26/3 Ljusglimtar på våffeldagen
I går stannade jag hemma från Komvux och det var så rätt beslut. Jag hade haft en sömnlösnatt och var sjukt trött och istället för att våndas och ha ångest och inte få något vettigt gjort på mattelektionen så tog jag hand om mig själv istället. Så jag tog tag i disken hemma och medans jag diskade kom texten och känslorna som blev blogginlägget igår. Konstruktuvt och oerhört befriande att få ut alla känslor, allt som är smärtsamt på "papper", för att få distans och få ge uttryck för det som annars fastnar inuti och som växer sig till ett allt större ångestmoln för at sen explodera inåt eller utåt.Jag känner alltid en lättnad av att skriva och det är bra terapi för mig, jag har skrivt dagbok sen jag var 8 år och komer nog fortsätta skriva till den dag jag vippar av pinnen.
Gårdagen blev bara bättre också allt eftersom dagen flöt på och efter att både ha haft mamma på besök och veckohandlat med min underbara vän S, följt av picknick och fina samtal i strålande solsken och sen firat våffeldagen så fick jag ladda mina batterier rejält!
Nu ska jag precis bli upphämtad av henne igen för en pluggdag hos henne. Jag har matteprov imorgon och känner en lätt optimism då jag har någorlunda koll på kapitlet som provet omfattar. Håll tummarna för mig idag och imorgon 8.10 då jag skriver provet.
Vi hörs,
Kram bästa!
/Petra
