22/3 Vart hämtar man kraft...
Förkylningen har gjort sig tillkänna. Den kom som en blixt från klar himmel under onsdagskvällen och smög sig in i systemet under natten. I går vaknade jag med halsont och ont i lederna och under kvällen kom febern. Nu sitter jag i köket och snörvlar och har bestämt mig för att det får bli en hemmakurerardag. Har inga obligatoriska lektioner idag så det känns skönt. Hade naturligtvis behövt den vardagliga dubbeltimman i matte för jag har matteprov nästa vecka men får räkna själv så gott det går.
Immunsförsvaret kraschar nog för att jag inte trivs på Komvux. Helst skulle jag vilja hoppa av allt så som det känns just nu. Jag finner ingen livskraft under det taket, i den lokalen, mellan de fyra väggarna. Ingen inspiration bara en giftig skolmiljö som går som en röd tråd från rektorn till lärarna och många med mig verkar må dåligt av detta men ingen gör något! En av mina bästa vänner har valt att hoppa av för att hon inte orkar med lärarnas attityd.Inte ok. Rektorns svar på mitt mail lyser fortfarande med sin frånvaro och den utveckling jag välkomnade för några veckor sedan, innan sportlovet ni minns, den verkar rinna ut i sanden. Vad göra? Lita på att allt ordnar sig? Att "karma" ställer ordningen tillrätta förr eller senare?
Det är i allafall väldigt tungt att vara en av få människor på skolan som vågar stå upp för hur fel kränkningar och orättvisor är och att dem existerar är ett faktum. Men när jag försöker synliggöra det händer ingenting? Ingen vågar ta i det och ingen vill erkänna sig kränkta eller berörda. Alla vet att det förekommer men ingen kränker och ingen blir kränkt? Eller? Jo, alla vet men ingen gör något förutom jag som försöker så gott jag kan att belysa problemet. Ska vi bara fortsätta blunda och må dåligt? Jag vet att jag mår väldigt dåligt av detta men det känns som att jag inte kommer någonvart i skolan. Lärarna och pedagogerna hör mig, verkar tillmötesgående på möten men sen fortsätter allt som innan. Det blir som ett spel för hovet, ett skämt.
Jag vill vistas i en stärkande, kärleksfull och energigivande miljö, där jag och andra får stråla och vara dem vi är födda att vara, där ingen är "fel" och där alla får lov att vara egensinnig på sitt vis utan att bli kränkta. Nu hoppas att jag att helgen, lugn och ro får mig att hitta tillbaka till min inre styrka tills en ny vecka på Komvux. Jag försäker hålla fokus på mina mål och varför jag pluggar där och ignorera det som är ondskapsfullt, men det är ingen lätt uppgift för min livsenergi försvagas något enormt i giftiga miljöer. Ni vet känslan jag talar om? Ingen borde behöva känna den. Det är inte värdigt.
Kram och kärlek,
Petra
