petracaroline

Jag mår lite bättre nu. Det går väldigt upp och ner och från dag till dag hur min dagsform är. Men något som hjälpt mig idag är faktiskt ett spontanbesök av tjejen jag hyr lägenheten av. Vanligtvis har jag svårt för överaskningar och spontaniteter men jag har blivit mycket bättre på den fronten. Jag försöker se överaskningar och spontaniteter i vardagen som en present, en gåva som kan leda till något positivt och bra. Jag var dock inte helt oförberedd för hon hade skickat ett sms innan och frågat om det fanns post till henne och då skulle hon titta förbi. Det ska nämnas att jag är av den sorten som ogillar att man tar förgivet att jag vill ha besök, att det passar eller om jag ens är hemma så att höra av sig innan är ändå viktigt i min värld (här kommer nog min starka integritet in)

 

Hur som helst, idag kom gåvan i form av detta besök och jag kände för att bjuda in henne på en kaffe så då gjorde jag det. Hennes närvaro fick min ångest att minska och det var riktigt skönt att umgås en stund. Jag har insett att jag har ganska svårt för att lita på människor och att det gör att jag mer eller mindre medvetet skapar distans för att skydda mig själv. Jag försöker jobba på detta samtidigt som jag har behov av att ha en stark integritet om vem jag släpper in i min innersta krets. Det är en svår balansgång och jag försöker gå på magkänslan om vem som får mig att må bra och vem som tar energi och får mig att känna mig tvärtom.

 

I övrigt har dagen, trots passiviteten som följer med ångesten, inte varit helt stillastående och nattsvart. Jag har skickat iväg ett svarsmail till högsta rektorn och om allt går som planlagt kommer vi ha ett möte med henne nu på fredag. Det är positivt! Jag har även tvättat kläder och bestämt med min storasyster att jag ska fira Valborgsmässoafton där och det ser jag så framemot. Familjen är mitt allt och hos dem hämtar jag kraft. Ikväll ska jag verkligen försöka plugga historia och hoppas att jag klarar av att fokusera. Har muntligt förhör på torsdag och det behöver jag vara påläst och föreberedd inför. Avrundar inlägget med några lyckliga fragment från min helg för det hjälper mitt guldfiskminne att hålla fast vid det som är viktigt...

 

 

/Kram

 

Petra

 

 

 

 

 

 

 

Ännu en matnyttig, utvecklande video av och med gurun Mooji, och denna handlar om det många av oss gör automatiskt; tänker negativt. Hur vänder vi det?

 

 

Nu ska jag strax iväg ut och promenera i vårsolen följt av styrketräning efterföljt av en kväll med tacosmiddag med vänner. Löpdojjorna får invänta sin tur på agendan!

 

 

 

 

Önskar er en solig lördag!

 

Kram,

 

/Petra

 

Blev väldigt inspirerad då jag nyss besökte Teresa Rexlins blogg och blev serverad dessa kloka ord om rädsla som en bluff som sitter i tankarna och vårt huvud. Sitter och begrundar detta och låter orden sjunka in. Kommer definitivt se videon flera gånger och påminna mig själv om detta, det kloka jag fått glädjen att ta del av.

 

 

 

Ska strax iväg på dubbeltimma mattelektion innan jag "tar helg". Har ett flyt med matten just nu, någon spärr och tröskel har försvunnit och det går ganska enkelt. Jag förstår och jag njuter av känslan att jag utvecklas och att det även kan gå smidigt mellan varven av tandgnissel.

 

Har en del mysiga planer för helgen och funderar även på att investera i ett par nya löpardojjor. Vi får se vad det blir. Det enda jag vet är att de gamla dojjorna har passerat bäst före datum och att nya är ett absolut måste inför löparsäsongen som nu vaknat till liv på riktigt.

 

 

Sköt om er och trevlig helg!

 

Kram,

 

/Petra

 

(Anna Kåver)

Känns så grymt skönt! Äntligen godkänt på matteprov nummer ett, jag behövde verkligen detta. Nu återstår tre kapitel och tre prov och sen nationella provet sista veckan i maj. Det kan gå!

 

 

På väg till mattelektionen stöp jag i en av mina medstudenter som tillsammans med mig kämpar för en bättre skolmiljö. Vi bestämde att vi skulle ses i korridoren efter våra respektive lektioner för att synkronisera ihop mail nummer två till rektorn. Nu är detta gjort och det känns skönt. Hon visade mig även en blankett som nu figurerar i klassrummen där elever ska fylla i huruvida dem trivs i skolan, om det upplever sig kränkta eller mobbade, trygga eller otrygga i skolan och så vidare. Jag blev jätteglad då jag fick se den blanketten! Det visar ju att det börjar hända saker, att vi ser positiva verkningar av det vi börjat lyfta upp i dagsljuset.

 

Nu är jag åter hemma och jag säger bara; hem ljuva, trygga hem- min oas i kaoset <3 Lunchen är intagen och jag ska fortsätta räkna matte tills min kompis kommer förbi med kaffe senare i eftermiddag. Vi måste ju fira min/vår/skolans framgång och det gör man bäst med kaffe en vardagsveckodag som denna!

 

 

 

 

Kram och vi ses!

 

/Petra

 

 

Trevlig lördag finisar!

 

På återseende och kram,

 

/Petra

Här kommer mina mål och drömmar blandat och uppräknade i en ordningsföljd utan tanke bara uppräknade spontant från hjärtat.Några mål/drömmar lever jag redan, några är en tidsfråga och några får ödet bringa mig om det är meningen.

 

1) Ta körkort och skaffa en kornblå eller lila sportbil- en fråga om tid och pengar

 

2) Skriva en eller flera barnböcker- har idéer om både innehåll och hur layout ska se ut/utformas

 

3) Jobba som föreläsare och inspirera mina medmänniskor på ett eller annat vis

 

4) Börja vågsurfa regelbundet- jag älskar naturen, havet och känslan att guppa på en surfbräda och invänta en våg...

 

5) Hoppa fallskärm- tandemhopp och en dag ska det ske!

 

6) Börja klättra- inomhus och utomhus- jag gillar känslan jag får i kroppen de gånger jag testat denna sport, jag glömmer tid, rum, mig själv och är bara ett med min kropp, utmaningen och klättringen.

 

7) Sjunga in musik i en musikstudio- jag har en så stark längtan efter detta och jag mår bra av att sjunga och älskar att sjunga!

 

8) Bygga en egen musikstudio i mitt framtida hus och sjunga varje dag

 

9) Meditera varje dag på kärlek, harmoni, medkänsla och förlåtelse- något jag gör.

 

10) Att genom det skriva ordet nå ut till människor och berätta om min egen erfarenhet om social ångest/ psykisk(o)hälsa för att belysa, upplysa, hjälpa, inspirera, peppa andra- något jag gör och jag har även gästbloggat för Vårdguiden i Stockholm under 7,5 månad samt föreläst 1 gång om min gästblogg för ÅSS på deras årsmöte, http://www.angest.se/riks/

 

11) Studera(t) på universitetet- något jag har gjort under 1 år i Stockholm (2 kurser i sociologi) och det har gett mersmak så vi får se vilken utbildning det faller på när jag väl bestämt mig.

 

12) Klara matte 2 kursen, bli godkänd.

13) Aktivt ta "egetansvar" över tankespöken och beteendemönster från det förflutna som lägger krokben för mig idag- något jag gör genom KBT-metoden "att göra tvärtom" samt genom meditation och kuratorsamtal

14) Förebygga kränkningar och mobbning så mycket jag bara kan genom att våga följa min övertygelse att detta är något vi alla måste ta ansvar att förebygga, belysa. Jag ska fortsätta våga trots att jag blir sedd på som syndabock, gnällspik, någon som rör upp något negativt som inte många varken vill, vågar se eller ta i,  trots att jag möter motstånd, blir missförstådd och fördömd från olika håll ska jag fortsätta våga, för jag gör det av kärlek och för människors välmående. Inte för att jag tror mig vara bättre än andra, felfri eller en missnöjd besserwisser som bara vill sprida skit runt mig. Jag säger ifrån och belyser kränkningar för att det strider emot allt jag står för. Jag gör det för att jag har upplevt det själv och vet hur illa det kan skada en människa. Jag är mer och mindre rädd varje dag att vistas på skolan pga utvecklingen efter att jag har börjat belysa detta, men jag går dit iallafall och jag tänker forstätta våga stå upp och säga- "det här är inte ok, något behöver förändras för allas bästa".

15) Tre tatueringar (i textform) och har klart för mig vilka texter. Bara tid och pengar som hindrar mig.

 

16)Resa utomlands (Spanien, Frankrike, Italien eller Grekland) i två veckor och bada, dansa, sola, njuta och leva livet!

17) Resa till Costa Rica och stanna där under en längre period, bättra på spanskan och surfingen och njuta av den vackra naturen.

18)Lära mig mera om Meta medicin och hur man genom denna metod kan nå läkande av kropp och själ

 

Fick ett mycket fint mail av föreningen Friends i fredags där dem ger sitt fulla stöd åt mina egna tankar och upplevelser kring skolmiljön på Komvux.Att det som händer på skolan inte är ok. Nu har jag kontaktat en annan klasskamrat som tillsammans med mig förhoppningsvis kommer genomföra ett möte med den yttersta ansvariga i detta ärendet.

 

Trots att det som händer runt mig nu dränerar mig på kraft så växer min inre styrka sig samtidigt starkare för var dag som går. Jag peppar mig med att det goda måste vinna i slutänden och samtidigt tänker jag att vi är alla bara människor med fel och brister, vi är inte rätt eller fel utan olika. De flesta av oss har en halvtaskig självkänsla/själförtroende som inte underlättar samspelet oss människor emellan, och vi misstolkar och missförstår och behandlar varandra illa för att vi själv är sårade.Just därför är det så vikitgt att våga prata om vad som sårar istället för att spela med i leken. Att våga ger mig också drivkraft.

 

För att ladda mina batterier positivt ytterligare har jag infört en underbar vana varje kväll, jag tänder ljus och mediterar över mera kärlek och healing till mig själv, mina nära och kära och även för dem som är mina ovänner och fiender. Det ger mig mera harmoni, styrka och ro i själen. Har även skrivit ner en lista på saker som jag vill genomföra, som målsättningar för att hjälpa mig själv att komma närmare det liv jag vill leva som är autentiskt i mitt hjärta, ett liv som är mitt liv som passar mig.

 

En stark förebild jag hämtar kraft hos som vågade sticka ut, säga vad hen tyckte och som hade både vänner och fiender på grund av detta, men som aldrig slutade följa sin väg är denna person:

 

Inspirerande video som uppmanar oss att möta våra inre demoner, utmana våra rädslor och bara samla upp mod att våga leva det liv vi vill,med dem vill,  göra det vi vill och komma ur våra begränsningar och trygghetszoner som vi så lätt bakar in oss i. "Wherever the warrior goes there goes fear (phobias) and courage is acting in the face of fear"

 

Jag utmanar mina rädslor mer och mindre varje dag och det gör jag ju bara genom att våga leva och så kan det kännas ibland, inte sant? Men livet bjuder på många fina ögonblick som man aldrig trodde skulle uppstå om man faktiskt vågar sig ut i det läskiga och okända och otrygga. "Face your fear and with some practice and courage facing it will set you free"!

 

Enjoy!

 

 

Trevlig helg!

/Petra

 

Japp, idag har jag varit rädd, obehaglig till mods, ångestfylld och olycklig men jag har både varit på mattelektionen och kommunikationslektionen. På matten satt jag bredvid två supergoa killar i min ålder (typ) som det visade sig delar samma uppfattning om matematik (och har lika svårt att fokusera) som mig. Det var verkligen skönt att få dela denna känsla med några som förstår och förutom att det fick mig att må lite bättre så gick det hyfsat att räkna och jag bad om hjälp 2 gånger.

 

Sen hade jag gruvat mig väldigt mycket för att gå på kommunikationslektionen av andra anledningar men jag stålsatte mig och gick dit efter lunch. Jag kände mig rätt dämpad under lektionens första del (vilket jag ju är)  men det var ändå skönt att våga vara där och genomföra lektionen och så släppte ångesten allt eftersom tiden gick. Jag bestämde mig för att lätta hjärtat om min besvikelse för att mötet vi skulle genomföra med rektorn verkar ha runnit ut i sanden och det mottogs fint. Jag har fått telefonnumret till den av mina medstudenter som också har ett och annat på hjärtat om skolldeningen och när jag bestämt mig om jag ska gå kvar på Komvux, och vill ta mötet med rektorn ska jag ringa henne och så tar vi det därifrån.

 

Att våga ta upp detta igen och säga hur det känns; att det faktiskt gjort mig väldigt ledsen och sliten att folk backat ur och att mötet med rektorn runnit ut i sanden, det känns otroligt helande och skönt i magen och hjärtat! Jag har faktiskt fått ny kraft än fast jag känner mig manglad. Jag kommer ta en dag i taget nu och se hur det utvecklar sig. Jag vill på ett sätt inte att avhoppet ska bli en flykt från det svåra (...jag vet nämligen inte helt om det är en flykt eller ej) och om jag kan vara med och påverka denna situation till en bättre skolmiljö för framtida elever och lärare, så är det för en väldigt god sak som jag lider för nu. Men det ger mig samtidigt upprättelse att genomföra detta möte bara genom att säga min mening så det i sig ökar min inre kraft än att backa ur och lämna..tror jag iallafall..

 

Ni får återkomma så får ni veta vad som sker- och tack för att ni är så goa! <3

 

Kram,

 

Petra

 

Efter få timmars sömn inatt vaknade jag av ett pling i telefonen. Det var svar från studievägledaren på skolan om tid för vägledning klockan 09.00 så jag knallade dit och tog ett snack med honom. Jag har inte tagit något defintivt beslut ännu om vad jag ska göra gällande studierna, avbrott eller fortsätta men det ska tas inom snar framtid. Det var oavsett skönt att bolla mina tankar med någon som lyssnar.

 

Imorse kopplandes även strömmen av i hela hyreshuset då elektrikerna arbetat med att installera något i källaren så jag kunde inte koka mitt älskade kaffe. Ni kan tro att det smakade extra gott nä jag väl kom hem i eftermiddag och kunde koka mig en stor kopp! Och nej det var faktiskt inte den första koppen, dessförinnan hade jag varit på ett annat möte och då fick jag dagens första kopp. Närmare bestämt klockan 13.00 och det var ett litet halleluljamoment som lyste upp min dag något enormt. Tänk vad lite som ska till ibland...

 

* Kaffet..(...mmmm!)

* Skatteåterbäring (...jippi!!)

* Sol ( ...helt fantastiskt vårväder som smälter snön som föll i söndags)

* En av mina allra bästa vänner, S (...hennes vänskap ger mig allt en god vänskap ska innehålla)

* Mötet med studievägledaren (...inget mera bestämt men ett konstruktivt, fint möte oavsett)

* Min egen drivkraft (...som finns därinne under min tunga kappa och pushar mig framåt)

* Bloggen och er läsare (...era kommentarer hjälper, stärker och värmer och ger mitt skrivande mera mening)

* Familjens stöd ( ...det är värt allt)

 

Förmår mig inte att gå till Komvux. Det tar emot så starkt och jag har inte känt den här känslan sedan jag var liten och upplevde kränkande miljöer. Det är verkligen något djupt undanskuffat som triggats igång i mig sedan i höstas då jag började komplettera betyg på Komvux och jag kan inte blunda för det. Jag har mailat Friends och bett om hjälp, någon att få bolla mina erfarenheter och tankar med om detta. Något måste göras och jag vill inte hålla käften mera. Ja, jag skulle kunna avsluta skolan och inget säga men det lämnar mitt sår kvar oläkt. Jag behöver få säga min mening om vad jag tycker behöver göras annorlunda, jag behöver få upprättelse och många med mig som inte vågar själva. Nu hoppas jag på att få ett svar av Friends som ger mig en spark i rumpan och kraft att ta nya tag. Jag kommer oavsett att ta ett snack med min studievägledare för att diskutera eventuellt avbrott i studier och vilka konsekvenser det får ekonomiskt. Jag har en plan B i bakfickan som jag hoppas kommer bli verklighet så hoppas gärna med mig.

 

Kram och på återseende,

 

/Petra

Jag är så fruktansvärt arg att det känns som jag ska gå sönder. Jag vill kasta glas i väggen och skrika tills jag inte har mer röst att ge ljud åt. Varför? Jag är arg på många saker just nu bland annat det ni redan vet, på Komvux, på rektorn, på lärarna, på hela attityden som sitter i dem där jävla väggarna! Jag har varit mest ledsen hittills och uppgiven men nu kommer ilskan och jag vet att det är en del av hela processen som hör till. Jag hatar kränkningar och den situation jag och alla på den där skolan är mitt upp i är fan i mig helt absurd. Jag vill inte vara där. Jag vill ha till en förändring men jag behöver hjälp. Ingen vågar. Jag spenderade 1 år på Stockholm universitet och där trivdes jag så otroligt bra och mina medstudenter likaså. Där var miljön bra. Tackar gudarna att jag vet hur en bra miljö ska kännas. Här uppe är den långt ifrån ok.

 

Jag är arg på systemet som tvingar mig att läsa matte för att det krävs för vissa utbildniungar. Vem säger att jag blir en bättre eller sämre socionom, psykolog, journalist, jurist med eller utan MATTE? Det är bara trams! Jag hatar att utföra något för att det är bestämt av någon autoritet som tror att det är den rätta vägen för oss att gå. Jag vill inte vara slav under sådanan regler. Det dödar min kreativitet, min själ, mig och det gör mig ARG!!! Det är inte för alla att läsa alla ämnen. Säg åt en fisk att klättra i ett träd och be den tävla med en apa om vem av dem som kommer högst.Just nu känns det som att jag lever i ett fängelse och jag vill ut inte tillbaka och jag har fet ångest inför nästa vecka.

 

Jag är ledsen att jag är så arg idag, i detta inlägg, men skiten måste bara få lämna min själ, min kropp och jag lyssnar just nu på en grym sång som säger det jag vill göra: https://www.youtube.com/results?search_query=scream+and+shout+will.i.am+ft+britney+spears&oq=scream+a&gs_l=youtube.1.0.0l10.22222.24252.0.26564.8.8.0.0.0.0.1042.7365.6-6j2.8.0...0.0...1ac.1.sJMe8u7QDTM

 

Kram/Morran

 

Påsklov denna vecka och det är så skönt och jag behöver det, lugn och ro att "bara vara". Klart jag försöker plugga då och då men mest laddas batterierna och jag mår bra och har kul med dem viktiga i litt liv. Jag skulle skrivit om hur powerpoint redovisningen och matteprovet gått under påskhelgen men det har varit behov av att inte vara uppdaterad på bloggen och det har jag tagit hänsyn till. Nu är jag inspirerad igen så nu kommer inlägget.

 

Matteprovet blev inte godkänt men jag vet vad som gäller så jag hänger inte läpp.Powerpoint redovisningen därimot gick strålande! Jag har en klisterhjärna och har arbetat upp en sjukt bra studieteknik genom åren som student, så hur orolig och nervös jag än är innan, när jag väl börjar redovisa kickar min studieteknik in och tar över. Jag erkände även inför mina klasskamrater att jag tycker det är nervöst och jobbigt att redovisa och alla instämde så det lättade ju väldigt mycket på trycket också.Smartness!

 

Något av det finaste med redovisningar är det faktum att jag faktiskt tycker att det är kul att "förmedla" när rädslan förbyts mot min glädje. För när jag känner glädje inför att förmedla något blir jag väldigt inspirerande, karismatisk och rolig. Det är den Petran jag är som rädslan mellan varven tar greppet om. Men när jag accepterar mer och mer rädslan och försöker se den som en vän som vill skydda mig, att rädslan är en del av oss människor som resten av våra grundkänslor ( ilska, glädje, skam, sorg, förakt, avsky med mera)  och när man accepterar och låter dem få finnas så tar dem inte överhanden. När det var sagt så kommer jag nog få läsa detta inlägg igen och igen nästa gång det vankas redovisning för då har guldfisken i mig (och rädslan) glömt allt detta, haha)

 

Avrundar med en finfin video om vad skönhet kan vara, kloka ord av en kvinna vid namn Solcarina.

 

På återseende,

kram,

Petra