petracaroline

I samband med min Norrlandsflytt sommaren 2012 har mitt gästbloggande för Vårdguiden i Stockholm avslutats (november 2011 t.om juni 2012) Gästbloggen har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som värmt mitt hjärta och öppnat mina ögon. Jag har insett att min historia är värdefull för fler än bara mig och att jag kan hjälpa andra genom mina ord. Just därför känns det extra inspirerande att fortsätta bloggandet på egenhand. "Petracaroline" är nygammal och startades i oktober 2011 mest för min egen del, då det skrivna ordet är mitt sätt att ventilera tankar och sätta ord på känslor. Genom Vårdguidens läsare har jag fått erfara det vackra i ordspråket "delad glädje är dubbel glädje" och jag hoppas att den glädjen lever vidare här! Jag kommer att uppdatera bloggen med 3-5 inlägg i veckan och beröra olika teman som psykisk hälsa, personlig och andlig utveckling, träning, kost och meditation. Inläggen kommer att förgyllas av mina egna erfarenheter, vardagsupplevelser och filosofiska reflektioner. Varmt välkomna!

25/3 Att känna sig fel och ful

Publicerad 2013-03-25 11:06:00 i

 
Jag känner så ofta. Jag känner mig fel och ful och som något som ingen vill vara eller se ut som. Nu skriver jag rakt ifrån hjärtat för jag känner att jag måste, annars kommer jag att fortsätta dö inuti och jag kämpar varje dag för att känna mig levande. Kanske är detta något flera behöver läsa så det bjuder jag på. Jag har känt så här sen jag var liten tror jag, men inte många vet hur illa min själ har mått och mår av att måsta leva i det utseendefixerade samhället vi lever i. Samhället får mig att känna mig fel och ful. Fler som känner så? Jag fick höra det redan som 7-åring i skolan att jag var fel och ful då jag blev retad att jag var tjock, och gudarna ska veta hur många gånger folk har påpekat hur blek jag är och skrattat åt att jag inte kan bli brun. På riktigt! Eller hur många gånger folk har gjort och gör sig rolig på min bekostnad att jag har en hy som lätt blir röd, att jag lätt blir solbränd men inte brun och att det verkar vara något man får ta sig friheten att skratta åt och se ner på, behandla som skit. Varför? Det är inte ok! Eller? För mig har det skapat djupa sår, komplex och ångest.
 
Det är långtifrån bara hudfärg eller kroppsstorlekar som blir kränkta och diskrimerade i vårt samhälle, på denna jord, av oss människor, i denna fruktansvärt smärtsamma egovärld vi lever i idag. Den gör ont för mig att leva i detta. Jag får ont i hjärtat och känner hur jag försvagas. Jag tycker att alla har något som är vackert i och med sig, även det som anses "fult" i gemenemans ögon, men är jag ensam om det? Den enda jag inte kan se något vackert i är mig själv. Det sitter så sjukt djupt rotat inuti mig att jag är ful och fel för att det är vad jag fått utstå, höra, matats med under så många år att när någon säger tvärtemot, att jag är vacker och ser bra ut så tänker jag att dem ljuger. Och jag tänker även att jag är så ful och fel att ingen kan älska mig. Jag känner djupt inuti att jag inte förtjänar kärlek, för vem kommer vilja, klara av att älska mig? Hur sorgligt är det inte?
 
Om man får höra något tillräckligt länge och många gånger börjar man tro på det som sägs och dem åsikter som råder om vad som är snyggt och ok och beundransvärt ställs emot allt det som inte är det.  Vi är alla så fixerade att det gör ont och jag försöker släppa det men det är som ett sår som rivs upp varje dag.Tidningar och TV gör det inte enklare. Se bara hur egot matas om att vi är "fel" och hur det får oss att känna: vi ska banta, vi ska träna, vi ska ha dem rätta kläderna, vi ska sminka oss, vi ska ha allt det där materiella som inte gör oss ett skvatt lyckligare egentligen snarare tvärtom, det skapar en tomhetskänsla efter en stund när den ytliga tillfredställelsen lagt sig och själen gråter och känner sig tom och ledsen. Min själ säger älska mig som jag är, låt mig slippa förställa mig. Men istället känns det som att vi ska bara vara allt det vi inte föddes till och det vi inte kan ändra på går vi omrkirng och föraktar, hatar, vill förändra till varje pris för att det råder ett visst recept på hur man ska se ut för att anses vällyckad, förtjäna att existera, bli behandlad väl, få respekt och kärlek. Så känns det på mina mörkaste dagar i mina mörkaste stunder.  Vi behöver en attitydförändring om vi ska överleva på denna planet. Vi behöver mer kärlek och acceptans och låta människor få vara som dem är.
 
Som barn älskar vi oss själva, låt oss fortsätta med det <3
 
/Petra

Kommentarer

Postat av: Per

Publicerad 2013-03-25 16:38:06

Men det var då den sötaste och gladaste lilla Petran :) hon finns kvar där inne. Vi andra kan se henne i alla fall.

Jag var på väg att skriva att inte bry sig om vad andra tycker, men det stämmer ju inte alls. Jag med min träning och dietande, försöker uppfylla något ideal. Är det för att jag själv trivs att se ut så eller för att tror att jag blir lyckligare av det. Tål att tänkas på.

Så ja, visst är det sorgligt vilka krav man ställer på sig själv för att få bekräftelse, passa in och bli omtyckt.

Postat av: Petra

Publicerad 2013-03-26 12:28:00

:) Tack Per! Vad gullig du är, dina ord värmer!

Ja, visst är det en svår balansgång! Man måste bara försöka hålla fast vid sin egen sanning och sina egna värderingar och gå den väg som känns rätt inuti, och sen vad andra tycker får man försöka sålla bort så gott det går. Acceptans och att förändra sitt förhållningssätt inför det som är tungt är två andra verktyg jag försöker använda mig av så ofta jag kan. Övning ger väl färdighet så det är bara att fortätta :)

Kram på dig!

/Petra

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

petracaroline

Här följer lite kuriosa om mig; en sann konstnärssjäl med många kreativa strängar att spela på. En som lever och andas för kommunikation, det skrivna ordet och som tycker att det vilar något magiskt och vackert över att kunna beröra människor med en text. Att skriva och dela med mig av mina erfarenheter till andra ger mitt liv mening. Något annat som ger mitt liv glädje och mening är musik, jag älskar att sjunga och gör det gärna, ofta och högt. Friheten att få vara mig själv är också a-o för mitt välmående, andlig och personlig utveckling, hälsosam kost och träning likaså. Allt ovan nämnt tillsammans med meditation, familj och vänner utgör kärnan av mitt liv och mina intressen. PS. kolla gärna in mina rekommenderade bloggar under "länkar".DS.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela