Förmår mig inte att gå till Komvux. Det tar emot så starkt och jag har inte känt den här känslan sedan jag var liten och upplevde kränkande miljöer. Det är verkligen något djupt undanskuffat som triggats igång i mig sedan i höstas då jag började komplettera betyg på Komvux och jag kan inte blunda för det. Jag har mailat Friends och bett om hjälp, någon att få bolla mina erfarenheter och tankar med om detta. Något måste göras och jag vill inte hålla käften mera. Ja, jag skulle kunna avsluta skolan och inget säga men det lämnar mitt sår kvar oläkt. Jag behöver få säga min mening om vad jag tycker behöver göras annorlunda, jag behöver få upprättelse och många med mig som inte vågar själva. Nu hoppas jag på att få ett svar av Friends som ger mig en spark i rumpan och kraft att ta nya tag. Jag kommer oavsett att ta ett snack med min studievägledare för att diskutera eventuellt avbrott i studier och vilka konsekvenser det får ekonomiskt. Jag har en plan B i bakfickan som jag hoppas kommer bli verklighet så hoppas gärna med mig.
Kram och på återseende,
/Petra