petracaroline

 

Idag är jag bara tacksam och glad. Jag är tacksam för att jag vågar vara mig själv, tacksam för att jag har ett fint sommarjobb som ger mig möjligheten att växa som människa och som utvecklar mig i samma takt som jag är ett stöd för dem jag hjälper. Tacksam för alla kollegor jag har! Det är i samklang med andra människor som vi lär och lär ut och genom våra relationer blir vi utmanade att se allt med oss själva som vi gillar och ogillar.

 

Jag tror att vår omgivning och våra relationer i livet speglar oss själva, hur vi ser på oss själva, hur vi tänker och vad vi lägger fokus på. Genom att tänka så tar jag ansvar för mitt liv och mina upplevelser och det blir enklare att hantera olika sorters människor. Istället för att reagera negativt eller vilka känslor som än snurrar igång i samklang med omgivningen försöker jag se mina medmänniskor som en möjlighet att lära känna mig själv och vad jag behöver arbeta på.

 

Jag utgår ifrån denna tanke: Jag vet inte allt om alla runt mig, vilka liv dem levt eller vilka upplevelser som format dem, därför ska jag vara försiktig med att döma dem om jag mot förmodan möts på ett sätt som jag ogillar. Arrogans, fördömande, överlägsenhet och hårdhet är ofta ett tecken på rädsla. Det är ett skydd mot omgivningen och med detta i bakhuvudet försöker jag istället svara med medkänsla och nyfikenhet. Jag blir nyfiken på vad människor runt mig upplevt i sina liv som format deras attityd mot sig själva och andra och livssynen generellt. Varför är glaset halvtomt för vissa och halvfullt för andra? Varför är vissa hårda som sten och utdömande medans andra är mjuka och medkännande? Kan en och samma människa vara både och? Medkänsla hjälper att se människor ur ett snällare perspektiv och jag tycker att det ger en objektivitet som tar relationer så mycket längre än att själv fördöma de som fördömer.

 

 

Kram och på återseende

 

/Petra