petracaroline

I samband med min Norrlandsflytt sommaren 2012 har mitt gästbloggande för Vårdguiden i Stockholm avslutats (november 2011 t.om juni 2012) Gästbloggen har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som värmt mitt hjärta och öppnat mina ögon. Jag har insett att min historia är värdefull för fler än bara mig och att jag kan hjälpa andra genom mina ord. Just därför känns det extra inspirerande att fortsätta bloggandet på egenhand. "Petracaroline" är nygammal och startades i oktober 2011 mest för min egen del, då det skrivna ordet är mitt sätt att ventilera tankar och sätta ord på känslor. Genom Vårdguidens läsare har jag fått erfara det vackra i ordspråket "delad glädje är dubbel glädje" och jag hoppas att den glädjen lever vidare här! Jag kommer att uppdatera bloggen med 3-5 inlägg i veckan och beröra olika teman som psykisk hälsa, personlig och andlig utveckling, träning, kost och meditation. Inläggen kommer att förgyllas av mina egna erfarenheter, vardagsupplevelser och filosofiska reflektioner. Varmt välkomna!

Frustrerad

Publicerad 2011-11-06 13:22:22 i


*Frustrerad*

Jag blir inte klok på mig själv,livet och mänskliga relationer! Ibland önskar jag att jag var en katt eller att jag bara levde med katter. Okomplicerat och med massvis av villkorslös kärlek.Tanken på det gör mig euforisk och den känns befriande. Men istället lever jag som kompelx människa med andra komplexa människor,i  en komplex sammansättning kallad kropp. En kropp av kött, blod, vatten, ben och med ett känsloliv som verkar leva sitt eget liv när det passar.

Relationer är ett återkommande tema för mig för att jag finner det mycket förundrande, likt ett mysterium jag ännu inte löst.Tidvis mycket frustrerande.Kommer jag någonsin lösa det undrar jag mig? Männsikor kan vara så besvärliga, osköna och jobbiga.Varför är vissa situatuioner med människor så jobbiga? Är jag lika jobbig? Jag vet med mig själv att jag ogillar människor som är snabba på att döma ut andra människor. Jag är även hård emot dem som beter sig "omoraliskt", i mina ögon och med min mått mätt.Men är jag alltid så förbannat präktig? Beter jag mig alltid moraliskt och politiskt korrekt? Är jag alltid förlåtande och empatisk och förstående mot mina medmänniskor och framförallt mig själv? När jag sitter här och rannsakar mig själv kommer fler och fler sanningar fram. Jag måste erkänna; många gånger hinner jag inte ens reagera, så har jag hunnit tänka minst 10 elaka tankar om människor jag ogillar, är rädd för eller känner mig otrygg, osäker tillsammans med. Känns det igen?

Vem är jag och du att döma andra när vi dömer lika hårt själva? Vi föregår inte alls så ofta med gott exempel, eller hur? Vi tycker själva att vi är moraliska och utgår ifrån att vår egen uppfattning, och den är ofta även "den rätta" som alla andra också borde fatta och leva efter. Vi vill kontrollera andra och blir sura när vi inte lyckas, när vi inte får som vi vill, eller hur? Hur ofta händer det dig? Jag kan bli less på mig själv ibland, för att jag är faktiskt många gånger inte ett dugg mognare, vuxnare, snällare eller mer moralisk än dem jag irriterar mig på. Kanske i en viss situation men i andra händer det ju att jag den omoraliske, fördömande, elake. Cirkeln är sluten och snurrar vidare.

Vart hittar man kärleken och medkänslan i virrvarret av de mörka känslorna undrar jag? Så att man kan leva ett snällare liv utan allt detta som sårar, upprör, irriterar och frustrerar? Måste jag acceptera att allt detta måste få finnas?.Kan livet med mäniskor inte bara vara fridfullt och trevligt? I mitt utopia är det bara snällhet, kärlek och medkänsla som ska få finnas, och en jävla massa humor såklart. Ja, kalla mig naiv och en dagdrömmare, men ibland måste jag bara fly från allt jobbigt. Att acceptera och genomleva(lida) det jobbiga, utdömandet, elakheten, frustrationen, irritationen i relation till andra, det är nog om jag ska utgå och tala för mig själv, den största utmaningen.

Om

Min profilbild

petracaroline

Här följer lite kuriosa om mig; en sann konstnärssjäl med många kreativa strängar att spela på. En som lever och andas för kommunikation, det skrivna ordet och som tycker att det vilar något magiskt och vackert över att kunna beröra människor med en text. Att skriva och dela med mig av mina erfarenheter till andra ger mitt liv mening. Något annat som ger mitt liv glädje och mening är musik, jag älskar att sjunga och gör det gärna, ofta och högt. Friheten att få vara mig själv är också a-o för mitt välmående, andlig och personlig utveckling, hälsosam kost och träning likaså. Allt ovan nämnt tillsammans med meditation, familj och vänner utgör kärnan av mitt liv och mina intressen. PS. kolla gärna in mina rekommenderade bloggar under "länkar".DS.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela