petracaroline

I dag släppte jag allt. Jag klev upp imorse och var varm som en kamin ( något varmare än vanligt vill säga, är nämligen som en växelvarm kamiliont) och hade ingen ork alls. Såg mig i spegeln och såg mer död än levande ut och tänkte- vilka alternativ har jag?

 

A) Ta en dusch, ignorera kroppens signaler och försök vakna till liv

B) Gå och lägga mig igen

C) Ta en dag hemma, vila och försök prioritera vad jag samtidigt kan göra för att minska den negativa stressen ur mitt liv. Ni vet den stressen som gör oss apatiska, ledsna, trötta och passiva.

 

Det blev av naturliga skäl C.

 

För som ni säkert förstått av mina inlägg och de senaste yttre omständigheterna har jag en påtaglig inre stress som heter duga. Tack och lov är dem färdiga nu med mitt badrum och det är underbart! Dem är dock kvar och borrar och lever om i huset så det ger mig en bullerstress men det går att leva med. Skolan stressar också och jag är egentligen för trött för att orka prestera. Det är speciellt matten som ger mig ångest och jag får inget gjort och det blir en ond cirkel. Jag tror det är därför febern kommit som ett brev på posten för jag brinner upp innifrån. Känns som att jag har fått post traumatisk stress syndrom och det är väldigt lite som ska till för att min puls ska galoppera iväg och jag är trött hela tiden och orkar knappt umgås med någon.

 

Men jag ger inte upp. Nu sitter jag i mitt kök och tar tag i det enklaste jag kan göra, nämligen historiaarbetet. Jag ska skriva ett 3 sidor långt tvärrsnittsarbete om valfritt tema och jag har valt hur samhällsutvecklingen i Sverige från 1800-talet till idag påverkat familjen. Det är spännande och det gäller för mig att bara att börja någonstans, bara jag börjar. Så det har jag klarat av att göra sedan jag bestämde mig för att bara släpa allt och har faktiskt lyckats få ihop lite mer än 1 A-4:a sida och kommit på flera frågor att besvara i arbetet.

 

Jag har även mailat min mattelärare, den enda av dem som jag har förtroende för men som tyvärr inte är min lärare denna termin, och bett om råd. Hon har gett mig mailadressen till skolans specialpedagog och jag har i min tur mailat henne idag. Det känns skönt och jobbigt på samma gång att be om hjälp men vet att jag måste för att komma vidare. Jag kan klara matten bara jag får extra stöd, pepp och hjälp på vägen och på fredag ska jag träffa pedagogen och det ska bli skönt att ventilera i lugn och ro.

 

NEVER GIVE UP!

 

Kram på er!

 

/Petra