3/9 Här vilar jag själen
Jag kan se toppen av tornet till stadskyrkan från min balkong och idag när jag satt med tekoppen fick jag en snilleblixt att dit skulle jag. Sagt och gjort, jag och "gamla bettan" rullade mot kyrkan med kameran i högsta hugg och tankar om en stunds tystnad. Det var precis i den här kyrkan som jag hade min 7:e skolavslutning och det finns förövrigt förevigat på ett foto med mig och min älskade farmor. Det kändes fint att vara tillbaka här idag och minnas. Jag gillar att vara i kyrkor men inte för att jag är en kristen troende utan för lugnet som sänker sig över mina skuldror och hela vägen inuti. I kyrkan får jag komma som jag är och där kan jag vila i kärlek. I kyrkan känner jag mig trygg...
Efter att jag fotat själva kyrkan satte jag mig ner för en stunds tystnad. Men idag var man (jag) lite för rastlös för meditation och det är då man (jag) får utlopp för s(m)in kreativa sida. Jag låter bilderna tala...
Summan av kardemumman: det var en fin stund i kyrkan och hit kommer vi (...jag och "gamla bettan") ha regelbundna utflykter i höst och vinter! För att få vila i värmen, kärleken och tryggheten när det fysiska livet utanför blir för kallt, stressigt och kravfyllt.
Vart "vilar" ni er själ?
Kram,
/Petra
