklade social ångest och en så kallad förväntansångest eller "ångest för ångesten" som hängt med sen dess.
Denna ångest har jag kämpat och krigat med under många år och som de senaste åren äntligen börjar släppa.Jag kan verkligen förundras över hur obehagliga upplevelser har en förmåga att etsa sig fast i minnet, kropp och själ och sen spökar flera, flera år efter aktuell händelse! Men det som hjälper är att jobba på att "gilla läget", acceptera ångesten och förstå varför och varifrån den kommer. En händelse? En kommentar? En situation? ( funkar oftast för mig och ibland inte) Att möta likasinnade genom ÅSS har därimot hjälpt mig enormt, att gästblogga för Vårdguiden Stockholm likaså. Att meditera, vara fysiskt aktiv, omge mig med fina, snälla, roliga människor och att vara kreativ som att sjunga, måla, fota (...eller vad man nu blir GLAD av att göra) HJÄLPER och i detta ligger nyckeln till själaro för min del.
Har ni några hjänspöken som ibland lägger krokben i vardagen? Hur hanterar ni dem?
Kram och kärlek,
/Petra
Publicerad 2012-09-11 22:15:00 i
...på en skala från 1-10? Och hur gick det för mig? Fick jag titeln 1:a sopran? 2:e sopran? Altstämma? Eller fick jag kort och gott titeln "sop(r)an"? Det får ni veta imorgon efter klockan 10! Jag kan lova er att ni vill veta så det är bara att komma tillbaka och ni är så välkomna - "samma tid- samma kanal".
Dagens minus är att min blogg klickat fullständigt och vägrar låta mig svara på era kommentar!? Det står bara "none" som svar i kommentarsfältet som ni ser. Knappen "svara" finns helt plötsligt inte längre som alternativ "här inne" och jag kan bara "återkalla kommentar" eller "radera"!? -" Yo no comprendo nada"? Det är mycket märkligt så tillsvidare svarar jag er genom att lägga in en kommentar "utifrån" så ni vet. Hoppas detta ordnat sig till imorgon annars får jag kontakta kundservice på blogg.se...
Dagens pluss är många bland annat hur kvällen avslutas i lugn och ro med Abbas "people need love" på låg volym, ljuvligt te i koppen och höstvindarna som blåser och susar runt husknuten. Väldigt mysigt!
Sov så sött nu alla fina så *ses* vi imorgon!
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-11 14:55:00 i
Just nu denna eftermiddag går ångestparaden 2012 av stapeln i Stockholm! I år kommer jag tyvärr inte kunna delta då jag numera bor i de norrländska skogarna men mitt hjärta är med i Stockholm! Förra året bodde jag där och då var jag med och marscherade i genom hufuvdstadens gator.
Bilden ovan är tagen från den paraden då jag och ett tusental andra modiga, vackra, stolta människor- som antingen själv upplevt, lever med, eller har någon vän, kollega, anhörig som har psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom- marscherade fram med ett mål och ett budskap; att bekämpa fördomar och främja öppenhet kring psykisk (o)hälsa och psykiska sjukdomar. Är
ni i hufuvstaden nu så häng med! För mera information om paraden besök:
http://www.fountainhouse.se/32838647
Kram och kärlek,
/Petra
Publicerad 2012-09-11 13:56:00 i
Glasögon nr 1
Glasögon nr 2
Glasögon nr 3
Glasögon nr 4
Glasgögon nr 5
HJÄLP- Vad välja?
Mjaaaa, ungefär som på sista bilden känns det att välja ut mina två par nya glasögon! Beslutsångesten kom som ett brev på posten med paketet från Favoptic. Det är en så smidig process detta hära; att gå in på deras hemsida, välja ut de glasögonpar som man gillar och sen skickas de hem direkt i postlådan. Jag tycker det är skönt att kunna sitta hemma och i lugn och ro och välja, spana från alla vinklar, fundera, be om smakråd och så vidare tillls jag kommer fram till ett beslut. Kanske blir det att skicka efter ett nytt gäng på 6 brillor och utforska utbudet ytterligare innan jag bestämmer mig? Jag gillar verkligen skarpt glasögon och tycker att det är som att bära ett fräsigt smycke! Känns kul det här och jag har mina favoriter i detta bildregn av brillor- Vad tycker och tänker ni?
PS1. Låt er inte luras av diverse "miner" angående vilka brillor som är mina favoriter (hi,hi)DS.
PS2. Den tråkiga nyheten kommer när mötet är bokat och genomfört.DS
PS3.Ikväll ska jag provsjunga i en kör tillsammans med min lillasyster och en god vän till henne! Känns jättekul och väldigt pirrigt! Mer om detta ikväll eller imorgon!DS
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-11 09:21:00 i
...och mer om detta ska jag berätta senare i eftermiddag! Den roliga involverar er i form av smakråd och den tråkiga kommer förhoppningsvis att lösas genom ett möte så återkom gärna runt 14-15 snåret!
Kram på er alla fina!
/Petra
Publicerad 2012-09-10 10:32:00 i
Jajamensan hörrni, Dagmar hade rätt i att vi skulle mötas igen och glad är jag för det! Denna gång möttes vi en onsdagförmiddag, jag var på väg hem från en lunchpromenad vid hamnen och Dagmar var på väg ut efter lunch. Jag tog en annan väg hem från hamnen/stan denna dag och blev därför väldigt glad att se na igen! Det betyder ju att vi båda rör oss på samma gator med stor chans för flera trevliga möten framöver!
Denna dag blåste det något vansinnigt och Dagmar hade hatten på för att skydda öronen och jag hade en pannband för mina öron. Idag var det alltså inte solen men vinden som vi pratade om och ännu en gång fick jag höra hur svårt det varit för henne att få med sina pensjonärspolare ut. Men Dagmar var lika glad och alert för det precis som första gången vi möttes och när jag frågade om hon minns mig från sist vi sågs svarade hon med övertygande stämma"- jajamensan!"
Jag försökte mig på att fråga om hennes namn då jag gärna vill veta vad denna söta, goa, livsglada dam heter, men ikke (...ni vet ju hur gammfolke kan vara ibland "att dem slår dövöra till" ) Men till Dagmars försvar så kan det nog vara så att hon inte hörde min fråga, med tanke på åldern, den starka vinden och hatten för öronen. Så därför får vi helt enkelt nöja oss med Dagmar tills jag möter henne en tredje gång.
Jag blev hur som helst lika glad i hjärtat den andra gången jag mötte na som första och jag ser framemot tredje. Jag får lust att adoptera henne som min extrafarmor faktiskt! Kan man fråga om sånt? Eller kanske jag ska göra som Hanna- en av mina trogna bloggläsare - att kolla upp om min stad har en volontärförening för äldre människor, d.vs att man någon gång i månaden volontärjobbar med äldre och umgås över generationsgränserna!? Tåls att funderas på och kollas upp...
För att avrunda dagens inlägg så hoppas jag att ni fått en fin start på veckan! Själv har jag just avklarat en inspirerande engelskalektion tillsammans med min härliga klass och charmerande lärarinna (... med tanke på mitt muttriga morgonhumör är detta en stor eloge till min klass och lärarinna!) Nu är jag åter hemma och tänkte kolla upp priser/ medlemskap på badhuset. Motionssimning är ju en skonsam och bra träningsform för att underhålla både kropp och själ under vinterhalvåret!
På återseende alla fina!
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-09 13:15:00 i
Ja, nu har jag gjort det som jag egentligen velat göra under en två månadersperiod men eftersom jag är svensk och väluppfostrad så har jag haft överseende och bitit ihop. Men den enda som blivit lidande är ju jag så idag kände jag att nu måste jag säga ifrån! Om vad tänker ni? Om grannen under som spelar hög musik med bas svarar jag.
Nej, jag är ingen musikpolis som inte tillåter mina grannar att spela musik men då vi bor i ett gammalt, lyhört hyreshus tycker jag att det ska vara ett givande och tagande i hänsynsfrågan Vi bor i ett lyhört hus och då måste vi alla tänka på det! Respekt för varandra. Så vad göra? Jag ogillar faktiskt starkt att säga ifrån om typ sådana här saker. Varför? Jag vill väl inte framstå som en gnällspik. Men det beror ju helt på hur man säger ifrån, eller hur! Så efter att ha resonerat med mig själv fram och tillbaka gick jag ner och plingade på.
Ja, pulsen racade ju och jag kände adrenalinet få mig att spänna kroppen men jag stod kvar och försökte tänka snälla tankar. Dörren öppnades och där stod grannen, en ung kille. Jag frågade artigt om dem ( och hans sambo) störs av mina fotsteg? (... jag vet nämligen att jag går hårt och det är ju lyhört) Att vända på frågan var mitt taktiska drag för att få en bättre dialog och göra detta till en gemensam fråga. Och ja, dem störs eller hör mina fotsteg väl, som jag antagit. Bra,då kunde jag droppa min bomb tryggt nämligen att jag som studerar störs av deras dunkmusik också.
Jag var tydlig på att vara vänlig, empatisk och lugn Jag var inte där för att sätta dem på plats eller vara gnällspiken ovanför. Jag var där för att göra dem uppmärksamma på att jag hör dem och att jag antar att dem hör mig, och att vi tillsammans försöker tänka på varandra. Han höll med och sa att han skulle tänka på musiken och jag sa att jag skulle försöka smyga mer som en indian. Sen sträckte jag fram handen och vi handskakade och jag gick upp igen. Känslan nu så här i efterhand är bra för min egendel. Jag har satt en gräns, jag har varit vänlig och jag har försökt se detta från ders synvinkel också. På ett vuxet vis.
Men som det är just nu i skrivande skede så spelar han musik och sjunger "as we speak". Moget? Jag antar att somliga människor inte vill eller klarar av att få ett sådant samtal ej heller vill visa respekt för sin omgivning, än fast man säger ifrån på ett bra vis. Nu har jag gett dem en ärlig chans, om dem inte visar respekt tillbaka hädanefter så kommer jag ta till hårdhandskarna.Dem vet inte med vem dem jävlas, det är tydligt för under min vänliga yta finns en krigare.
RIOT
Publicerad 2012-09-08 16:30:00 i
Den här frisyren gillar jag skarpt och den ska jag inom snart framtid skaffa! Har mailat två av mina kära frisörvänner som driver en trendig frisörsalong i Skellefteå om tidbokning. Hoppas dem har tid att fixa min nya höstlook snart!
I övrigt så är dagens träning avklarad, det blev 6 km cykel och 4 km löpning och ett hjärtligt spontanmöte med en av mina bästa vänners mamma! Nu ska jag plugga ett kapitel matte innan lördagsmiddagen måste kockeleras. Vet inte vad jag ska diska upp med ännu men det visar sig. Ha en fin lördag hörrni!
Vi ses,
Kram
/Petra
Publicerad 2012-09-08 11:52:00 i
Godmorgon alla fina! Hoppas ni sovit gottt och tagit en lång, härlig sovmorgon, det har jag. Nu ska ni får veta varför artikeln jag läste igår ger hopp för skolelevers framtid. Det är specifikt en grupp elever som denna artikel syftar till och jag tycker att det är på tiden! På tiden att man gör skolan mindre A-4 och mer anpassad efter individen istället för den stora massan.
Jag kan tycka att skolan alldeles för länge varit en instutition som bara erbjudit "onesize modellen" som alla elever ska passa in i (...ok, jag hårddrar kanske en smula men ni förstår) Är inte "onesize modellen" ett ganska märkligt system eftersom alla - var och en av oss- föds unika!? I värsta fall kanske skolans A-4 system tvingar elever att "bli" någon annan. Ett exempel är blyga elever och hur skolan matar dem med att blyghet (som egenskap) är "fel", något som absolut ska tränas bort. Vad tycker ni om detta? Välkommen in och ta del av artikeln som gör mig glad och hoppfull för framtidens skolelever!
PS. Tyck gärna till om artikeln här!DS.
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-07 17:28:00 i
Läste just en underbar artikel som gjorde mig alldelses varm inombords och orokråkan flög iväg för en stund. Artikeln ger mig hopp för framtidens elever! Nyfiken? Återkom imorgon runt 11 snåret (pluss-minus) och ta del av kloka ord och glädjs med mig!
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-07 15:05:00 i
Jag har den senaste veckan bråkat med oroskråkan som kommit på besök och häckar på min axel. Dessa "
besöksdagar" känner jag mig bara så mycket mer orolig, introvert, tystlåten, nervös och ängslig än andra dagar. Det kanske är så för alla men att det inte märks så tydligt utåt? Jag som oftast är ett energiknippe med humorn och skratten nära tillhands blir en skugga av mig själv och det är något jag till tider själv tycker är svårt att greppa och hantera. Speciellt när omgivningen kanske "
förväntar" att jag ska vara tvärtom eftersom dem vant sig att se mig extrovert, glad och skämtsam (?)
Oroskråkan - även kallad ångest, men jag föredrar oroskråkan då humor är ett av mina vapen som hjälper mig att hantera ångesten mer konstruktivt- brukar sitta och häcka under ytan och dyker med jämna mellanrum upp på axeln och skapar obalans och disharmoni. Dess närvaro känns mest som en klump i magtrakten, halsgropen och hjärtat och jag har inte alltid koll på när kråkan dyker upp, men jag har koll på vad som händer när den kommer och det är jobbiga känslor. Jag försöker då leka "buddah" och jobba med acceptans och att observera situationer och händelser- eller bara livet självt som kan få mig ur balans, men vissa dagar och veckor (...som nu) kan denna teknik gå och slänga sig i väggen. Den funkar inte alls utan rinner bara av mig som vatten på en galonbyxa och orokråkan sitter på axeln och kraxar elaka saker i mitt öra och gör mig orolig och nedstämd. Jag brukar försöka ignorera oron men det gör bara att oroskråkan kraxar ännu högre! Det lyser igenom och när jag mår så här vill jag helst bara vara ensam och ta hand om mig själv eller krypa in i en trygg famn och stanna där tills det känns bättre...
...hur som helst så gick historielektionen bra trots orokråkan. Vi fick i uppgift att läsa in oss på ett speciellt område under medeltiden och jag fick handeln; hur och varför den utvecklades och blomstrade upp under sena medeltiden. Sen var tanken att vi skulle redovisa detta inför resten i klassen och jag bara kände- "NEJ, jag vill inte, jag pallar inte det idag"! Men det var bara att gilla läget, vad göra? Men som om någon från ovan hört mig så sa min fina lärarinna att vi inte behövde redovisa idag i allafall, utan nästa onsdag! Jag blev bara så oerhört lättad! Jag hade självklart redovisat idag, det hade bara varit extra jobbigt och därför blev jag väldigt tacksam för hennes ändrade beslut.
Av denna anledning känns helgen än mera välkommen än vanligt och jag ser framemot att bara vara och ladda mina batterier.Får se om jag ens orkar ut på vin och ölafton? Kanske jag bara ska stanna hemma och mysa i lugn och ro? Tiden får utvisa.
Några fler orokråkor som häckar därute monne?
Kram,
/Orokråkan Petra
Publicerad 2012-09-07 11:42:00 i
Titta vad som kom i posten idag! Hurra! Det ska bli jättespännande, kul och intressant att läsa Toves "Handbok för psykon"! Som ni ser har boken fått hedersplatsen i min bokhylla "in le center".
Stolt vän av Tove Lundin
Vi ses,
Kramen,
/Petra
Publicerad 2012-09-07 10:38:00 i
Imorse vaknade jag upp oskönt. Jag hade drömt att jag försovit mig till historialektionen idag (...som startar klockan 12:30!) I mitt vakna tillstånd ogillar jag att försova mig eller komma försent till avtal eller skolan/jobbet så det var skönt när jag insåg att det bara var en dröm. Då kunde jag slappna av och dra mig lite till i sängen innan frukostklockan ringde 08:45.
Idag bestod min frukost av en hallon och banan smoothie, 1 ägg och den obligatoriska kaffekoppen. Det jag gjort annorlunda denna frukostmorgon är att jag bytt ut vanlig komjölk mot soyamjölk, då min mage lätt blir uppblåst och orolig/värkig av vanlig (hårdsmält) komjölk. Tänkte pröva soyamjölk nu under en två veckors period i smoothien och känna hur det känns. I kaffet kommer jag fortsätta ha komjölk då jag inte gillar smaken av soyamjöljk i något annat än smoothie.
Annars då? Jo, det är härligt att det är fredag, eller hur! "Nu e dä slut på veckan det e dags för fredagsmyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys"! -Sa jag att jag att jag gillar fredagsmys? hi,hi, ja, det gör jag! Efter skolan idag blir det nog en träningsrunda och sen tänkte jag och mina systrar med flera att ta ett glas vin/öl och fira helgen och livet.
Vad har ni för planer i helgen?
Kram och på återseende (... och ja, Dagmar och jag kommer tillbaka!)
/Petra
Publicerad 2012-09-06 12:54:00 i
Första gången jag mötte Dagmar var för två veckor sen och jag hade varit ute på en träningsrunda, handlat mat och köpt en lila orkidée. När jag är ute på språng har jag alltid musik i öronen och hör av den naturliga anledningen inte när eller om någon pratar med mig. Men Dagmar mötte jag öga mot öga i sista segbacken hem från stan. Där kom då denna lilla, söta farmorstanten race:ande med sin rullator och jag ser att hon säger något till mig när vi möts. Jag plockar ur hörlurarna och säger hej. Jag brukar tänka på att många äldre människor lever i ensamhet idag och kanske inte har någon att prata med, och då kan ett sådant möte "göra" deras dag! Och nej, jag stannar inte och spontanpratar bara på grund av medlidande utan jag gillar att prata med farmorstanter och farfarsgubbar!
Dagmar blev överlycklig när jag stannade upp för att "slå av en prat" och hon pratade på om det soliga vädret, hur svårt det varit att få med hennes pensionärspolare ut på en eftermiddagspromenad, och jag log, nickade och hängde med i snacket. Innan vi skiljdes åt tog jag vänligt om hennes handled och då greppade hon min arm med en styrka som bara äldre människor kan ( - ni har väl handskakat med äldre karlar? -"Goddag" och så står man där med en krossad hand typ, he,he) Jag kände verkligen att Dagmar uppskattade min gest och det kändes otroligt fint att avsluta vårt spontana möte med en vänlig hand på hennes arm. Hon sken upp och sa- "Vi ses säkert igen"...
...och det hade hon helt rätt i och del 2 kommer imorgon!
Kram och på återseende!
/Petra
Publicerad 2012-09-05 17:49:00 i
"
"
Katten vad trött" (Mr. Loui får åter agera modell och han gör det så bra)
Den kom som en blixt från klar himmel, denna trötthet. Eller smygandes sedan skolstarten? Ja, det är en bra fråga men jag är trött "naaaanting" (...viktigt med norrländskt uttal här- *hör* ni?) och på tal om trött så skulle ni sett min engelskaklass i eftermiddag på grammatiklektionen! Jättemånga gick hem tidigare på grund av huvudvärk, trötthet och några var hemma från skolan, förkylda.Till och med vår charmerande lärarinna gäspade stort idag och har redan börjat gruva sig för vintern och mörkertiden som närmar sig.
Men denna trötthet är ju å ena sidan ett ganska typisikt skolstartsfenomen.Det är mycket nytt att "ta in", nytt folk att lära känna, information att hantera, minnas för att så återberättas. Just det som jag och min historiaklass gjorde imorse på vårt muntliga läxförhör! Det gick jättebra för hela klassen, alla är så engagerade och pålästa, inklusive mig själv och vår lärare är oerhört kunnig.
Nu har jag kommit hem och myser i soffan, har datorn i knät, bloggar och surfar runt på internätet. Har just ätit en ljuvligt god omelett med spenat, fetaost och rödlök och en fräsch grönsallad. Träningen är tack och lov redan avklarad (den gjordes på lunchen) så resten av kvällen ska jag mysa och ladda batterierna.
Imorgon tänkte berätta om ett oerhört hjärtligt möte jag haft med en gammal dam som bor här i krokarna. Jag ju har ledsamt nog inga far- eller morföräldrar kvar i livet och saknar att ha en klok, trygg, snäll och rolig gammal sådan i min vardag. Just därför har detta mötet med- vi kan kalla henne Dagmar- förgyllt mitt liv! Mer om det i morgon.
Kram och på återseende
/Petra
Publicerad 2012-09-05 10:27:00 i
Jajamensan Hanna du gissade helt rätt! Klockan 11 (pluss-minus) inlägget ska handla om världens bästa Tove Lundin! Förutom författare av boken "handbok fär psykon " är hon bloggerska på Vårdguiden och där man kan följa hennes vardag och hur livet kan "te" sig när man har en bokstavsdiagnos och Bipolär sjukdom. Hon har kommit att bli en vän jag uppskattar väldigt mycket! För mig är Tove (...förutom en nyvunnen vän) även ett grymt "bollplank" som jag gärna diskuterar och bollar tankar och idér med. *Tacksam* Vi har även myntat ett nytt uttryck och kallar oss för "soulpsykos" (...och ja, det läser vi med glimten i ögat!)
Så av ovanstående anledningar och många flera vore det egoistiskt av mig att inte skriva detta inlägget.Tove vill jag berätta om och dela med mig av för hon har viktiga saker att förmedla och det kommer förpackat med en stor portion humor! Så alla ni som blir nyfikna nu och vill veta mer om denna härliga människa, samt om hur vardageslivet för ett "psyko" är: fortsätt läs! Boken som Tove skrivit släpptes nu i augusti sammanfattas på följande vis:
"Är du för sjuk för att orka vara frisk, eller för frisk för att verka sjuk? Har du dessutom svårt att passa in i samhällets snäva ram för vad som anses normalt? Då är du troligen ett psyko. Grattis! Var fjärde svensk är i dag ett psyko, även om jag är beredd att argumentera för att detta gäller mer eller mindre alla. Att vara ett psyko är i många fall en tillgång, något du kan vända till din fördel. Men för att klara oss behöver alla vi psykon en handbok en handbok för psykon. Därför har jag skrivit denna bok. Den innehåller know-how för oss när det gäller lagar och regler på arbetsmarknaden, pepptalk för att funka i vardagen, inspirerande psykon som gjort skillnad, listor, tips och mycket annat. Vi psykon är viktiga och kreativa medborgare i det här samhället. Tillsammans kan vi förändra synen på oss och vad som är normalt."
Kort om: Tove Lundin (född 1981) är journalist. Hon skriver bloggen Leva med ADHD och bipolär sjukdom på Vårdguiden. Hennes blogg har många läsare och är en av de mest kommenterade. Hennes humoristiska tilltal, frispråkighet och engagemang har givit henne en mycket stor läsekrets. För tre år sedan fick hon diagnosen bipolär sjukdom klass 1. Hon är framgångsrik journalist och har tagit två examina. Under 2012 medverkar hon även i kampanjen Jag har ADHD. Hon bor på Södermalm i Stockholm (...också från boken)
PS1. Återkom gärna med tankar om boken eller Toves fina blogg! Några fördomar som krossats mot "psykon" montro?- Eller om ni har några önskemål om ett inlägg jag kan knåpa ihop, hör av er!DS
PS2. Understryker igen att vi lägger kärlek och ett kryddmått humor i yttrycket "psykon". DS.
Kram, Riot och på återseende!
/PetraArtep
Publicerad 2012-09-04 23:18:00 i
...en underbar, karismatisk, intelligent journalist, författare, bloggerska, konstnär, poet och vardagsfilosof. Hen är en nyvunnen vän till mig som jag fått glädjen att träffa och lära känna genom mitt gästbloggande för Vårdguiden i Stockholm. Imorgon ska jag tipsa er om hens nysläppta bok så kom tillbaka! Jag lovar, det är värt alla sekunders väntan från nu tills klockan slår 11 (...pluss, minus) imorgon.
Godnatt och på återseende!
/Petra
Publicerad 2012-09-04 12:32:00 i
Jag är inte direkt "superhightec" men gillar ändå smartphones och har haft en android i märket Samsung under 2 år (...och varit överlag nöjd!) Nu sjunger phonen på sista versen, batterierna tar slut så fort jag pratar i den eller surfar internätet så jag har investerat i en ny! Men inte vilken som helst smartphone då jag är expert på att tappa den i golvet, på asfalten, i vattenpölen samt förlägger den lite var stans. Man kan tryggt säga att jag är en sådan som alltid bör teckna en drulleförsäkring men som aldrig gör det, och därför måste min smartphone vara rejäl, stöttålig och vattensäker! Hur många sådana finns det på marknaden idag? Dem blir ju bara mindre och tunnare och mer sårbara för var dag som går känns det som! MEN jag har hittat en grym rackare- "Sony Eriksson Experia Go" - och så här beskriver återförsäljarna den:
"Medgångar, motgångar och plötsliga skyfall. Vi har utformat Xperia go för att klara allt som livet har att erbjuda. Vi gav den en reptålig skärm och batterisparläge när du är sent ute och vi har sett till att den är vatten- och dammtåligare än någon annan smartphone. Som pricken över i har vi paketerat alla finesserna i ett elegant skal. Eftersom Xperia go bara är 9,8 mm tjock är det svårt att ana att den är en tålighetens gigant. Äntligen en smartphone som är lika snygg som den är stark".
Så ser den ut, vit och fin och "Petravänlig"! I övrigt kommer denna dag gå till läxläsning, har ett muntligt förhör i historia imorgonbitt om forntiden och antiken så det gäller att vara väl förberedd!
Kram och på återseende,
/Petra
Publicerad 2012-09-03 16:13:00 i
Jag kan se toppen av tornet till stadskyrkan från min balkong och idag när jag satt med tekoppen fick jag en snilleblixt att dit skulle jag. Sagt och gjort, jag och "gamla bettan" rullade mot kyrkan med kameran i högsta hugg och tankar om en stunds tystnad. Det var precis i den här kyrkan som jag hade min 7:e skolavslutning och det finns förövrigt förevigat på ett foto med mig och min älskade farmor. Det kändes fint att vara tillbaka här idag och minnas. Jag gillar att vara i kyrkor men inte för att jag är en kristen troende utan för lugnet som sänker sig över mina skuldror och hela vägen inuti. I kyrkan får jag komma som jag är och där kan jag vila i kärlek. I kyrkan känner jag mig trygg...
Efter att jag fotat själva kyrkan satte jag mig ner för en stunds tystnad. Men idag var man (jag) lite för rastlös för meditation och det är då man (jag) får utlopp för s(m)in kreativa sida. Jag låter bilderna tala...
Summan av kardemumman: det var en fin stund i kyrkan och hit kommer vi (...jag och "gamla bettan") ha regelbundna utflykter i höst och vinter! För att få vila i värmen, kärleken och tryggheten när det fysiska livet utanför blir för kallt, stressigt och kravfyllt.
Vart "vilar" ni er själ?
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-03 11:42:00 i
Ett av mina kreativa verk som visar vad mitt hjärtat klappar för! (he,he)
Jag fortsätter på temat träning då det är en stor del av mitt liv och påverkar mitt psykiska så väl som fysiska välmående positivt. Efter att jag 2010 lämnade Oslo och träningskedjan Friskis&Svettis har jag mestadels tränat utomhus, löpning och promenerander. Nu börjar jag längta efter mera variation, inspiration och utveckling på min träning (...dessutom går vi mot kyla, snö och vintertid) Därför är det dags att utforska stadens träningsutbud och de två kommande veckorna ska jag testa ut två träningskedjor och sen bestämma vem av dessa två jag vill investera min tid och mina pengar i.
Jag har redan mailat den ena kedjan som erbjuder alla (potenisella medlemmar?) en gratis "prova- på-vecka", så dem kommer nog ringa denna vecka och fråga när det passar mig att provträna, och nästa vecka har den andra kedjan gratis "prova- på- vecka"! Kan man bli annat än nöjd? Jag tycker att det är toppen att man får "prova på" en hel vecka innan man väljer träningskedja. För mig är det viktigt att trivas där jag tränar och att instruktörerna och klasserna håller bra standard och inspirerar till sund livsstil och mera träning!
Vad är avgjörande när ni ska välja träningskedja? Pris? Belägenhet? Utbudet av träning? Lokalerna?
PS.Jag återkommer senare i september med mitt beslut och vad som avgjorde mitt beslut.DS
Kram,
/Petra
Publicerad 2012-09-02 12:23:00 i
Jag vet inte hur det är med er, men själv blir jag i perioder motivationslös med träningen. Det kan vara till exempel som nu när vädret varit tungt, grått och regningt under en längre period. Att då komma mig för att träna känns inte lockande för fem öre, jag får verkligen ta mig i nackskinnet och "he ut mig" för att det ska ske. Oftast hjälper det om jag tänker på känslan efter träningen (...ni vet den där härligt nöjda känslan som sprids i kroppen!) men det är inte alltid det funkar heller...
Under sådana perioder är det därför toppen om man har någon (bror, syster, vän, pojk-eller flickvän, hund) som man kan träna tillsammans med, och just därför har jag bestämt med min bror att vi ska jogga runt sjön tillsammans idag! Då blir det av, det är inte lika lätt att "slippa undan" och man kan peppa varandra att "ta i" mera!
Hur gör ni för att motivera er själva att träna?
Kram och på återseende!
/Petra
Publicerad 2012-09-01 12:33:00 i
Jag kan tycka att hösten och regnrusket är jättemysigt men samtidigt så är det kanske inte lika mysigt efter en så regnfylld sommar som vi haft! Men det är väl bara att gilla läget! Så vad göra på en regnfylld dag då? Jag har några förslag:
- Kura upp sig i soffan med tjocksockor och en kopp te, läsa en spännande bok eller favorit tidningen/magasin
- Efter frukost,/ lunch/ middag, krypa tillbaka ner i sängen och sova lite mer
- Filmmaraton, se en film eller tre (..gärna en komedi som frigör skrattet )
- Filosofera över livet, skissa upp framtidsmål med papper och penna
- Chansa på att ens frisör har tid för höstens stora hårförändring
- Besöka badhuset eller varför inte unna sig en SPA-behandling
- Baka något smaskigt, typ chokladmuffins eller kladdkaka
- Ta en löprunda i skogen (... blöt ska man ju bli oavsett)
- Tvätta kläder och diska- tråkigt nu, skönt efteråt
- Dra på stan och tröst-shoppa lite
-Spela något skojigt sällskapsspel
- Bjuda hem en god vän på fika
Vad gör ni på en regning dag?
Ta hand om er,
Kram,
/Petra
