15/3 Guldkant på vardagen
Jag står på ICA i schtan, glad i hågen naaanting. Jag menar; Skolveckan avklarad, mattelektionen imorse gick fint, konstruktivt möte med matteläraren, nytränad, tvätt i maskinerna, ut på tur i solsken. Härligt! Väl i kön på ICA:n med fredagsmyset i högerhanden smyger en liten, gullig pensjonärs tant upp bakom mig. Hon frågar mig om det är snabbkassan och jag säger nej. -"Bra då kan jag stå kvar", svara hon och jag blir ju glad naanting för jag tycker ju om pänschissar. Så vi pratar om solen idag; 9 grader imorse men 0 nu berättar hon, isvindar igår i löpspåret berättar jag , pensjonärstillvaron berättar hon, studenttillvaron berättar jag och då utbrister hon: - "åh, jag studerade 5 år i Umä och jag ääälskade studentlivet. Bor du i studentlägenhet?- Hur är det"? - "Nej ( tack gode gud efter 15 år i kollektiv) jag bor i en egen lägenhet", svara jag. Tanten fortsätter ivrigt att- "åh, jag älskade att laga mat och vara i köket, ja..du kan ju tro vart det barka hän" ( jag tippar att hela studetnkorren samlades och mös där i köket med henne) sen bröts magiken och det var dags att betala.
Men hörrni: att ta sig tid med en pensjonär, hur underbart är det inte? För mig är det som att öppna en historisk skattkista eller att djupdyka i en sjö av visdom; dem besitter så mycket livserfarenhet, upplevelser, berättelser...för mig stannar som tid och rum när jag pratar med en äldre och jag älskart! Dem är sin vikt värd i guld och med tanke på hur samhället idag förhåller sig till äldre och ålderdom är det så fint att visa dem uppskattning på "gräsrotnivå" tycker jag ♥
Trevlig helg och på återseende!
Kram,
Petra
