petracaroline

Ja, nu har jag gjort det som jag egentligen velat göra under en två månadersperiod men eftersom jag är svensk och väluppfostrad så har jag haft överseende och bitit ihop. Men den enda som blivit lidande är ju jag så idag kände jag att nu måste jag säga ifrån! Om vad tänker ni? Om grannen under som spelar hög musik med bas svarar jag.

 

Nej, jag är ingen musikpolis som inte tillåter mina grannar att spela musik men då vi bor i ett gammalt, lyhört hyreshus  tycker jag att det ska vara ett givande och tagande i hänsynsfrågan Vi bor i ett lyhört hus och då måste vi alla tänka på det! Respekt för varandra. Så vad göra? Jag ogillar faktiskt starkt att säga ifrån om typ sådana här saker. Varför? Jag vill väl inte framstå som en gnällspik. Men det beror ju helt på hur man säger ifrån, eller hur! Så efter att ha resonerat med mig själv fram och tillbaka gick jag ner och plingade på.

 

Ja, pulsen racade ju och jag kände adrenalinet få mig att spänna kroppen men jag stod kvar och försökte tänka snälla tankar. Dörren öppnades och där stod grannen, en ung kille. Jag frågade artigt om dem ( och hans sambo) störs av mina fotsteg? (... jag vet nämligen att jag går hårt och det är ju lyhört) Att vända på frågan var mitt taktiska drag för att få en bättre dialog och göra detta till en gemensam fråga. Och ja, dem störs eller hör mina fotsteg väl, som jag antagit. Bra,då kunde jag droppa min bomb tryggt nämligen att jag som studerar störs av deras dunkmusik också.

 

Jag var tydlig på att vara vänlig, empatisk och lugn Jag var inte där för att sätta dem på plats eller vara gnällspiken ovanför. Jag var där för att göra dem uppmärksamma på att jag hör dem och att jag antar att dem hör mig, och att vi tillsammans försöker tänka på varandra. Han höll med och sa att han skulle tänka på musiken och jag sa att jag skulle försöka smyga mer som en indian. Sen sträckte jag fram handen och vi handskakade och jag gick upp igen. Känslan nu så här i efterhand är bra för min egendel. Jag har satt en gräns, jag har varit vänlig och jag har försökt se detta från ders synvinkel också. På ett vuxet vis.

 

Men som det är just nu i skrivande skede så spelar han musik och sjunger "as we speak". Moget? Jag antar att somliga människor inte vill eller klarar av att få ett sådant samtal ej heller vill visa respekt för sin omgivning, än fast man säger ifrån på ett bra vis. Nu har jag gett dem en ärlig chans, om dem inte visar respekt tillbaka hädanefter så kommer jag ta till hårdhandskarna.Dem vet inte med vem dem jävlas, det är tydligt för under min vänliga yta finns en krigare.

 

RIOT