*Din rädsla?*
Tänk på en situation, en händelse, ett djur, vad som helst som känns jobbigt, obehagligt, obekvämt eller läskigt för just dig! För alla har vi något vi helst undviker eller ogärna utsätter oss för, eller hur? Vad det än är som får vår puls att öka dramatiskt, svetten att lacka och magen att knyta sig så är det en naturlig reaktion, en försvarsmekanism som vi burit med oss sen vi var grottmänniskor för att den funkionen hjälpt oss att överleva. Reptilhjärnan, vårt eget alarmsystem som varnar oss för faror, som gör oss klar för strid, flykt eller får oss att frysa. Det systemet funkade bra för våra förfäder som hotades av svält, farliga rovdjur, kyla, tyvärr inte lika hjälpsamt och funktionellt för dagens människor. Idag är det inte ett lejon eller svält som hotar runt knuten (...i all fall inte i norden) Det är istället en vardag i ständig utveckling, en allt mer avancerad teknologi, effektivisering, mänskliga kontakter som blivit mer internetbaserade, på gott och ont, individsamhället som hotar vår hälsa och överlevnad. Idag hotas vi av en inre och yttre stress, krav från våra arbetsgivare, sociala relationer, livet självt. Detta får vår reptilhjärna att reagera och gå på högvarv.Vi blir utbrända, sjuka och svaga.Vi blir deprimerade, får ångest och förlorar oss själva.
Hur hittar man tillbaka? Hur hjälper man sig själv? Hur ska man anpassa reptilhjärnan till dagens levnadsvilkor? Jag kan bara utgå ifrån mig själv och svarar därefter. Jag tycker att det är en svår balansgång eftersom reptilhjärnan har så stort inflytande på mig. Den tar över min kropp många gånger och gör min logiska hjärnhalva passiv. Jag bara reagerar istället för att iakkta och observera situationer som stressar min själ. Efteråt följer en känsla av maktlöshet och "Vad hände"? "Varför reagerade jag så"? Men jag har levt och lärt och lever och lär för varje dag som går och mina vapen mot detta är följande:
* KBT terapi- ett mycket konstruktivt verktyg. Det handlar om att utsätta s(m)ig för det man (jag) tycker är läskigt. "Just do it " och "Face your fear" är två favorit slogans som jag peppar mig själv med (...naturligtvis tar jag ett steg i taget och känner efter hur dagsformen är innan jag kastar mig utför mina stup.)
* Meditation och medveten andning- lugnar mig.
* Medvetenhet- att veta vad som skrämmer mig gör det lite enklare att greppa, förstå mig själv, så jag nästa gång jag reagerar, blir rädd kan behandla mig själv mer kärlekfullt och empatiskt istället för att fördöma mig själv och mina reaktioner (...tar sin tid men övning ger färdighet!)
* Träning- gärna i skogen eller vid havet
* Umgås- djur och mina systerbarn så ofta jag kan för det ger mig inspiration och livsglädje!
* Omger mig av- positiva, varma, empatiska, goa människor så ofta jag kan
* Läser- själ(v)utvecklande litteratur
* Övar mig på- att sätta gränser, lyssnar inåt och går den enda vägen jag vet om- nämligen min egen!
* Kreativ- skriver, sjunger och tecknar
* Försöker att äta- en sund, vettig kost på regelbundna tider, dricker rikligt med vatten och tankar mina batterier med minst 7 timmars sömn per natt.
* Restrektiv med- alkohol
* Max- 4 koppar kaffe per dag
* Vill prova på- floating som visst ska vara toppen mot depression och stressiga själar!
- Någon som provat denna form av terapi?
På återseende!
Kram/Petra