Nu måste jag bara lätta mitt hjärta för er om vad som hänt den sista tiden innan jag går sönder innifrån och ut. Jag är helt slut på och vet inte hur fan jag ska få kraft att härda ut med kaoset runt omkring mig. Men ok, byggkaoset är en sak, det som får mig att må jättedåligt just nu är hur lågt människor kan betee sig mot andra. Ni ska bara veta hur jag har blivit bemött av bygg-gubbarna efter att jag, på ett respektabelt och vuxet vis bett dem tänka på att jag bor här, samtidigt som jag så klart förstår att detta är deras arbetsplats. Dem har betett sig under all kritik.
Det var i förra fredagen som jag sa ifrån till förmannen i bygg-gruppen om det jag nämnt ovan och han var väldigt förstående och det kändes väldigt fint att bli bemött på det viset. Precis så som vi alla vill bli bemötta då vi säger ifrån om något och drar en gräns och står upp för oss själva. Att en så enkel sak som att ta hänsyn och visa mig och andra den respekten då dem faktiskt klampar in i våra hem och på vår integritet är väl inte för mycket begärt! Eller? Det tycker då inte jag.
Till gubbarnas försvar så är jag självklart fullkomligt införstådd med att det bullrar och lever om då ett badrum ska renoveras och det har jag haft överseende och tolerans med, som sig bör, under snart 4 veckor. Men bygg-gubbarna har inte tagit hänsyn alls till att jag och andra människor bor i huset dem renoverar. Vissa av dem verkar tro att det är helt ok att bara klampa in och kasta saker runt sig, skratta och prata högljutt tidigt om morgonen medans jag sover, stöka ner utan att plocka bort efter sig, inte hälsa då jag är i lägenheten eller kommer hem, slänga igen ytterdörren så lägenheten skakar. Ja, ni förstår det är ganska olustigt. Hade jag kunnat bo någon annan stans kanske jag skulle ha gjort det så här med facit i hand men samtidigt tycker jag att vuxna människor måste kunna mötas halvvägs.
Efter att jag sa ifrån har allt blivit ännu värre och jag fattar ingenting? Att jag sa ifrån verkar ha provocerat och triggat (speciellt några av bygggubbarna, unga och äldre och som smittat av sig på resten av gänget ) så till den milda grad, och nu kommer dem nu in i lägenheten medan jag sover, skrattar och samtalar ännu högre, smäller i dörren ännu hårdare, hälsar knappt och är allmänt otrevliga, obehagliga och fräcka i munnen. Vad är problemet? Jag blir strafffad för att jag säger min mening, säger ifrån och det verkar inte spela någon roll att jag gjort det på ett bra vis? Det är jätteolustigt och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Det är olustigt att ha dem i huset och dem kommer stanna minst 2 veckor till. Det känns som om jag sitter i ett moment 22 och känner mig fruktansvärt kränkt och obehaglig till mods. Give me strenght...
Vad skulle ni gjort?
Kram och kärlek
/Petra