petracaroline

Hjälp hörrni! Vi blev serverade ett oförberett prov på engelskalektionen idag! Mest för att se vart vi ligger i kunskapsnivå innan vi ska bli indelade i klasser imorgon. Jag känner igen processen, det var samma process som när jag 1999 studerade spanska på Colegio Maravillas i Benalmadena. Nåväl, tillbaka till dagens utmaning. Det kändes som att provet gick bra bortsett från att jag hade väldigt svårt att koncentrera mig när lärarna(..som förövrigt är två äldre, charmerande damer) pratade högt med några studenter samtidigt som jag skulle läsa engelska texter och bevisa min läsförståelse. Det var där det blev flest minuspoäng samt några felaktiga svarsalternativ på grammatikdelen. Ni vet sådana där fel  man gör när man sitter och väger fram och tillbaka mellan två alternativ som man tror är rätt. I värsta chans väljer man fel i bästa fall rätt.

 

Efter att ha summerat poängen blev jag först besviken. Har nämligen höga förväntningar och krav på mig själv. Jag vill göra bra i från mig och det är så jag är funtad. Men jag jobbar på att gilla läget. Jag var inte sämre eller bättre än 63 poäng av 80! Min fina medstudent som satt bredvid mig- som jag gillar skarpt- hade liknande poäng så då kändes allt genast mycket bättre. Fan, att man ska jämföra sig med andra fortfarande. Jag blir som en 7 åring på nytt, ivrig och förväntansfull och vill vara bäst. Vill ha positiv respons av lärarna och blir ledsen om dem inte ger mig kred för resultatet. Är det bara mig eller är vi inte lite väl indoktrinerade och "skadade" av skolåren och betygsystemet? Håller ni med? Någon fler som känner igen sig i detta att jämföra sig med andra och att jaga lärarnas kred och uppskattning?

 

Det fina med dagen är att jag fått svart på vitt vad jag behöver förbättra, att 63 av 80 poäng är bra nog när man blir serverad ett oförberett på prov, och att jag har flera fina medstudenter i klassen och två förtjusande lärare som pratar lite väl högt och mycket. Ja, jo, jag gillart! Morgondagens agenda bjuder på mera engelska och matte, sen ska jag hem till min storebror och bli serverad middag och klippa hår! Och på tal om hår! Jag vill ha en förändring och jag som just varit och fixat mitt hår i Oslo! Kamilla sa att hon tyckte jag skulle klippa mera men jag ville inte lyssna på det örat. Nu vill jag! Fotot nedan är en frisyr jag skulle kunna tänka mig minus de mörka slingorna. En lite fräckare, tuffare och busigare variant som speglar min personlighet bättre än den frippa jag har nu! Vi får se när löningen kommer om jag klipper till!

 

 

 

 

 

På återseende alla fina!

/Petra