petracaroline

Påsklov denna vecka och det är så skönt och jag behöver det, lugn och ro att "bara vara". Klart jag försöker plugga då och då men mest laddas batterierna och jag mår bra och har kul med dem viktiga i litt liv. Jag skulle skrivit om hur powerpoint redovisningen och matteprovet gått under påskhelgen men det har varit behov av att inte vara uppdaterad på bloggen och det har jag tagit hänsyn till. Nu är jag inspirerad igen så nu kommer inlägget.

 

Matteprovet blev inte godkänt men jag vet vad som gäller så jag hänger inte läpp.Powerpoint redovisningen därimot gick strålande! Jag har en klisterhjärna och har arbetat upp en sjukt bra studieteknik genom åren som student, så hur orolig och nervös jag än är innan, när jag väl börjar redovisa kickar min studieteknik in och tar över. Jag erkände även inför mina klasskamrater att jag tycker det är nervöst och jobbigt att redovisa och alla instämde så det lättade ju väldigt mycket på trycket också.Smartness!

 

Något av det finaste med redovisningar är det faktum att jag faktiskt tycker att det är kul att "förmedla" när rädslan förbyts mot min glädje. För när jag känner glädje inför att förmedla något blir jag väldigt inspirerande, karismatisk och rolig. Det är den Petran jag är som rädslan mellan varven tar greppet om. Men när jag accepterar mer och mer rädslan och försöker se den som en vän som vill skydda mig, att rädslan är en del av oss människor som resten av våra grundkänslor ( ilska, glädje, skam, sorg, förakt, avsky med mera)  och när man accepterar och låter dem få finnas så tar dem inte överhanden. När det var sagt så kommer jag nog få läsa detta inlägg igen och igen nästa gång det vankas redovisning för då har guldfisken i mig (och rädslan) glömt allt detta, haha)

 

Avrundar med en finfin video om vad skönhet kan vara, kloka ord av en kvinna vid namn Solcarina.

 

På återseende,

kram,

Petra