petracaroline

 

Väl framme på SPA:et och  blöt som en dränkt katt (...men glad och förväntansfull) fick jag veta att det hade skett en dubbelbokning på floatingrummet! (?!!) Jag kunde med andra ord inte få min efterlängtade behandling som jag bokade igår. Personalen hade dessutom skrivit mitt mobilnummer fel så dem hade inte kunnat nå mig tidigare under dagen för att lämna besked! Maximal otur, visst! Istället för att erbjuda mig en annan typ av SPA behandling frågade personalen om jag kunde komma en annan dag! (?!!) Det ska erkännas att besvikelsen var ganska påtaglig där jag stod, men jag är inte den som är den, världen går inte under och "shit happens"...

 

Jag svarade att jag kunde komma en annan dag och personalen blev såklart lättade. Men inte ett knyst om att jag skulle få refunderat pris på min behandling för dagens dubbelbokning. Med 13 års erfarenhet i servicebranschen och hur man ska bemöta kunder i en sådan situationer kunde jag inte hålla tyst. Jag frågade (vänligt) om jag skulle få kompensation eller rabatterat pris som plåster på såret? Dem såg först lite förvånade ut och diskuterade så dämpat sinsemellan och erbjöd mig tillslut en annan SPA behandling gratis idag, för att så boka ny tid för floating en annan dag. Så ska det låta! Jag blev jätteglad och tackade såklart ja till erbjudandet! Därför mina vänner kommer inlägget handla om värmeterapi istället för floating.

 

 

 

Det var en jättebehaglig och avkopplande SPA-behandling som jag absolut kan rekomendera! De första 10- 15 minuterna var det mest varmt, gosigt och behagligt att ligga i den där värmemaskinen. De sista 15 minuterna lackade svetten kan jag lova med det kändes väldigt skönt, som att ligga i en bastu men med huvudet utanför. Känslan efteråt bekräftar det som skrivits ovan; ren och fräsch och jag fick ett härligt lugn i hela migl. Att ta en svalkande dusch efteråt var lätt pricken över i:et! Innan jag gick hem avrundade jag med en sväng på stan och uträttade mina ärenden. En perfekt fredag!

 

 

Resultatet av min shopping minus höstens bästa investering: gummistövlar (kameran tog helg)

 

 

 

Trevlig helg och på återseende!

 

Kram,

 

/Petra

 

I går var jag så extremt trött hela vägen inifrån och ut! Kanske det gråa vädret som påverkade mig i kombination med alla nya intryck som jag "tar in"  i förbindelse med skolstarten. Hur som helst så var jag efter skoldagens slut oförmögen att göra någonting av det jag hade tänkt, d.vs springa runt på stan och shoppa lite smått och gott som jag behöver till studierna/skolan samt cykellås, cykellampa, höstkläder, skor, nytt smink och en ny hudvårdserie. Något som jag i väntan på löningen sett frameemot att göra men igår var inte dagen för detta!

 

Igår var dagen för att vila i tystnaden och ta det lugnt i mitt eget sällskap och jag är glad att jag lärt mig att lyssna in mina behov. När jag var yngre körde jag som oftast bara på utan att dra i handbromsen. Nu förtiden är det "andra bullar" som gäller och när jag vilade middag igår kom på vad jag behöver! Jag behöver en SPA-dag och ta hand om mig själv med  en smula vardagslyx! Och eftersom jag länge velat prova på floating så var detta bara ett telefonsamtal bort. Sagt och gjort och ieftermiddag är det jag som ligger och flyter. Jag lägger till en förklaring om vad floating är för dem av er som är nyfikna och inte vet!

 

"Floating är en metod för mental och fysisk återhämtning och avslappning. Man flyter i en tank med kroppsvarmt vatten med en salthalt på ca 35-40%. Alla muskler i kroppen slappnar av och blodcirkulationen kommer igång. Floating i en timme ger lika djup vila som 4 - 5 timmars sömn och stresshormonet adrenalin minskar"

Du behöver floating om du ...

• Är stressad, utbränd, sover dåligt, har spänningshuvudvärk, spända axlar/nacke, värk i kroppen, tunga påfrestande arbetsuppgifter.

• Har whiplash, fibromyalgi, eksem, psoriasis, eller dålig blodcirkulation,
högt blodtryck.

• Är idrottare.

• Ofta är förkyld eller småkrasslig.

• Är gravid och vill känna hur din baby har det. Är småbarnsförälder och
har jobbiga nätter.

• Om du bara vill ha en stunds ordentlig avkoppling. Behöver koppla av
inför ett viktigt möte eller uppdrag.

Jag återkommer med information och bilder om hur denna SPA behandling varit!

/Kram,

Petra

 "Att vara både utåtriktad och inåtvänd kallas för att vara ambivert,

en beskrivning av dem som hamnar mitt på skalan extrovert-introvert" (SvD)

 

 Svenska Dagbladet (SvD) lanserar en serie om "introvert personlighet" och det tycker jag är toppen! Vad tycker ni? Har själv slukat artiklarna (...som hittils publiserats) med stor entusiasm och rekommenderar på det varmaste! Nyfiken? Bara ett klick bort...

 

 

Kram,

 

/Petra

 

 Tårtan

 Smått och gott

 Till vänster: mosad banan, till höger: färska blåbär mixad med en skvätt grädde

Mosad banan med grovhackad cocos-choklad

 

Efter fikat då sockerchocken kickat in:

 

 

Lyckligt ovetandes!

 

Kram och på återseende imorgon!

 

/Petra

 

 

Älskade lillasyster; du slog upp dina gråblå 87.08.29 och är nästan på månaden 9 år yngre än mig. Våra personnummer är nästintill identiska fast jag har siffrorna omvänt 78.09.28. (...och det tycker jag är ganska häftigt!) Du är min "soulsister" på många vis och vi delar många likheter men även olikheter som gör vårt "soulsystraskap" komplett!

 

Du är en sann multikonstnär och har ett skarpt öga för det estetiska, sjunger vackert, är oerhört skicklig på att teckna, måla, skapa och du skjuter skarpt med kameran. Du är pedagogiskt lagd och egensinnig på ett charmerande vis och du har en skön humor! Busig, livsglad, söt, snäll, tuff och cool är andra ord som beskriver din fina personlighet och jag älskar dig av hela hjärtat!

 

. .

- Så vi ses väl senare?

 

Kram,

 

/Petra

 

Jag är så himla glad hörrni! Jag har precis kommit hem ifrån min tredje mattelektion och allt flyter på smidigt! Jag har hamnat i en jättehärlig klass med sköna filurer och en lärare som är grymt pedagogisk! Fattar ni hur mycket det lättar min matteångest? På en skala från 1-10 säger vi 11! Hur härlig känsla är det inte att gilla matte och fatta logiken? "I like it a lot!"

 

Dessutom låg ett paket och väntade på mig när jag kom hem från skolan idag och där i låg min mattebok! Ha,ha, så då vet ni vad jag ska göra några timmar efter lunch! Har tre kapitel att räkna ikapp då boken inte kom förens nu, och det känns mer kul än jobbigt! Visst är det underbart när man överkommer sina mentala spärrar och hjärnspöken! Det är bara att ge sig FAN på att det ska gå och övning ger färdighet! Sen är det även skönt att få allt bekräftat när man sitter på mattelektionen! GLAD!

 

Har ni någon skön erfarenhet om att överkomma mentala spärrar, hjärnspöken och låsningar?

 

PS1. Glädje: Imorgon ska jag "mecka" tårta med bästaste lillasyster som har födelsedag och det lär ju komma foton på det, så håll utkik!DS

 

PS2. Dubbel glädje: Idag har finaste Lina Axmacher skrivit ett gulligt inlägg och länkat min blogg i hennes och det värmer i hjärtat! Ta en titt vettja: http://www.finest.se/userBlog/?uid=52087&beid=2215216 DS.

 

Kram,

 

Petra

Idag på engelskalektionen upplevde och observerade jag något som inspirerat mig till detta inlägg! Det är tredje gången min engelskaklass har lektion för terminen, alla är fortfarande smånervösa och det råder en spänning i luften. Ni vet hur det är i början på skolåret eller om man är ny på ett jobb.Hur som helst så sitter vi alla runt en ovalt bord vi är ungefär 15 studenter och en charmerande,äldre dam till lärarinna. Varje måndag ska vi muntligt berätta om en nyhet som hänt lokalt eller globalt och jag blev "försten" ut att berätta.

 

Ibland är jag obekväm i sociala sammanhang och situationer och när jag blickar tillbaka har det varit många jobbiga, ångestfyllda (skol)år för min del där jag kämpat med social ångest. Det är inte många som vet hur hårt jag har kämpat med detta och vägen fram till idag har varit lång, mörk, krokig och tidvis oerhört frustrerande och smärtsam ( vill ni veta mer om detta kan ni kolla upp min blogg på vårdguiden.se) I dagsläget mår jag väldigt bra och jag har lärt mig att hantera ångesten konstruktivt med en rad verktyg och jag har lärt att acceptera mig själv som jag är. Så att muntligt berätta en nyhet på engelska inför klassen (som jag gjorde idag) går som regel bra!

 

Och det gjorde det även imorse och jag hade valt att berätta om Loui Armstrongs bortgång (första mannen som gick på månen) och jag kände mig entusiastisk, glad och såklart lite nervös! När jag pratat någon minut gick läraren "rundan" och resten av klassen fick berätta sin nyhet. När en av studenterna skulle berätta så erkände hen att hen är blyg. Det tycker jag var jätte modigt! Lärarens reaktion var jag mindre imponerad av" - No, dont be shy! That is one thing you have to overcome" Jag kände hur jag fick lust att säga" - I think its nice to be shy! We need all the spectra of personalities and people to make this world go around". Men jag fick inte orden ur munnen! Jag visste inte hur jag skulle formulera på vilket vis jag tycker att blyghet är positivt på engelska. Lägg till att klockan var 08.20, jag är väldigt morgontrött och inte hade hunnit dricka mitt morgonkaffe! Men jag kände hur den inre rebellen ville skrika-" Its OK to be shy"!

 

Vidare under lektionen fick vi glädjen att spela ett sällskapsspel som gick ut på att kasta en tärning och hamna på olika frågor, typ" -Whats your favourite book? - "Do you have any pets" . Detta för att vi skulle lätta upp stämningen, slappna av och lära känna varandra bättre. Ett helt fantastiskt initiativ av lärarinnan tycker jag! Nu kommer vi till det som inspirerat mig till inlägget: En student får nämligen frågan" free question", alltså alla runt bordet är fri att fråga hen vad som helst. Ni vet ju vad som händer i en ny grupp, visst? INGEN ställer frågan! Men då utropar plötsligt den blyga studenten mitt namn -"Petra, du kan ju ställa frågan"! (..mellan raderna anar jag undertryckt ilska och... avundsjuka!?) Först blir jag lite brydd men sen utbrister jag förvånat: Jasså? ska jag? Ja, om ingen annan känner sig manad så klart jag kan ställa frågan"! ...och så rullar leken vidare.

 

Idag hanterade jag detta med stort lugn men jag ställer mig undrande till den blyga studenten (som mest troligt själv ogillar att få sådan uppmärksamhet kastad emot sig i sociala sammanhang) - varför gör då hen så emot andra? Vart tog ödmjukheten vägen? Om det här hade varit på en "dålig" dag för mig eller för något år sedan hade jag blivit väldigt obekväm där jag satt, blivit arg, ledsen och mått dåligt efteråt! Men nu har jag fler bra dagar än dåliga och jag har bearbetat min rädsla och sociala ångest så pass mycket och länge att jag tacklade hens fråga (påhopp?) ok. Jag förstår även varför hen beteer sig på det viset (mekansismen/strategin bakom hens beteende) och den insikten gör ju situationer som detta så mycket enklare att hantera.

 

Men nu kommer vi till det mest underbara mina vänner: jag blev inte arg, sårad, ledsen, kränkt eller upprörd över detta beteende som jag blivit många gånger förut! Nu känner jag mest empati och förståelse för hen. Hen är nog väldigt arg som inte får lov att vara blyg. Alla vill ju förändra hens sätt att vara! Hen har säkert (...och många med hen) fått höra genom skolåren- "Nej, inte ska du vara blyg", som barn tolkar man det som: "-Det är något fel med m(d)ig". Sånt tror jag lägger grogrund till mycket ilska, frustration och sorg över att inte få vara som man är,  eller vad tror ni? Så vi får sända hen all vår kärlek och hoppas hen chillar mer på nästa lektion. Annars bör frågan ställas hen: "-skulle du gilla att någon kastade ur sig en sånn kommentar till dig inför hela klassen?

 

 

 

 ...eller varför inte ta sista utvägen,  gå ner på dagisnivå och köra arga leken (stirrögat) med fara för att börja skratta och på så vis rida ut stormen! - Vad är det man säger: "Alla sätt är bra utom dem dåliga"...

 

Hur svarar ni på osäkra människors påhopp och hätska kommentarer? Och var det drygt att läsa "hen" istället för hon och han? Jag tycker personligen att det är skoj att exprimentera med ord och nya uttryck, men det lär bli hon och han i fortsättningen så vida jag inte måste hålla mig könsneutral!

 

KRAM

 

/Petra

Denna bok kom till min undsättning 2010 som var ett ganska tufft år för mig; Jag var precis hemflyttad till Sverige efter 12 år i Norge och hade påbörjat konststudier på en folkhögskola i norra Norrland och det kändes bara helt fel. Smått vilsen om vägen vidare med ett beslut att fatta tog jag en veckas time-out från studierna och åkte hem till mamma några dagar.Jag behövde distans och lugn och ro att fundera över nästa steg. En av dagarna föreslog mamma att vi skulle åka och shoppa lite och jag var inte sen att hänga på förslaget. Shopping brukar ju göra susen när man behöver muntras upp eller skingra sina tankar för en kort sekund eller 5! Sagt och gjort, vi blåste iväg och jag minns att jag köpte ett par snygga "Nudie jeans" som fortfarande hänger med i svängarna (bra kvalitéet) och eftersom jag älskar att läsa och inspireras så hamnade jag (och mamma) även på bokhandeln i hopp om att hitta en bok som kunde peppa mig.

 

För pepp och en puff i rumpan var precis vad jag behövde och böcker om självutveckling och psykologi "gillas" så jag styrde kosan direkt till den avdelningen. Väl framme bland hyllorna och ett hav av självutvecklingsböcker fastnade min blick på en speciell bok. Orden som fångade min uppmärksamhet var MOD författad av Maria Gerlofson. Titeln träffade mig rätt i hjärtat, det var precis DEN boken jag behövde, och efter att ha läst baksidan var det taget. Att köpa boken var ett klokt beslut och den har varit en nyttig vägledare för mig. Ni undrar kanske om boken påverkade mig i mitt beslut angående folkhögskolan? JA,  jag vågade följa magkänslan, hoppade av folkhögskolan och flyttade till Stockholm, började jobba och studera på universitetet och det kändes helt rätt!

 

Så alla ni som behöver strategier och verktyg till mera mod, att stå upp mera för er själva, samt lära att säga nej och sätta gränser, kolla upp denna bok!

 

 

På återseende! Ny vecka betyder ju nya utmaningar, händelser i skolan och inbokade event så håll utkik!

 

Kram,

/Petra

Jag bloggar om psykisk hälsa, psykologi och personlig utveckling och det är en sida av "Petra-myntet". Jag gillar även det extravaganta, glittriga och glamouriga, fashion, lyxliv, skumpa och partaj eller "det gode liv" som man säger i Norge, och jag fyller den kvoten dagligen mentalt genom att surfa in på Finest.se. Där inspireras jag och eftersom jag är frisör sitter det lite i ryggraden att hålla mig uppdaterad på det senaste inom hår, smink och modevärlden. Och nej, jag är långt ifrån ett modelejon själv och min vardags(kläd)stil är snarare sportig, naturlig och enkel (...vankas det fest så piffas, puffas och fixas det så klart!) Hur som helst så gillar jag att uppdatera mig på alla fina modelejonen och jag tycker det är skönt att fly ifrån den gråa vardagen med jämna mellanrum och dyka in i denna vackra bloggvärld och frossa i allt ögongodis!

 

Men det är inte bara yta, glitter och glamour mina vänner! På Finest.se har jag hittat en riktigt fin diamant som jag har följt under cirka en månads tid. Hon är modig, har civilkurage, ett stort hjärta och hon står upp för dem svaga och utsatta i samhället, djur som människor! Hon heter Lina Axmacher, bor i USA och hon inspirerar mig på många vis! När man följer hennes blogg får man läsa om en jordnära och ödmjuk tjej med otroligt sunda ideal och vettiga värderingar. Som till exempel i somras då hon satt på en skönhetssalong och fick sina naglar fixade. Då kommer det in en trebarnspappa och ber om att få putsa salongens fönster för 1 dollar så att han kan köpa mat till sin familj. Kvinnorna som äger salongen nekar honom detta. Då utbrister Lina: "offcourse you can wash the windows, I will pay you to do it!" Ägarna får haksläpp och tackar försynt för hennes gest. Lina lyckas dessutom få de två andra kunderna vid sidan av henne betala fönsterputsaren och han får sammanlagt 60 dollar när jobbet är utfört. Är inte det en god gärning så säg? Men det slutar inte här. När Lina ska betala är hon fortfarande upprörd och känner att denna salong vill hon aldrig mer komma tillbaka till och dricks kan dem glömma. Men kvinnan tittar på henne och frågar så: "mam, tip"? Då klickar Lina och utbrister: "You can not afford to pay the man 1 dollar to clean your window still you have the stomache to ask me for tip? I will never come back here again"! Sen vänder Lina på klacken och går! RIOT!

 

 

 

 

Detta är bara en av alla insatser och goda gärningar som Lina står för och jag blir glad i hjärtat av människor som henne! Civilkurage är en mycket fin egenskap och vi behöver mera att detta i vårt samhälle och vardag! Jag ville gärna dela detta och hennes blogg med er och sagt och gjort; 22 augusti skrev jag ett mail till henne och frågade om det var ok att jag gjorde detta inlägget (respekt för intigritet!) och idag kom svaret:

 

Hej Petra!

Tack du är grym!!!

Publicera det, emaila mig länken så lägger jag ut den på bloggen!!

Kram

 

Jag är jätteglad att Lina tagit sig tid att svara mig och godkänna mitt inlägg! Hennes blogg hittar ni här http://www.finest.se/linaaxmacher

 

Kram och på återseende,

 

/Petra

 

 

 

 

Yrsa (fotot ovan) berättar om sina erfarenheter om social ångest och att vara blyg. Medverkar i radioprogrammet gör även forskare i psykologi Nejra som forskat i detta ämne och skrivit avhandlingen "våga vara blyg". Klicka på länken nedan och ta del av ännu en intressant och lärorik intervju av SR som ökar förståelsen och kunskapen kring blyghet, social ångest och social fobi.

 

 

På återseende,

 

/Petra

 

 

 

Efter 2 timmars träning (powerwalk till sjön, löpning runt och power walk hem) så smakar mat extra gott tycker jag! Jag formligen älskar detta receptet på varma mackor så här kommer det:

 

2 grova brödskivor

Bre på en klick smör på varje skiva

Makrill i tomatsås

Några svartpepparkorn

Några skivor vanlig smörgåsost och parmasan

 

På väg hem från träningen handlade jag lite mat och även denna vackra orkidée. Älskar färgen lila!

Ops...härligt dammig hylla ser jag nu, men hörrni- "he bju jag på"! Nu ska jag vila middag innan pluggverkstan börjar som sedan förvandlas till filmkväll.

 

På återseende,

 

Petra

 

 

Idag bjuder jag på utsikten från min balkong! (en rosa kamera till min undsättning) Här har jag suttit och njutit av mitt morgonkaffe och lagrat D-vitaminer inför den antågande vinterdvalan. Lördagens agenda är satt och under fotot är min  "to do" -lista.

 

 

 

- Tvätta kläder

- Blogga

- Träna

- Plugga

 

I engelska 6 ingår att läsa och redovisa en novell, muntligt och skriftligt på engelska och jag har valt kultnovellen "Dead poets society". Tänkte börja läsa den ikväll pluss att jag ska beta av ett kapitel i historieboken som börjar med forntiden. Jag gillar verkligen att vara student, att inhämta nya kunskaper och att fräscha upp minnet på gamla kunskaper, och det är jag glad för! Då känns pluggverkstad en lördag inte som något nödvändigt ont utan som något intressant gott!

 

PS. Visst är det skoj med mig bakom kameran! Förutom det skrivna ordet gillar jag ju foto som ett sätt att uttrycka mig på. Det är något magiskt med att kunna fånga livet på en bild och föreviga ett ögonblick, en känsla eller en stämning. Vackert, underbart och inspirerande! Så håll utkik hörrni för från och med idag är det jag som skjuter skarpt (...eller oskarpt)! DS

 

Kram och på återseende!

/Petra

 

 

 

...igår som gjorde mig väldigt glad! Mer om vad mailet handlar om får ni veta i septembermånad så ni får ligga i sträckbänken och stävja nyfikenheten ett tag till! Men väntan kommer vara väl värt det,  jag lovar!

 

Kram och på återseende,

 

/Petra

 

Idag klappar jag mig själv på axeln! Jag har suttit och pluggat matte i skolan på en lektion som är frivillig att delta på, med andra ord ej obligatorisk. Men det är inte av den anledningen som jag klappar mig själv på axeln. Matteplugget gick överlag smidigt men mot slutet av lektionen körde jag fast och jag brukar dra mig för att be om hjälp. Jag ogillar känslan att inte greppa och förstå och det ger mig jätteångest och jag får klump i magen och värste svettattacken. Det får mig att undra; vad kan jag tänkas ha varit med om under skolårens gång som jag verkar ha glömt eller förträngt eftersom jag får en sådan stark reaktion? För denna ångest är kraftfull och sitter långt inne i "ven" och Edward Munchs tavla "skriet" (...om än en kopia) är talande för ångestkänslan...

 

 

.

..men jag trotsade min ångest (...över att inte förstå och att be om hjälp) och eftersom min lärare är så mjuk och pedagogisk så struntade jag i att jag kände obehaget komma över mig medans hon förklarade. Nej, jag var inte helt bekväm där jag satt men jag lyssnade på henne, testade att lösa uträkningen själv och jag förstod!  Är inte det  två segrar i en smäll så säg? Så nu vet ni varför jag klappar jag mig själv på axeln och min lilla stora seger ska firas med ett löppass. Jag ska springa av mig ångesten som fortfarande sitter kvar i kroppen- Ut med den rädda energin och in med den orädda! SEGERN ÄR MIN!

 

 Kram,

 

/ Petra

 

 

 

 

Sveriges Radio intervjuar artisten och forskaren Nejra Besic om hennes avhandling "våga vara blyg". Efter att ha lyssnat på programmet satte min tankeverksamhet igång för fullt, och jag tror precis som Nejra att blyghet kan vara en personlighetstyp på samma sätt som det att vara utåtriktad kan vara det. Alla människor behövs för att våra dagliga relationer och samhälle ska fungera smidigt. Vi bidrar alla med något. Jag kan känna: "-Äntligen mera forskning kring detta ämne" och jag frågar mig:- "Varför ska blyghet betraktas som något negativt och något man ska arbeta bort"? Se bara på hur det är i skolan för alla barn som inte tar för sig, pratar på lektionerna eller gillar att redovisa inför klassen. Redan tidigt ger samhället signaler till oss att blyghet är fel. Men om det ska vara någon rättvisa borde det att vara extremt utåtriktad i sådanafall också betraktas som något negativt och något man ska arbeta bort! Rätt ska vara rätt! Eller? Men verkligheten ser ju tyvär inte ut så och blyghet är något som många ser på med obehag, förakt eller som något skamligt, obekvämt, jobbigt.- "FY, det är nåt fel på dig du blyga människa! Gå i terapi, ta ett lyckopiller och bli som folk". ( ...och sista raden läser vi med ironi) Nej, låt oss hylla blyghet på samma nivå som utåtriktad. Alla lika, alla olika och likavärde till oss alla

 

Kom ihåg:  Klicka in på länken under fotot, lyssna, reflektera och tyck till! Intervjun är mycket intressant och klart värt att ägna 13 minuter och 59 sekunder av sitt liv att lyssna på!

 

 

 

KRAM,

 

Petra

Hjälp hörrni! Vi blev serverade ett oförberett prov på engelskalektionen idag! Mest för att se vart vi ligger i kunskapsnivå innan vi ska bli indelade i klasser imorgon. Jag känner igen processen, det var samma process som när jag 1999 studerade spanska på Colegio Maravillas i Benalmadena. Nåväl, tillbaka till dagens utmaning. Det kändes som att provet gick bra bortsett från att jag hade väldigt svårt att koncentrera mig när lärarna(..som förövrigt är två äldre, charmerande damer) pratade högt med några studenter samtidigt som jag skulle läsa engelska texter och bevisa min läsförståelse. Det var där det blev flest minuspoäng samt några felaktiga svarsalternativ på grammatikdelen. Ni vet sådana där fel  man gör när man sitter och väger fram och tillbaka mellan två alternativ som man tror är rätt. I värsta chans väljer man fel i bästa fall rätt.

 

Efter att ha summerat poängen blev jag först besviken. Har nämligen höga förväntningar och krav på mig själv. Jag vill göra bra i från mig och det är så jag är funtad. Men jag jobbar på att gilla läget. Jag var inte sämre eller bättre än 63 poäng av 80! Min fina medstudent som satt bredvid mig- som jag gillar skarpt- hade liknande poäng så då kändes allt genast mycket bättre. Fan, att man ska jämföra sig med andra fortfarande. Jag blir som en 7 åring på nytt, ivrig och förväntansfull och vill vara bäst. Vill ha positiv respons av lärarna och blir ledsen om dem inte ger mig kred för resultatet. Är det bara mig eller är vi inte lite väl indoktrinerade och "skadade" av skolåren och betygsystemet? Håller ni med? Någon fler som känner igen sig i detta att jämföra sig med andra och att jaga lärarnas kred och uppskattning?

 

Det fina med dagen är att jag fått svart på vitt vad jag behöver förbättra, att 63 av 80 poäng är bra nog när man blir serverad ett oförberett på prov, och att jag har flera fina medstudenter i klassen och två förtjusande lärare som pratar lite väl högt och mycket. Ja, jo, jag gillart! Morgondagens agenda bjuder på mera engelska och matte, sen ska jag hem till min storebror och bli serverad middag och klippa hår! Och på tal om hår! Jag vill ha en förändring och jag som just varit och fixat mitt hår i Oslo! Kamilla sa att hon tyckte jag skulle klippa mera men jag ville inte lyssna på det örat. Nu vill jag! Fotot nedan är en frisyr jag skulle kunna tänka mig minus de mörka slingorna. En lite fräckare, tuffare och busigare variant som speglar min personlighet bättre än den frippa jag har nu! Vi får se när löningen kommer om jag klipper till!

 

 

 

 

 

På återseende alla fina!

/Petra

 

 Lägg märke till att randiga tröjor är helt rätt i Oslo

 

Ja, det var helt underbart hörrni att komma "hem" till Norge och Oslo. Tänk att jag bott där i 12 år! Att rulla in med bussen och se operahuset, hamnen som förändras och byggs om så fint och alla välbekanta hus och byggnader, parken där Öyafestivalen varje år går av stapeln, ekebergsresturangen (...Oslos gräddhylla om ni frågar mig!) Ja, jag blir helt varm i hjärtat bara av att skriva detta!

 

Resan till Oslo började lite stressigt dock för jag vaknade 4 minuter innan jag skulle måsta gå till tunnelbanan för att hinna med tåget! Jag hatar att stressa och försova mig! Men jag hann med tunnelbanan med 1 minut! Puh! Som tur var hade jag varit så förutseende kvällen innan så allt var färdigpackat, matsäcken färdigkirrad och mp3 på laddning. Tyvärr missade jag att få med min mp3 i all stress så jag fick åka hela vägen till Oslo utan musik och det är nästan katastrofvarning för mig! Men det var bara att gilla läget, jag hade matsäck och tåget hanns med!

 

I Kongsvinger fick vi byta tåg mot buss på grund av ombyggnationer mellan Kongsvinger och Oslo. Jag hade inga pengar på mobilen för jag hade glömt att fylla på kontantkortet innan jag drog. Med andra ord inget internet och kunde varken ringa mina vänner i Oslo eller ta emot samtal! Och problemet med detta var att jag sagt till mina vänner att möta mig på bussterminalen i Oslo, men eftersom jag bokat genom SJ ankom bussen till tågstationen istället! gah! Hur kontakta mina vänner? Fattar inte vad man gjorde innan mobilen? He,he...Som tur var har jag smarta vänner och Sarah stod kvar på bussterminalen och inväntade mig som kom stormandes från tågcentralen! LYCKA! Det blev både tårar och glädjeskutt och kramar innan vi kom oss iväg till välkomstmiddagen hos Kamilla och vi blev serverade hemmagjord tapas och vin! Fattar ni hur gott det var? I loved it!

 

Så dagarna i Oslo har spenderats med dem bästa av vänner, vi har fikat på Dattera till hagen, ätit ute på Ekebergs restaurangen, haft mysiga tjej-prat-filmkvällar, promenerat runt i stan, på Aker brygge och Tjurholmen (... sååå fint dem bygger!!), ätit godaste baugetten på BIT på Majorstua och busat runt i Frognerparken. Jag har joggat och promenerat runt vackra Sognsvann och fikat med en god dansk vännina som jag lärt känna från mina år som träninginstruktör på Friskis&Svettis.Jag har fått mitt hår fixat av bästa frisören och vännen Kamilla som la i ljusa folieslingor, korrigerade sen med en beige toning för att dämpa gyllna toner (...som alltid blonda hår har en tendens att få) och så klippte vi lite slitna toppar! Blev jättefräscht! Avslutade min Oslovistelse med att äta avskedsmiddag på taketerassen på Olympen och det var bara helt härligt. Bortsett från att jag alltid har hemsk separationsångest dagen då jag ska åka hem, så det var lite jobbigt! Men minus separationsångesten så har Oslosemestern varit helt underbar!

 

Har förövrigt mellanlandat i vackra Stockholm under semesterns gång och bara tagit det lugnt med goda vänner, picknick i solen, löpning i Nackareservatet och många mysiga filmkvällar! Det var det!

 

Kram,

 

Petra

 

Men hörrni! Mattelektionen gick ju jättebra och jag hängde med i logiken, uträkningarna och genomgången generellt. Jag formligen älskar känslan av att överkomma hinder som känns motiga och svåra i utgångsläget! Det ger mig motivation och lust att kämpa! Första lektionen handlade om positiva och negativa tal och jag är helt varm i magen av lycka och kan inte hylla min pedagogiska och supergulliga mattelärare nog! Att hon påminner massor om min lillasyster(... som faktiskt också utbildar sig till lärare!) gjorde inte mattelektionen sämre! Och vilka goa och roliga klasskamrater! *LYCKA* Nu ser jag framemot nästa lektion och det är ett framsteg för mig som heter duga!

 

Kram

 

Petra

 

 

Snabbt inlägg innan Komvux kallar. Jag har matteångest och ont i magen för matte är inte ett av mina favoritämnen från skoltiden. Jag har inte fått min lärobok ännu och har ingen miniräknare eller blyertspenna eller sudd heller. Ha,ha, bra start va! Jag brukar vara någorlunda förutseende vanligtvis men inför denna kursstart är det annorlunda. Jag fick nämligen reda på igår att jag skulle läsa en annan mattekurs så jag har inte haft möjlighet att fixa rätt bok förens igår. Men lärarna är schyssta så jag ska få kopiera ur boken så länge och kan säkert låna en miniräknare...Ja,ja gott folk- Wish me luck! Blir mattelektion i 90 minuter och jag vill helst krypa ner under täcket och låtsas att den inte finns.

 

Vi hörs senare idag så får ni höra hur första mattelektionen på 17 år gick!

 

Kram,

 

Petra

 

 

När jag surfar in på Helenas fina blogg http://blygamyran.wordpress.com/ blir jag ofta inspirerad och hittar ofta guldkorn som jag vill sprida vidare genom min blogg! Även idag hittade jag något matnyttigt så TACK Helena! Länken nedan är från TV 4:s nyhetsmorgon för ett år sedan och handlar om hur man konstruktivt lär sig hantera sin sociala fobi med internet som verktygslåda!

 

 

PS.Kommer lägga in foton från semestern och skriva lite om detta senare i veckan, pluss hur det går med komvuxstudierna så återkom!DS

 

Kram,

/Petra

 

Jajamensan hörrni, idag har jag avverkat första skoldagen på komvux i min hemstad. Det har varit pirrigt som det alltid är när något nytt drar igång! Man vet ju inte vilka man kommer plugga ihop med eller hur lärarna är? Många tankar, en smula oro och förväntningar. Efter dagens möte med mina lärare och medstudenter kan jag konstatera att det känns både spännande och läskigt att komma igång. Det är många nya intryck att smälta och personer att lära känna och jag kommer att läsa historia, engelska och matte. Imorgon startar vi på allvar och börjar med matte lite väl tidigt för min smak, närmare bestämt 08.10-11.30 (...funkar ens min hjärna så tidigt?) Finns chans för att min hjärna kommer ha korslutning imorgoneftermiddag- det är ju 17 år sedan jag öppnat en mattebok senast- MEN det ska bli spännande och det är med skräckblandad fröjd jag antar denna utmaning...

 

Så nyheten är med andra ord att jag ska bo i min hemstad ett tag nu och slå två flugor i en smäll, komplettera betyg samtidigt som jag kan umgås mera med min familj, känns bra! Bor kvar i lägenheten jag hyrt under sommarjobbsperioden och njuter av att vara herre i mitt eget hus. Jag kommer att ta ett halvår i taget nu och eftersom jag är i "en utbildningsperiod" de nästkommande 3,5 åren blir mitt hem och där jag slår ner pålarna väldigt beroende på i vilken stad jag blir antagen för högre studier. Men just nu är mitt hem där jag föddes för snart 34 år sedan och det känns bra!

 

Kram och häng på vidare för att höra hur "plugget" går!

 

/Petra

 

 

 

 

 

Jag som kavat räknade med att uppdatera bloggen med några inlägg under semestern men oj hörrni det gick i stöpet! Ni får se min frånvaro på bloggen som ett sunt tecken på att jag har haft och har en härlig semester! Kom till Stockholm igårkväll efter en underbar vistelse i Oslo och tänkte att det var på sin plats att skriva ett kort inlägg så ni vet att jag snart är tillbaka med regelbunda uppdateringar!

 

När det var sagt ska det erkännas att det har varit skönt med en cyberfri semester med fokus på mina vänner och härliga upplevelser! Semester har jag ännu fram till söndag 19 augusti så jag kommer skriva mera om hur ledigheten varit, lägga ut några härliga foton samt berätta vad som händer nästa vecka! Det är spännande tider och planer som iverksätts så ni måste komma tillbaka och läsa på söndag 19/8 eller måndag 20/8 nästa vecka! (Det har med Norrland att göra så nu har ni fått en liten ledtråd att klura på under helgen!)

 

 

Idag är sista dagen på mitt sommavikariat och himmel vad 6 veckor har gått fort! Jag har verkligen trivits (...säger man så?...) otroligt mycket och jag vill fira mina fina kollegor och jobbet med en smaskig gräddtårta. Eftersom jag älskar att pyssla, dekorera, baka och dona så kommer detta bli ett sant nöje både för ögat och munnen! Fotot ovan är tyvärr inte "min tårta" då jag inte haft råd att köpa kamera ännu så ni får hålla tillgodo med denna som en symbol för min jordgubbstårta. När jag köpt kamera i september ska jag lägga ut foton på tårtan jag ska designa på min födelsedag *JIPPI*. Dagens tårtrecept har jag komponerat ihop själv och tror att den kommer att bli jättegod och vill gärna dela receptet med er:

 

1-2 stycke färdig tårtbotten beroende på önskad höjd, eller varför inte baka den själv?

 

Lager 1, mosade bananer

Lager 2, mosade hallon och jordgubbar (...mixade med socker eller vanlijsocker)

Lager 3, marsankräm

 

Härlig vispgrädde

Blåbär

Jordgubbar

Silverkulor

Rosa och grön gelefärg att skriva "tack" med

 

 

PS.Imorgon blåser jag iväg semester och kommer mellanvarven att uppdatera med inlägg så håll utkik!DS.

 

Kram och på återseende,

 

/Petra

 

Kom just hem ifrån stan efter att ha uträttat några ärenden. Jag har bland annat köpt 2 par hörlurar på Claes Olsson och blev återigen glatt överaskad över hur trevliga alla är här hemma! Den här gången var det en ung, pratglad student som slog av en "väder och vind" prat medan jag betalade! Mentaliteten är så familjär och inkluderande här uppe och jag kan verkligen vänja mig till detta!

 

När det gäller hörlurar undrar jag om det finns någon i detta avlånga land som avverkar lurar i snabbare takt än mig? Lurarna fungerar i snitt 3 månader för mig innan dem börjar glappa i ena örat för att så lacka ur i det andra örat till det är total tystnad. Därför garderade jag mig med att köpa 2 lurar idag då jag inte kan leva utan musik. Musik är endel av mig och jag är en del av musiken. När jag reser, tränar, promenerar är jag och musiken ett oslagbart team och det förgyller mitt liv och min livskvalitet!

 

Ikväll ska jag jobba ett nattskift och dagen därpå ett dagskift. Sen har jag torsdag och ett kvällskift kvar innan jag tar semester! Längtar!

 

PS. Kommer snart berätta hur höstens planer ser ut för mig så håll utkik!DS

 

Kram,

 

/Petra

 

Här serverar jag ännu en sång som kan få tårar att falla och hjärtan att öppna sig! Det är min lillasyster som sjunger och en kär vän till henne som är musiker som spelar instrumenten.

 

Jag tycker personligen att det är sunt och nyttigt för kroppen och själen att rensa ut känslor med musiken som hjälpmedel och jag rekommenderar er att lyssna i hörlurar för bästa effekt! 

 

PS. Lyssna noga in början och slutet av sången, ni kan höra ett pip (ett mjao), det är min systers katt som också fick vara med på ett hörn! Underbart, ha,ha! DS

 

 

Lyssna och njut

 

KRAM,

 

/Petra

 

Gud vad jag har gråtit till den här sången! Ibland när jag lyssnar på en sångtext och en röst är det som något händer inuti mig, något brister och får känslorna att bubbla upp till ytan. Det är en så befriande, vacker upplevelse och jag älskar musik som berör mig på det viset och som öppnar mitt hjärta. Som till exempel den här otroligt vackra sången gör! Första gången jag hörde den var 2008 av en slump då jag zappade mellan tv-kanalerna en helt vanlig lördag. Lilla melodifestivalen brukar vanligtvis inte fånga min uppmärksamhet men detta året var Linn undantaget som ändrade regeln. En sång från hjärtat beskriver sorgen och saknaden som ingen borde behöva uppleva någonsin, inte i den åldern eller någon ålder, när någon man älskar och håller kär tar sitt liv ..

 

 

Kram och kärlek

 

/Petra

 *Petras proteinsmoothie*

 

Jag sitter och laddar inför 26 timmarspasset och vad är väl bättre uppladdning än en snabbfixad proteinsmoothie och träning? Jag har komponerat ihop en egen variant av proteinsmoothie och tänkte att det kanske finns flera som gillar sunda, snabba frukostalternativ- eller "innanträning" måltider så här kommer receptet:

 

2dl laktosfri mjölk (för min känsliga mage men vanlig mjölk funkar för den som önskar det!)

1/2 halv mogen banan

1 ägg (jepp, rått!)

Frysta bär (jag väljer gärna hallon, jordgubbar, mango och blåbär)

 

Mixa och volia: Petras proteinsmoothie!

 

Kram och trevlig lördag hörrni och på återseende!

 

/Petra

 

 

Idag är jag bara tacksam och glad. Jag är tacksam för att jag vågar vara mig själv, tacksam för att jag har ett fint sommarjobb som ger mig möjligheten att växa som människa och som utvecklar mig i samma takt som jag är ett stöd för dem jag hjälper. Tacksam för alla kollegor jag har! Det är i samklang med andra människor som vi lär och lär ut och genom våra relationer blir vi utmanade att se allt med oss själva som vi gillar och ogillar.

 

Jag tror att vår omgivning och våra relationer i livet speglar oss själva, hur vi ser på oss själva, hur vi tänker och vad vi lägger fokus på. Genom att tänka så tar jag ansvar för mitt liv och mina upplevelser och det blir enklare att hantera olika sorters människor. Istället för att reagera negativt eller vilka känslor som än snurrar igång i samklang med omgivningen försöker jag se mina medmänniskor som en möjlighet att lära känna mig själv och vad jag behöver arbeta på.

 

Jag utgår ifrån denna tanke: Jag vet inte allt om alla runt mig, vilka liv dem levt eller vilka upplevelser som format dem, därför ska jag vara försiktig med att döma dem om jag mot förmodan möts på ett sätt som jag ogillar. Arrogans, fördömande, överlägsenhet och hårdhet är ofta ett tecken på rädsla. Det är ett skydd mot omgivningen och med detta i bakhuvudet försöker jag istället svara med medkänsla och nyfikenhet. Jag blir nyfiken på vad människor runt mig upplevt i sina liv som format deras attityd mot sig själva och andra och livssynen generellt. Varför är glaset halvtomt för vissa och halvfullt för andra? Varför är vissa hårda som sten och utdömande medans andra är mjuka och medkännande? Kan en och samma människa vara både och? Medkänsla hjälper att se människor ur ett snällare perspektiv och jag tycker att det ger en objektivitet som tar relationer så mycket längre än att själv fördöma de som fördömer.

 

 

Kram och på återseende

 

/Petra

 

JIPPI!! Semestern är bokad! Jag åker till Stockholm nästa fredag och mellanlandar där till söndagen sen blåser jag vidare till mitt älskade Norge och Oslo! Det ska bli sååååå underbart att komma "heim" och träffa alla nära och kära vänner! Jag har inte varit där sen sista helgen i april 2011 och det kommer bli så många mysiga, härliga, trevliga stunder och jag är så glad och exhalterad!

 

Är förövrigt ledig idag och solen skiner! Ska strax äta frukost på balkongen och lapa sol! Pusselbitarna inför hösten  faller på plats en efter en och jag ska berätta mer om detta nästa vecka!

 

Vi ses,

 

KRAM

/Petra

 

Alltså att gå i banken eller springa runt och uträtta ärenden på stan generellt är inget som står högt på "ja- vad kul- listan" för min del. När man är en högkänslig person blir intrycken i sådana sammanhang många, intensiva och ibland överväldigande. Att vara på offentliga platser som i en stor bank och vänta på min tur kan få mig ur fattning och stressa mig på dåliga dagar. På bra dagar är tröskeln för omgivningen och intrycken högre och jag tacklar det bättre.

 

Men det är inte bara min känslighet som styr, nej, det beror också på vart i världen jag är. I storstäder generellt är det inte alltid lika kul att göra ärenden för där är det mer stress, fler människor och som regel sämre kundservice (... Nej, jag drar inte alla över en kam nu jag vet att det finns toppenservice överallt och vice versa) MEN efter 13 år i Oslo och 2 år i Stockholm så har jag en hel del erfarenhet i ämnet. Norrmän (steriotypt, generellt) är ju inte direkt kända för att ge bra kundservice och Stockholmare (steriotypt, generellt) är ju inte kända för att vara varma och vänliga.

 

Jag är i en mataffär för att handla och kommer till kassan för att betala. Jag- Hejar...för så gör man i Sverige. Butiksbiträdet- Hääää?, som kan tolkas som vem fan är du? Sen är interaktionen typ över. Samma sak i klädesbutiken och jag ska be om hjälp att hitta rätt jeanssorlek. Jag- Hej, skulle jag kunna få hjälp att finna rätt storlek på dem här jeansen? Butiksbiträdet- som pratar i mobiltelefonen tittar ovilligt upp och säger- Häää?, som återigen kan tolkas som vad fan vill du? Servicen har dock blivit mycket, mycket bättre sen 1997 då jag flyttade till Oslo och det kan vi nog tacka svenskarna för som står för cirka 90% av kundservicejobben tigerstaden.

 

Jag är i en mataffär för att handla och kommer till kassan för att betala. Jag- hejar. Kundbiträdet- hejar tillbaka och pratar samtidigt över huvudet på mig och alla andra kunder med en kollega som står i kassan precis intill. Eller i en H&M butik; Jag står i kön för att betala, kommer fram och hälsar. Biträdet hälsar tillbaka, pratar med en kollega bredvid och innan jag hunnit få pengar och kvitto i plånboken och kläderna i en påse skriker butiksbiträdet- "Nästa kund varsågod" , över huvudet på mig och kollegorna bredvid gör samma sak med sina kunder.

 

Jag är i mataffären, samma procedur som i de två exemplen ovan. Jag hejar och kundbiträdet hejar tillbaka men till skillnad på de två exemplen ovan,  har butiksbiträdet hemmavid full fokus på en kund i taget, på att scanna matvarorna och frågar så artigt om jag har medlemskort. Säger priset på vad matvarorna kostar och ger mig kvittot i handen och säger hejdå med ett leende. Eller då jag idag var på banken för att lösa in en lönecheck (... notera att det inte är "min" bank utan min arbetsgivares bank, med andra ord en konkurrent) Butiksbiträdet som ropar upp mitt nummer ler vänligt mot mig när jag kommer fram, hon tar emot min check och en annan blankett från min arbetsgivare och säger vänligt att det kostar 50 kroner att lösa ut checken på Nordea och ingenting om jag löser ut den i min bank, pluss att jag kan få in pengarna direkt på mitt konto om jag går dit, tvärs över gatan. Jag tackar för hennes omtanke, önskar henne en fin dag och går tvärs över gatan med ett leende på läpparna. Vilket omtänksamt och kundvänligt butiksbiträde! På "min" bank kommer butiksbiträdet ut i banken och "hämtar" mig. Vi sätter oss vid hans bord och han tar emot lönechecken med ett leende och frågar om jag vill fylla i uppgifter som gör att nästa lön kommer direkt på kontot? Jag svarar att den blanketten ligger hos Nordea just nu. Han nickar, lika glad för det och knappar vidare på datorn och jag tackar för omtanken. Sen får jag skriva jag under, han ger mig kvittot och saken är biff. Vi säger hejdå och jag går därifrån med en varm känsla inuti och ínser att det plötsligt är ett rent nöje att gå ärenden i banken! *WOW*

 

 

Kram,

 

/"Psykologi"-Petra

 

Nu när hösten står på glänt vill jag kontra med en sång om våren! Laleh sjunger rätt in i mitt hjärta och hennes musik gör mig inspirerad, glad och rebellisk på ett härligt, barnsligt och befriande vis! ENJOY!

 

 

Kram,

 

Petra

 

Jag trodde minsann att internätet skulle avslutas idag, 1 augusti men jag surfar ju på vågen ännu som ni ser! ( och jag klagar inte!) Jag kom förövrigt på att det kommer lösa sig hur som då jag kan surfa genom min mobil eller trådlöst. Det betyder att jag kan blogga vidare! *Jippi!*

 

Idag vaknade jag av mig själv mycket tidigt vid 7-snåret och 08, 08.30, 09.30 men klev upp 10.30. Jag gillar att dra mig och om jag inte måste stiga upp så ligger jag kvar. Det är lyxet med att vara ledig! Nu sippar jag på en kopp kaffe och filosoferar om vad framtiden ska bringa i sitt sköte? Har inget särskilt på hjärtat idag (... ännu) så jag återkommer nog senare under dagen. Rätt som det är får jag en snilleblixt eller så händer det något som ger mig inspiration och idéer till ett inlägg.

 

På återseende!

 

/kram

 

Petra