petracaroline

I samband med min Norrlandsflytt sommaren 2012 har mitt gästbloggande för Vårdguiden i Stockholm avslutats (november 2011 t.om juni 2012) Gästbloggen har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som värmt mitt hjärta och öppnat mina ögon. Jag har insett att min historia är värdefull för fler än bara mig och att jag kan hjälpa andra genom mina ord. Just därför känns det extra inspirerande att fortsätta bloggandet på egenhand. "Petracaroline" är nygammal och startades i oktober 2011 mest för min egen del, då det skrivna ordet är mitt sätt att ventilera tankar och sätta ord på känslor. Genom Vårdguidens läsare har jag fått erfara det vackra i ordspråket "delad glädje är dubbel glädje" och jag hoppas att den glädjen lever vidare här! Jag kommer att uppdatera bloggen med 3-5 inlägg i veckan och beröra olika teman som psykisk hälsa, personlig och andlig utveckling, träning, kost och meditation. Inläggen kommer att förgyllas av mina egna erfarenheter, vardagsupplevelser och filosofiska reflektioner. Varmt välkomna!

Att vara människa, svart (grått) vitt

Publicerad 2011-10-11 18:20:04 i


"varför"

Att inte bli älskad och accepterad för den du är. Ensamhet. Smärta. Sorg. Skam. Att inte vara bra nog, snygg nog, populär nog, smal nog, smart nog, generös nog, tillgänglig nog, vänlig nog,partner och förälder nog. Listan är individuell och kan göras lång. Du är rädd för att bli avvisad. Av vem? Dig själv eller dina vänner och bekanta? Din pojkvän eller flickvän? Din mor eller far, syskon, släkt? Är du aldrig bra nog? För vem är du inte bra nog? Vem sätter ribban på vad som är bra nog?

Att vara människa. Fyllt av krav och måsten. Jag tror att vi ställer dem högsta kraven på oss själva och jag tror även vi dömer oss själva hårdast. Sen projicerar vi alla förbjudna känslor som skam, sorg, självförakt, hat, ilska, avundsjuka, intolarans,elakhet, utstötthet, våra fördomar och tillkortakommanden på vår omgivning. Som i sin tur lever ut dem och speglar tillbaka dessa egenskaper till oss. Egenskaper som vi inte vill se eller veta av med oss själva. Istället för att förstå att allt kommer inifrån oss själva blir vi arga på våra nära och kära. Det är dem det är fel på, dem som är dumma och elaka, som sviker och sårar.Det är mycket enklare att skylla på omvärlden än att ta tag i våra egna skavanker. Vi vill inte visa andra vår skuggsida. Det enda som får ta plats är det perfekta, det fina, det som vi är stolta att visa upp för andra.Ingen av oss vill frivilligt, eller vågar visa våra "svagheter" med rädsla för att bli trampad på, utdömd, bortgjord, avvisad, utanför, idiotförklarad, överkörd. Men om vi inte vågar det vilket samhälle skapar vi då? Vill vi leva där?

Alla har vi känt på dem mörka känslorna och ramlat ner i gropen av mörker. Att vara utanför, oälskad, mobbad, sviken, sårad, liten och rädd. Dit vill vi inte igen. Kan det vara därför vi har så svårt att visa oss "svaga"? Vi slåss med näbbar och klor att få vara på solsidan. Men utan mörkret kan inte ljuset existera och däremellan finns alla nyanser av grått. Livet är ju inte svart eller vitt än fast de flesta av oss ofta tänker så. Vän eller fiende. Sant eller falskt. Smal eller tjock. Rik eller fattig. Elak eller snäll. Innerst inne vet vi att det inte är så det ser ut i verkligeheten. Det är ju i gråskalan som livet händer och ibland faller vi på ytterligheterna. Det är det som gör det så svårt att vara människa. Kanske är det när vi slutar tänka i svart eller vitt och behärskar att leva med alla dessa nyanser av känslor som vi blir  fulländade som människor?

Att våga visa dina svaga sidor är en styrka.Genom att acceptera dig själv som du är, framför allt det med dig själv som du inte kan förändra, ger ro. Då kommer respekten och kärlek till dig för att du vågar vara dig själv, ofullkomligt fullkomlig. Den som försöker framställa sig som perfekt är rädd. Att bara vara perfekt och stark hela tiden är att förneka en del av dig själv. Ingen är perfekt. Ingen stark hela tiden. Ingen kan kunna och vara allt. Det vore omännskligt. Att vara människa är att våga leva i svart vitt och grått.


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

petracaroline

Här följer lite kuriosa om mig; en sann konstnärssjäl med många kreativa strängar att spela på. En som lever och andas för kommunikation, det skrivna ordet och som tycker att det vilar något magiskt och vackert över att kunna beröra människor med en text. Att skriva och dela med mig av mina erfarenheter till andra ger mitt liv mening. Något annat som ger mitt liv glädje och mening är musik, jag älskar att sjunga och gör det gärna, ofta och högt. Friheten att få vara mig själv är också a-o för mitt välmående, andlig och personlig utveckling, hälsosam kost och träning likaså. Allt ovan nämnt tillsammans med meditation, familj och vänner utgör kärnan av mitt liv och mina intressen. PS. kolla gärna in mina rekommenderade bloggar under "länkar".DS.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela