Ett budskap för reflektion
Ibland funderar jag på om jag har varit en väldigt elak människa i något tidigare liv? För det är som att elaka, arga, bittra, avundsjuka, småliga människor sugs emot mig som en katt mot en allergiker i detta liv. Ja, nu överdriver jag kanske lite; det är långt ifrån bara sådana människor som kommer in i mitt liv. Jag vet också att det händer oss alla mellan varven att vi möter på elakingar och energivampyer men dagar som igår gör inte den vetskapen enklare. Just nu är jag både ledsen och arg och anledningen är återigen en lärare på skolan som begått ett tjänstefel, det vill säga kränkt.
Igår när jag och en av mattelärararna ska gå igenom mitt matteprov börjar hen med en lång utläggning om att matte verkligen inte är min starkaste sida. Jag hör vad hen säger och svarar att jag är väl medveten om detta men att jag är väldigt glad att utvecklingen ändå gått så pass framåt för min del under mitt år på Komvux. I hens ögon kanske min utveckling är myrsteg men för mig är det gigantiskt. Från att ha grym matteångest ( typ panikångest och svettatacker på lektionen om jag inte förstått vad läraren försökt förklara),jag har haft massiv ångest att be om hjälp och att komma över mina blockeringar kring matte är därför en STOR seger. Jag har lyckats vända en negativ inställning och hållning gentemot matte och min egen förmåga, till att faktiskt tycka matte är helt ok och jag inser att jag kan mer än jag anat. För min del är det tiden som är knaper för denna kurs och jag hade nog behövt en termin till med tanke på allt annat som tagit mina krafter detta år. Dessutom är matte en process som inte kan tvingas fram. Förståelsen för matte kommer i vågor av total baklåsning till en fantastsik ahaupplevelse då allt är någorlunda glasklart och greppbart.Och alla har olika lång inlärningsprocess. Jag har ju inte läst matte på 17 år heller och då läste jag matte A, nu läser jag matte B som numera kallas matte 2 och är svårare än tidiga B kursen.
Vidare under vår genomgång får jag också upplyst att det är uppgifter i mitt prov som inte ens finns i min mattebok!(!!) Dessa uppgifter har jag i provet lämnat med frågetecken av naturliga skäl får jag då klart för mig. Hen bortförklarar detta med att det inte är hen som skrivit provet. Detta är andra gången som det sker och jag börjar tycka att det är pinsamt å denne lärares vägnar och jag säger att detta är inte en hålllbar ursäkt längre. Att det INTE är ok att ha uppgifter på ett prov som man inte ens kan plugga till? Har ni hört något märkligare? Hen stryker den frågan ur provet till min fördel men utan min protest hade det inte skett. Vi fortsätter iallafall att gå igenom mitt prov som inte blev godkänt och när vi är färdiga känner jag att jag måste lätta mitt hjärta. Jag ber hen sluta med att kommentera hur oduglig jag är på matte eftersom det stjälper mer än det hjälper. Jag säger också att jag verkligen hoppas att hen inte säger sådana saker till andra studenter. Hen svarar att det faktiskt vore värre att säga motsatsen och att hen bara är sanningsenlig! SANNINGENLIG!? Att vara sanningsenlig, saklig och schysst är att säga; Petra detta är dina starka sidor och detta är dina svagare sidor där du har förbättringspotensial. Men vart ligger det sanningsenliga, schyssta, sakliga i att börja en provgenomgång med en sarkastisk kommentar om hur svag mina mattekunskaper är? Varför säger man så i huvudtaget? I min värld hör detta beteende inte hemma i lärarens roll som professionell pedagog, att trycka ner sina elever och gotta sig i deras svaga sidor. Eller har jag helt fel?
Jag är glad och stolt att jag stod upp för mig själv och andra som genomgår samma elände och jag är stolt över min framgång oavsett vad hen anser om detta. Men jag blir ledsen av hens beteende och efter att ha pratat med två av mina klasskompisar så framkommer det att även dem har råkat ut för samma behandling fast med andra mattelärare på vår skola. Jag vet om ganska många nu som kan bekräfta mina uppleveler och det är så sorgligt. Jag har verkligen ingen lust att räkna matte nu kan jag säga men samtidigt har jag mitt mål om att försöka klara nationella provet nu nästa onsdag. Tur att vi ska möte med rektorerna också 31/5 förhoppningsvis för det här är ju inte ok någonstans!
Kram,
/Petra