petracaroline

I samband med min Norrlandsflytt sommaren 2012 har mitt gästbloggande för Vårdguiden i Stockholm avslutats (november 2011 t.om juni 2012) Gästbloggen har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som värmt mitt hjärta och öppnat mina ögon. Jag har insett att min historia är värdefull för fler än bara mig och att jag kan hjälpa andra genom mina ord. Just därför känns det extra inspirerande att fortsätta bloggandet på egenhand. "Petracaroline" är nygammal och startades i oktober 2011 mest för min egen del, då det skrivna ordet är mitt sätt att ventilera tankar och sätta ord på känslor. Genom Vårdguidens läsare har jag fått erfara det vackra i ordspråket "delad glädje är dubbel glädje" och jag hoppas att den glädjen lever vidare här! Jag kommer att uppdatera bloggen med 3-5 inlägg i veckan och beröra olika teman som psykisk hälsa, personlig och andlig utveckling, träning, kost och meditation. Inläggen kommer att förgyllas av mina egna erfarenheter, vardagsupplevelser och filosofiska reflektioner. Varmt välkomna!

28/2 Vindarna börjar blåsa rätt väg!

Publicerad 2013-02-28 16:10:00 i


'
 
 
Hade en oväntad händelse i klassrummet igår under och efter kommunikationslekionen som förhoppningsvis kommer leda till konstruktiva förändringar och ett möte som jag velat haft sedan december förra året. Det handlar om kränkande beteende och hur detta går som en röd tråd på Komvux i min hemstad, från rektor till lärare, mellan lärare och lärare, elever och lärare och elever emellan. Som spridit sig och fortsätter sprida sig som ett luftburet gift och som bemöts med tystnad då ingen vågar ta i det, för det är för besvärligt, oönskat och smärtsamt. Men det existerar i allra högsta grad...
 
Jag har nolltolerans emot kränkningar och upptäcker väldigt fort när miljöer är destruktiva och jag har, som nämnt ovan, sorgligt men sant noterat detta beteende under förra terminen och även känt det på kroppen själv. Det är bara ren och skär smärta. Av denna anledning tog jag modet till mig och skickade jag ett mail till rektorn i december förra terminen, ihopp om ett möte för att ventilera mina tankar, obeservationer och upplevelser och med förhoppningar om en vilja att bemöta detta. Men jag fick ett fruktansvärt oproffesionellt bemötande och det tog luften ur mig. Detta är en av anledningaran till att jag har varit så otroligt trött och sliten de sista månaderna. Hur hämtar man kraft och hur får man upprättelse när en rektor som har makten att förändra ignorerar en så här allvarlig sak?
 
Men nu (äntligen!) visar det sig att det är inte bara jag som observerat och upplevt kränkningar och nu hoppas jag att upprättelsen och förändringen kommer. Alla tjänar på nolltolerans mot kränkningar, ingen mår bra av det och vi växer inte som individer snarare tvärtom. Det kan förgöra en människa. Jag välkomnar det här mötet med högste rektorn och kommer berätta mer om det när det är genomfört så håll utkik!
 
Mera kärlek till oss alla!
 
Kram,
 
Petra
Kommentarer (1)

26/2 Något upplyftande!

Publicerad 2013-02-26 14:12:00 i

 
Har glömt att berätta för er att min magkänsla var korrekt. Jag spikade nämligen betyget D på historiaprovet precis som planlagt! :) Det är där ribban ska ligga denna termin inte ett steg högre.
 
Kram
 
/Petra
Kommentarer (0)

26/2 Sjukson

Publicerad 2013-02-26 11:53:00 i

 
I dag släppte jag allt. Jag klev upp imorse och var varm som en kamin ( något varmare än vanligt vill säga, är nämligen som en växelvarm kamiliont) och hade ingen ork alls. Såg mig i spegeln och såg mer död än levande ut och tänkte- vilka alternativ har jag?
 
A) Ta en dusch, ignorera kroppens signaler och försök vakna till liv
B) Gå och lägga mig igen
C) Ta en dag hemma, vila och försök prioritera vad jag samtidigt kan göra för att minska den negativa stressen ur mitt liv. Ni vet den stressen som gör oss apatiska, ledsna, trötta och passiva.
 
Det blev av naturliga skäl C.
 
För som ni säkert förstått av mina inlägg och de senaste yttre omständigheterna har jag en påtaglig inre stress som heter duga. Tack och lov är dem färdiga nu med mitt badrum och det är underbart! Dem är dock kvar och borrar och lever om i huset så det ger mig en bullerstress men det går att leva med. Skolan stressar också och jag är egentligen för trött för att orka prestera. Det är speciellt matten som ger mig ångest och jag får inget gjort och det blir en ond cirkel. Jag tror det är därför febern kommit som ett brev på posten för jag brinner upp innifrån. Känns som att jag har fått post traumatisk stress syndrom och det är väldigt lite som ska till för att min puls ska galoppera iväg och jag är trött hela tiden och orkar knappt umgås med någon.
 
Men jag ger inte upp. Nu sitter jag i mitt kök och tar tag i det enklaste jag kan göra, nämligen historiaarbetet. Jag ska skriva ett 3 sidor långt tvärrsnittsarbete om valfritt tema och jag har valt hur samhällsutvecklingen i Sverige från 1800-talet till idag påverkat familjen. Det är spännande och det gäller för mig att bara att börja någonstans, bara jag börjar. Så det har jag klarat av att göra sedan jag bestämde mig för att bara släpa allt och har faktiskt lyckats få ihop lite mer än 1 A-4:a sida och kommit på flera frågor att besvara i arbetet.
 
 
 
Jag har även mailat min mattelärare, den enda av dem som jag har förtroende för men som tyvärr inte är min lärare denna termin, och bett om råd. Hon har gett mig mailadressen till skolans specialpedagog och jag har i min tur mailat henne idag. Det känns skönt och jobbigt på samma gång att be om hjälp men vet att jag måste för att komma vidare. Jag kan klara matten bara jag får extra stöd, pepp och hjälp på vägen och på fredag ska jag träffa pedagogen och det ska bli skönt att ventilera i lugn och ro.
 
NEVER GIVE UP!
 
Kram på er!
 
/Petra
 
Kommentarer (1)

25/2 Det finns hopp om mänskligheten!

Publicerad 2013-02-25 13:58:00 i

 
Idag hörrni, himmel vilken solskensdag! Jag är så GLAD! <3 Morgonen började lugn och skön med frukost i lugn och ro. Byggkillarna blev ju klar med mitt badrum i fredags (minus att det var kvar en hel del städning efter renoveringen....) Efter frukosten knallade jag ner och tränade och träning är banne mig en av de allra viktigaste ingridienserna för min livskvalitét! Jag kan må hur skit som helst, vara arg, sur, grinig, ledsen då jag kommer till gymmet men träningen vänder ALLTID mitt humör till det bättre <3
 
Efter träningen går jag till bankomaten för att dubbelkolla att mitt CSN kommit in på kontot så att jag kan handla. Framför mig i kön står en gammal man och ser ut att ha problem att få ut pengar. Jag avvaktar och kollar in läget och inser att han nog behöver hjälp så jag erbjuder min. Han lyser upp som en sol, tydligt lättad och utbrister på fin norrländska- " Ja, ja sii int naaanting, har ju glömt glasögen hemme". Jag guidar honom steg för steg och jag märker hur han successivt lugnar ner sig. När han får pengar och kontoudrag i handen lägger jag min hand på hans rygg och önskar honom en fin dag. Han tittar på mig med de blåaste, piggaste, mest tacksamma ögon och säger- " Tack så mycket! ja, idag blir det en fin dag" <3 Jag blev så varm i hjärtat av att hjälpa honom! Det ger så otroligt mycket tillbaka att vara en medmänniska och att visa mänsklig omtanke! Jag har levt på den hära känslan sedan dess och jag njuter av att ha den inuti och den helar <3
 
Sen kommer jag hem och byggkillarna har STÄDAT efter sig! Dem har tatt bort all papp och tejp från golven, dammsugit bort allt böss och renoveringsdamm, det är rent och snyggt och dem har rengjort all övrig smuts. Jag blir så lättad och lycklig där jag står att jag skulle kunna krama om var och en av dem! Ja, det är deras jobb att städa efter sig men med tanke på hur vissa av dem betett sig var min förväntan på städningen lika med 0. (och förlåt mig om jag har fördomar nu, men byggkillar generellt har väl inte rykte på sig att vara dem bästa på att städa efter sig?) Men dem har bevisat motsatsen idag- varit både artiga och städsamma så hörrni, det finns hopp om mänskligheten och rättvisa här i världen!
 
Nu ska jag njuta av lugnet och lägenheten, äta mumsig lunch och sedan plugga!
 
På återseende!
 
Kram och kärlek,
 
GLAD Petra
Kommentarer (0)

24/2 Helena i aftonbladet!

Publicerad 2013-02-24 13:41:00 i

 
Helenas blogg Blyga myran hittade jag av en slump då jag googlade på introvertism och stark skör en dag i höstas. Jag fattade genast tyckte för hennes sätt att uttrycka sig och sätta ord på känslor och tankar och jag kunde känna igen mig i mycket av det hon skrev om/skriver om. För mig är Helena en vardagshjälte; klok, modig,kreativ, intelligent, empatisk och med ett stort hjärta som bland annat slår för att ge röst åt de introverta, stark sköra. Hennes ord ger pepp, tröst, stöd och upplysning till de som är intresserade att lära sig mera om detta.Igenkänning om något är en sann källa till inspiration och kraft och jag tror att jag talar för oss båda när det kommer till vikten av att hitta likasinnade som förstår.
 
I dagarna som varit har Helena blivit intervjuad av en journalist på Aftonbladet och ni kan läsa mera om detta i länken jag bifogar nedan.Detta är ett fint exempel på vad som ger mig kraft så tack Helena! - YOU GO GIRL!
 
http://blygamyran.wordpress.com/
 
 
 Kram och på återseende
 
/Petra
 
 
 
Kommentarer (1)

23/2 Idag firar vi mami!

Publicerad 2013-02-23 11:46:31 i

 
 
 
Något betydligt trevligare än sista tidens krig och kaos hemma är att mamma fyller år idag! Hipp hipp hurra för henne! Ska dit strax med nästan hela syskonskaran och fira henne och det ska bli skönt att ge mami en kram fylld av värmen och kärlek!
 
PS1. Tips på en intressant och matnyttig sida för de av er som är andligt och astrologiskt intresserade så kan jag återigen rekommendera Teresa rexlins blogg: http://starconnexions.wordpress.com/. DS
 
 
PS2.Mycket möjligt att jag skriver mera om livet och tankar senare ikväll eller imorgon så håll utkik!DS.
 
Kram och på återseende!
 
/Petra
Kommentarer (0)

22/2 Män som hatar kvinnor?

Publicerad 2013-02-22 19:48:00 i

Nu måste jag bara lätta mitt hjärta för er om vad som hänt den sista tiden innan jag går sönder innifrån och ut. Jag är helt slut på och vet inte hur fan jag ska få kraft att härda ut med kaoset runt omkring mig. Men ok, byggkaoset är en sak, det som får mig att må jättedåligt just nu är hur lågt människor kan betee sig mot andra. Ni ska bara veta hur jag har blivit bemött av bygg-gubbarna efter att jag, på ett respektabelt och vuxet vis bett dem tänka på att jag bor här, samtidigt som jag så klart förstår att detta är deras arbetsplats. Dem har betett sig under all kritik.
 
Det var i förra fredagen som jag sa ifrån till förmannen i bygg-gruppen om det jag nämnt ovan och han var väldigt förstående och det kändes väldigt fint att bli bemött på det viset. Precis så som vi alla vill bli bemötta då vi säger ifrån om något och drar en gräns och står upp för oss själva. Att en så enkel sak som att ta hänsyn och visa mig och andra den respekten då dem faktiskt klampar in i våra hem och på vår integritet är väl inte för mycket begärt! Eller? Det tycker då inte jag.
 
Till gubbarnas försvar så är jag självklart fullkomligt införstådd med att det bullrar och lever om då ett badrum ska renoveras och det har jag haft överseende och tolerans med, som sig bör, under snart 4 veckor. Men bygg-gubbarna har inte tagit hänsyn alls till att jag och andra människor bor i huset dem renoverar. Vissa av dem verkar tro att det är helt ok att bara klampa in och kasta saker runt sig, skratta och prata högljutt tidigt om morgonen medans jag sover, stöka ner utan att plocka bort efter sig, inte hälsa då jag är i lägenheten eller kommer hem, slänga igen ytterdörren så lägenheten skakar. Ja, ni förstår det är ganska olustigt. Hade jag kunnat bo någon annan stans kanske jag skulle ha gjort det så här med facit i hand men samtidigt tycker jag att vuxna människor måste kunna mötas halvvägs.
 
Efter att jag sa ifrån har allt blivit ännu värre och jag fattar ingenting? Att jag sa ifrån verkar ha provocerat och triggat (speciellt några av bygggubbarna, unga och äldre och som smittat av sig på resten av gänget ) så till den milda grad, och nu kommer dem nu in i lägenheten medan jag sover, skrattar och samtalar ännu högre, smäller i dörren ännu hårdare, hälsar knappt och är allmänt otrevliga, obehagliga och fräcka i munnen. Vad är problemet? Jag blir strafffad för att jag säger min mening, säger ifrån och det verkar inte spela någon roll att jag gjort det på ett bra vis? Det är jätteolustigt och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Det är olustigt att ha dem i huset och dem kommer stanna minst 2 veckor till. Det känns som om jag sitter i ett moment 22 och känner mig fruktansvärt kränkt och obehaglig till mods. Give me strenght...
 
Vad skulle ni gjort?
 
Kram och kärlek
 
/Petra
Kommentarer (2)

21/2 Nedräkning till helg

Publicerad 2013-02-21 12:00:10 i

Tack för fina kommentarer hörri! Det värmer mitt hjärta! <3
 
Jag är supersliten just nu och är hemma på lunch innan mattegenomgången drar igång. Börjar se slutet på renoveringen och har en märklig konflikt med bygggubbarna som jag ska berätta om ikväll eller imorgon så håll utkik.
 
Kram och på återseende
 
/Petra
Kommentarer (0)

15/2 TGIF

Publicerad 2013-02-15 10:03:00 i

Välkommen är helgen! Sitter och njuter av mitt morgonkaffe och laddar inför att dra ner och träna på gymmet. Sen blir det lunch i lugn och ro samtidigt som byggubbarna har lunch, passar på att tajma så jag får egentid någon gång under dagen. Badrummet börjar ta form och det ser ut att bli riktigt fräscht och jag längtar till dem är färdiga. Dem tippar att det ska vara klart någongång i nästa vecka och jag håller tummarna för det. Att ha människor springande hela dagarna i lägenheten i tid och otid samt allt oljud har varit en större påfrestning och stress än jag någonsin kunde anat både på mig och för mina studier. Men jag försöker verkligen gilla läget och hålla fokus på att det blir bra i slutänden.
 
Det tar sig...
 
Helgen kommer bli lugn för mig och gå i studier och träning och vila. Jag behöver ladda batterierna efter dessa veckor med kaos i hemmet och jag hämtar även kraft att återhämta mig genom de upplevelser och möten med mina vänner från mina resor och äventyr i Stockholm, Umeå och Skellefteå. Tänkte avrunda dagens inlägg med Nelson Mandelas kloka ord som en påminnelse och uppmuntran och pepp att forstätta våga vara modig!
 
 
 
På återseende alla finisar!
 
Kram,
 
/Petra
Kommentarer (2)

14/2 Provet och ordets makt

Publicerad 2013-02-14 17:45:33 i

 
Jepp, jag kommer nog lyckas pricka in ett D på provet (tippar jag), precis där jag vill ligga denna termin. Jag hade ett snack med min lärare efter provet för att hon ska veta mina prioriteringar denna termin. Hon är övertygad om att jag kommer ligga på ett C bara genom att det är så jag fungerar ( att det ligger i min natur att jag analyserar, jämför och drar slutsatser av mig självt) Det har hon faktiskt helt rätt i och med hennes 30 åriga erfarenhet som lärare tar jag det som en fin komplimang.
 
Efter lunch var det tillbaka till skolan och mattegenomgång som gick i ljusets hastighet. Min lärare är ganska otrygg i sin lärarroll och det märks tydligt i kroppspråket, hur han pratar och hur han andas. Jag vet hur det känns att inte lita på sig själv eller sin egen kunskap så jag hoppas att han hittar ro och trygghet i sin roll så småningom. Jag har faktiskt mailat honom i eftermiddag med konstruktiva tips och även länkat med filmen "ordets makt" som jag tänker att han kan ha nytta av att se. Det är ju ett samspel detta med kommunikation och varför ska inte en student kunna hjälpa en lärare lika gärna som tvärtom? Blir spännande att se hur han kommer tar emot mitt mail.Jag återkommer med mer om detta om jag får ett svar, något jag så klart hoppas på! Då ska jag berätta mer om varför han fick mitt mail idag och för att ge er en ledtråd så håll i tankarna "ordets makt"....
 
Kram och på återseende!
 
/Petra
Kommentarer (1)

14/2 Kärlek till er på alla hjärtans dag!

Publicerad 2013-02-14 09:47:00 i

 
Egentligen tycker jag vi ska fira den dagen varje dag och inte bara en gång per år! :)
 
Skriver nog mera senare idag, ska just iväg och skriva historiaprov. Det sköna för denna termin är att jag valt medvetet att sänka ribban på mina prestationer i skolan, för min egen hälsas skull och för att öva på att släppa behovet på att högprestera.Godkänt är bra nog och jag vet ju ändå vad jag går för.
 
Kram och kärlek och på återseende!
 
/Petra
Kommentarer (4)

13/2 "What is not ex-pressed is de-pressed"

Publicerad 2013-02-13 12:05:00 i

Det vi inte tillåter komma ut, känslor som vi trycker ner kan tillslut leda till depression..
...kloka ord att ta till sig och fundera över...
 
PS. "Jämförelsehelvetet"-  Kanske den bästa fras jag hört på länge ur filmen "Ordets makt". Cirka 17 minuter in i filmen och framåt kommer ni förstå vad jag menar efter att ha hört vad Christer Olsson har på hjärtat. Enjoy! DS.
 
Kram och på återseende,
 
/Petra
 
Kommentarer (0)

12/2 Helgens stylistuppdrag!

Publicerad 2013-02-12 18:07:00 i

 Mina frisyrer
 
 
 
 
Det gick bra i helgen hörrni att jobba som stylist. Ja, det var nervöst och det känns att det är snart 3 år sedan jag jobbade som frisör och att jag är ringrostig, men kunskaperna sitter trots allt i ryggmärgen. Det gäller att försöka skaka av sig prestationsångesten och våga lita på att man fixar utmaningen. Tjejerna på salongen var även väldigt måna om att hjälpa till om någon behövde assitens och det tycker jag är en väldigt fin arbetsinställning och det är bra för arbetsmiljön och trivseln, att man ställer upp för varandra. Jag lyckades åstadkomma två frisyrer som höll klass för visningen och jag fick assistens av en jättegullig tjej som hade en lugnande inverkan på mig medans jag jobbade.
 
När jobbet var gjort fick jag mitt eget hår och naglar fixade och ni kan tro det var skönt att sätta sig ner och bli ompysslad och omhändertagen! Kvällen vidare med mina vänner var trivsam och väl på plats på stadshotellet var det fullt ös då visningen drog igång. Med peppig musik visade träningstjejerna vi stylat olika träningsformer, step, body pump, body combat för att nämna några.Inspirerande! Fick lust att haka på tjejerna på scenen och köra ett träningspass, haha! Min egen instruktörsspira som vaknade till liv med andra ord..
 
Mina fina, fina naglar...
 
Summan av kardemumman så var det en intensiv och samtidigt fin helg. Det har varit mixat med blandade känslor då jag stylade men jag vet att jag har en tendens att vara väldigt självkritisk och orolig av mig, så med den vetskapen så gjorde jag en bra insats och jag känner mig väldigt modig som vågade anta utmaningen! Kan ju faktiskt hända att jag kommer att våga göra detta igen! :)
 
Kram och på återseende!
 
/Petra
 
 
Kommentarer (2)

11/2 Det svåra i att våga vara operfekt

Publicerad 2013-02-11 15:13:00 i

Tankar i min stillsamhet...
 
Om vi ska komma till rätta med vårt sanna jag och visa vem vi är, hela perspektivet, även det som upplevs som skuggsidan så måste vi våga möta det som finns inom oss och våga visa det för varandra. Och vi måste försöka våga och vilja möta det andra försöker visa oss eller berätta om utan att döma eller förkasta. Det hjälper inte den som försöker om vi blundar, låtsas som det regnar, trycker bort, ignorerar, hittar på osanningar och bortförklaringar eller ursäkter för att skydda oss själva och andra från skuggsidan, det som är obekvämt eller smärtsamt. Just detta är lättare sagt än gjort då det ligger i vår natur att försköna och "rädda" ansiktet, situationer, människor, fan och hans moster.
 
Men att trycka bort det obekväma, bortförklara något som egentligen är uppenbart eller lägga lock på är i allafall något som ger mig grym ångest och en känsla av att vissa sidor av mig och andra är "fel" och konstigt och skamligt, något som inte får ta plats.Något inte någon vill veta av. Det gör mig fruktansvärt nedstämd och ledsen och det känns som mina och andras skuggsidor blir ett alldeles för tungt, blött ok att bära och det tynger ner mina axlar och får mitt hjärta att värka och min själ att bli olycklig.
 
Hur ska vi någonsin komma till rätta med oss själva och våra riktiga känslor om det bara ska tryckas bort? Om vi bara ska visa det perfekta? Det starka? Det vällyckade? Fasaden. För mig känns det som att förneka halva mig, att halva mig inte får finnas. Att bara den ljusa sidan, det positiva som är behagligt ska få finnas och synas. Just detta har jag kämpat med under många år, att komma bort ifrån det perfekta och våga vara operfekt och jag kommer fortsätta försöka våga.
 
Vissa gånger är det bara så mycket svårare än andra och sådana gånger hjälper det att läsa kloka ord där man kan känna igen sig och känna sig ok och "normal". Där man får vila i orden som visar att någon förstår hur man fungerar och det ger tröst då man samtidigt ska försöka hantera att leva i en värld som i allafall jag ofta upplever är alldeles för hård och kall och ytligt perfekt för vårt eget bästa.
 
http://hspinformation.wordpress.com/2012/06/09/kanslighet-och-skam-och-om-gladjen-att-fa-saga-som-det-ar/
 
/kram
 
Petra
Kommentarer (0)

8/2 Jag åker norrut i kreativitetens tecken

Publicerad 2013-02-08 10:14:00 i

Hårinspiration
 
Ieftermiddag åker jag på äventyr norröver! Imorgon ska jag nämligen vara med och styla ett gäng hårmodeller inför deras visning senare under kvällen. Några av mina frisörvänner sedan gymnasietiden driver ju eget företag och dem frågade mig för ungefär 1 månade sedan om jag kunde tänka mig att hjälpa till inför visningen, igengjäld så fixar dem mitt hår. Bra deal med andra ord.
 
Jag kan erkänna för er att jag blev både smickrad och ganska så skitnervös på samma gång. Jag har ett jobbsjälvförtroende som en guldfisk och eftersom det är några år sedan jag jobbade som frisör så är det lätt att börja nojja och tvivla. Tankespöken och perfektionismen kommer och hälsar på och oron att inte kunna leverera. Jag vill ju göra bra ifrån mig och göra det BÄST!
 
Ja,hur det nu var så hade jag en inre dialog med mig själv innan jag tackade ja som lät ungefär så här: "Åhh, shit vad kul..och läskigt"! -"Tänk om det går åt helvete"!? - "Om jag får hjärnsläpp, inte får till en enda frisyr och gör alla besvikna, inte minst mig själv" (Läs: katastroftankar) Sen lät det så här: - "Nej du rädsla, stopp nu"! - "Du ska inte få lov att hindra mig från att vara med om en fantastisk helg med goda vänner och att samtidigt få möjligheten att vara kreativ med hår och att växa som frisör, människa och själ".
 
Så jag bestämde jag mig för att gå emot min rädsla som såååå många gånger förr. Den ska INTE hindra mig ifrån att tacka jag till ett erbjudande jag innerst inne vet att jag klarar av och kommer tycka är roligt och inspirerande. Därför mina vänner kommer jag i afton sitta på en buss norröver. Det kommer bli kul att få vara med om detta evenemang och det kan ju generera fler sådana hära samarbeten i framtiden! PEPP!
 
PS1.Ni får väldigt GÄRNA tänka på mig och ge mig stöd i tankarna mellan 12- 16 imorgon, lördag! :) Bilder kommer nog dyka upp nästa vecka och ett inlägg om hur det gick- så håll utkik!
 
PS2. Ibland ser det ut som att jag inte har svarat på era kommentarer då det bara visas "1 kommentar" högst upp till höger om inläggen (som till exempel på gårdagens inlägg.) Men låt er inte luras av kommentarsiffran för jag svarar! Orsaken är att ibland registrerar inte bloggen mina svar som en egen kommentar! DS
 
Trevlig helg mina finisar!
 
Kram,
Petra
Kommentarer (0)

7/2 I dag av alla dagar kom den....

Publicerad 2013-02-07 17:50:00 i

...boken jag fått rekommenderat av fina Aida! "The book of awakening". Den måste verkligen ha kommit på avvägar i posten för det var säkert 14 dagar sedan jag beställde den. Så äntligen igår kom sms:et att boken fanns att hämta och idag av alla dagar hämtade jag den, 7 februari. Jag har känt en tyngd över bröstet och mycket sorg och ångest i hjärtat senaste dagarna. När jag tänker efter så har jag egentligen känt så här under flera veckor, månader och år och texten för 7 februari, exakt denna dag är så träffande att det är skrämmande.Jag känner redan att jag älskar denna bok så tack Aida! Tusen, tusen tack! <3
 
 
7 februari...

Författaren heter Mark Nepo, den kostar 107 kronor på Bokia och den har träffat mig rakt i hjärtat från idag, 7 februari.
 
Kram och på återseende!
 
/Petra
Kommentarer (1)

5/2 Stockholmsresan och tillbaka igen!

Publicerad 2013-02-05 13:10:00 i

 
Stockholmsresan började med snökaos i min hemstad och på väg norrut mot flyget körde bussen fast i en ytterst liten uppförsbacke på väg ut ur stan (Därav min oroade "teater-apa-min"). Men med hjälp av grusbilen kom vi oss iväg tillslut, 20 minuter efter avgångstiden och den förlorade tiden körde busschauffören i kapp. Jag passade även på att hinna mellanlanda hos min pappa på väg norröver och åt en ljuvlig middag och det var jättemysigt!
 
Det har blivit många myskvällar i gott sällskap..
Melodifestivalen i bakgrunden och hambugermiddag går inte av för hackor!
 
 
Mera mat och mysluncher...
 
..nej ,det har inte gått någon nöd på mig!
En liten sömntuta filosoferar på morgonkvisten..
 
På Arlanda på väg hem....
Kaffe är min trogna reskamrat!
 
Stockholm har varit fantastiskt hörrni! Massa mysiga stunder med goda vänner, god mat, gofikor och det har inte gått någon nöd på mig! Pluggeriet har blivit lidande men jag har laddat mina batterier. Får ta igen mina förlorade timmar med studier denna vecka nu då jag är tillbaka i hemmet! Och på tal om hemmet så är badrummet nästan lika kaosartat som innan jag åkte så jag önskar mig tillbaka till Stockholm. Buäää! Idag när jag kom hem efter lunchen hade grabbarna dessutom kapat min elektrisitet, så jag kunde inte fixa mig den värmande laxlunch jag planerat, samt att kyl och frys står och tinar upp nu. Men dem jobbar på att återställa det kaos dem lämnade mig med innan lunch tack och lov så det ordnar sig..
 
Avrundar dagens inlägg med något som satte guldkant på min vardag igår! När jag skulle checka in mitt bagage på SAS på Arlanda fick jag nämligen dem två  härligaste kommentarerna jag fått på länge! Jag stod där och spanade efter vilken incheckningsdisk jag "tillhörde" enligt biljetten och medans jag stod där utbrister en av de anställda " -Välkommen att checka in här" . Han stod vid incheckningsdisken för guldmedlemmar/resenärer. Jag går dit och säger- " ...men jag är ju inte guldmedlem..."!? Då svarar mannen med ett stort leende -" För mig är du guld värd! " Samtidigt sluter det upp en annan kollega till honom vid disken bredvid och utbrister-" För mig meeeed"! Ha,ha..ni kan tro jag blev smickrad, glad i och liiiite generad på en och samma gång! Mest av allt GLAD i hjärtat av dessa söta, spontana kommentarer och det fick mig att le hela vägen hem och den får mig att le idag och känna värme i hjärtat!
 
Återkommer senare i veckan för att berätta vilket äventyr jag ska ut på till helgen! Det kommer bli spännande och jag är pirrig, lite nervös och förväntansfull på samma gång! Håll utkik!
 
Kram och på återseende!
 
/Petra
Kommentarer (1)

Om

Min profilbild

petracaroline

Här följer lite kuriosa om mig; en sann konstnärssjäl med många kreativa strängar att spela på. En som lever och andas för kommunikation, det skrivna ordet och som tycker att det vilar något magiskt och vackert över att kunna beröra människor med en text. Att skriva och dela med mig av mina erfarenheter till andra ger mitt liv mening. Något annat som ger mitt liv glädje och mening är musik, jag älskar att sjunga och gör det gärna, ofta och högt. Friheten att få vara mig själv är också a-o för mitt välmående, andlig och personlig utveckling, hälsosam kost och träning likaså. Allt ovan nämnt tillsammans med meditation, familj och vänner utgör kärnan av mitt liv och mina intressen. PS. kolla gärna in mina rekommenderade bloggar under "länkar".DS.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela