En sak är säker, själslig smärta/psykiska sjukdomstillstånd som till exempel ångest, ätstörningar och depressioner stannar inte vid några landgränser, tar inte hänsyn till kön, ålder, hudfärg eller status. Det kan hända en kändis så väl som mig, dig, någon i familjen, en vän, en partner,en chef eller arbetskollega, ens barn. Att det händer människor är ett faktum men handen på hjärtat- pratar vi om det? Är det inte fortfarande något tabubelagt än fast öppenheten blivit mycket bättre de senaste åren?
Jag är "för" att prata och "för" öppenhet. Det betyder inte att jag springer runt och pratar och är öppen med allt och alla, det betyder att jag törs prata om samtalsämnet psykisk hälsa/ sjukdom/ själslig smärta och jag tycker att det är ett sundhetstecken att man kan prata om såväl den fysika som den psykiska hälsan- utan knussel och hyrsch hyrsch. Att sopa under mattan och låtsas som att det regnar är som att strö salt i såret och jag tror att det bara bidrar till att skapa mer själslig smärta och förvärrar psykiska sjukdomstillstånd. "Sopa under mattan och låtsas som det regnar"- attityden främjar inte tillfrisknandet ej heller förebygger den självmord. Att prata om den själsliga smärtan och psykiska sjukdomstillstånd är att erkänna att dem existerar och då kan vi komma vidare i livet och vända sår och sjukdom till läkta styrkor och resursser.
Just därför blir jag extra glad av att det finns människor om pratar öppet om detta! Ikväll när jag slösurfade mig igenom Aftonbladet.se och VG.no hittade jag två kända profiler som pratar om sin själsliga smärta/sjukdomstillstånd. Modigt säger jag! Ledtråd: Den ena är en smällvacker, svensk hälsoguru och och den andra är en amerikansk, legendarisk musiker och rockstjärna. *Two shining stars who lead the way*
Kram,
/Petra