petracaroline

Om vi ska komma till rätta med vårt sanna jag och visa vem vi är, hela perspektivet, även det som upplevs som skuggsidan så måste vi våga möta det som finns inom oss och våga visa det för varandra. Och vi måste försöka våga och vilja möta det andra försöker visa oss eller berätta om utan att döma eller förkasta. Det hjälper inte den som försöker om vi blundar, låtsas som det regnar, trycker bort, ignorerar, hittar på osanningar och bortförklaringar eller ursäkter för att skydda oss själva och andra från skuggsidan, det som är obekvämt eller smärtsamt. Just detta är lättare sagt än gjort då det ligger i vår natur att försköna och "rädda" ansiktet, situationer, människor, fan och hans moster.

 

Men att trycka bort det obekväma, bortförklara något som egentligen är uppenbart eller lägga lock på är i allafall något som ger mig grym ångest och en känsla av att vissa sidor av mig och andra är "fel" och konstigt och skamligt, något som inte får ta plats.Något inte någon vill veta av. Det gör mig fruktansvärt nedstämd och ledsen och det känns som mina och andras skuggsidor blir ett alldeles för tungt, blött ok att bära och det tynger ner mina axlar och får mitt hjärta att värka och min själ att bli olycklig.

 

Hur ska vi någonsin komma till rätta med oss själva och våra riktiga känslor om det bara ska tryckas bort? Om vi bara ska visa det perfekta? Det starka? Det vällyckade? Fasaden. För mig känns det som att förneka halva mig, att halva mig inte får finnas. Att bara den ljusa sidan, det positiva som är behagligt ska få finnas och synas. Just detta har jag kämpat med under många år, att komma bort ifrån det perfekta och våga vara operfekt och jag kommer fortsätta försöka våga.

 

Vissa gånger är det bara så mycket svårare än andra och sådana gånger hjälper det att läsa kloka ord där man kan känna igen sig och känna sig ok och "normal". Där man får vila i orden som visar att någon förstår hur man fungerar och det ger tröst då man samtidigt ska försöka hantera att leva i en värld som i allafall jag ofta upplever är alldeles för hård och kall och ytligt perfekt för vårt eget bästa.

 

 

/kram

 

Petra