petracaroline

I samband med min Norrlandsflytt sommaren 2012 har mitt gästbloggande för Vårdguiden i Stockholm avslutats (november 2011 t.om juni 2012) Gästbloggen har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som värmt mitt hjärta och öppnat mina ögon. Jag har insett att min historia är värdefull för fler än bara mig och att jag kan hjälpa andra genom mina ord. Just därför känns det extra inspirerande att fortsätta bloggandet på egenhand. "Petracaroline" är nygammal och startades i oktober 2011 mest för min egen del, då det skrivna ordet är mitt sätt att ventilera tankar och sätta ord på känslor. Genom Vårdguidens läsare har jag fått erfara det vackra i ordspråket "delad glädje är dubbel glädje" och jag hoppas att den glädjen lever vidare här! Jag kommer att uppdatera bloggen med 3-5 inlägg i veckan och beröra olika teman som psykisk hälsa, personlig och andlig utveckling, träning, kost och meditation. Inläggen kommer att förgyllas av mina egna erfarenheter, vardagsupplevelser och filosofiska reflektioner. Varmt välkomna!

18/9 Att vara mörkrädd...

Publicerad 2012-09-18 23:55:00 i

Alltså jag vet inte hur det är med er men jag har inte växt ifrån rädslan för mörker. Varje natt sover jag med lampan tänd i badrummet, med dörren på glänt och det är inget jag hysch hyschar med, det är banne mig dagens sanning! - Mörkrädd? Varför då? (tänker ni kanske?) -Hur tänkte ni nu? (tänker jag?) För handen på hjärtat; är vi inte alla liiite mörkrädda?...när det ska sovas ensam monne?

För min del är det dels detta att ha alla lampor släckta och att lägenheten är becksvart som jag inte är bekväm med (...här ska tilläggas att om jag somnar tllsammans med någon jag är trygg med så är det helt ok med becksvart och släckta lampor!) Men att somna ensam och ha becksvart tycker jag är läskigt för då mörkret kommer alldelses "för nära inpå" mig och det känns nästan som att jag blir kvävd av mörkret. Addera att jag inte heller växt ifrån min livliga fantasi om vad som gömmer sig därute i mörkret och naturligtvis spär det vatten på min "mörkräddekvarn".

När jag var liten minns jag att mamma och pappa löste min rädsla för mörker genom att lämna mitt rum svagt upplyst med en sån dära självlysande duppelidings i eluttaget (minns ni?) som lyste svagt orange, och det gav mig ro och trygghet till att somna. Idag bor jag ensam och då ger den tända lampan i badrummet samma ro och trygghetskänsla som den orange:a duppelidingsen gav mig som barn- Why kill a sucess?

Någon fler därute som är mörkrädd? Det är bara att släppa loss alla hämningar, komma ut av mörkräddgarderoben och berätta!

Kram och nattinatt, ses imorgon!

/Petra

Kommentarer

Postat av: Hanna

Publicerad 2012-09-19 12:52:57

Här hemma har jag inga problem med mörker. Här känns det tryggt och jag kan ibland komma på mig själv att tänka att det gärna får mörkna snart så lägenheten blir mysigare (och jag kan äta lite kvällsfika..). Men. Är jag ute, kanske cyklar hem från träning eller bara promenerar då kan jag bli skit skraj för minsta lilla mörker. Så jag tror min "mörkrädsla" har med en känsla av otrygghet ute i samhället att göra snarare än själva mörkret.
Ha det fint, kära Petra!

Svar: Hej Hanna! Tack för att du delar med dig av dina tankar! Aha, ja där ser man hur olika man kan vara mörkerrädd...Jag håller med dig till hundra procent om att mörker ute=mysigt med tända ljus inne! Det gillar jag skarpt också- mysig som man är! :) Min mörkrädsla kommer bara just innan jag ska somna för natten.. Min lillasyster känner lite som dig med att gå ute i mörkret och hon brukar alltid se till att ringa någon om hon går hem, dels som moraliskt stöd, dels för att skrämma bort eventuella faror som eventuellt lurar..Kanske kan vara en strategi för dig med? KRAM

petracaroline

Postat av: Cicci

Publicerad 2012-09-20 18:05:09

Är mörkrädd jag med. Både lika mycket ute i mörkret som inne i lägenheten. Men mycket mindre rädd i sällskap som du.

Svar: Hej Cicci! Skönt att höra att jag inte är ensam och samtidigt oskönt att vi båda är mörkrädda! :P Tack för att du delar med dig! Kram

petracaroline

Kommentera inlägget här

Om

Här följer lite kuriosa om mig; en sann konstnärssjäl med många kreativa strängar att spela på. En som lever och andas för kommunikation, det skrivna ordet och som tycker att det vilar något magiskt och vackert över att kunna beröra människor med en text. Att skriva och dela med mig av mina erfarenheter till andra ger mitt liv mening. Något annat som ger mitt liv glädje och mening är musik, jag älskar att sjunga och gör det gärna, ofta och högt. Friheten att få vara mig själv är också a-o för mitt välmående, andlig och personlig utveckling, hälsosam kost och träning likaså. Allt ovan nämnt tillsammans med meditation, familj och vänner utgör kärnan av mitt liv och mina intressen. PS. kolla gärna in mina rekommenderade bloggar under "länkar".DS.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv