petracaroline

I samband med min Norrlandsflytt sommaren 2012 har mitt gästbloggande för Vårdguiden i Stockholm avslutats (november 2011 t.om juni 2012) Gästbloggen har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som värmt mitt hjärta och öppnat mina ögon. Jag har insett att min historia är värdefull för fler än bara mig och att jag kan hjälpa andra genom mina ord. Just därför känns det extra inspirerande att fortsätta bloggandet på egenhand. "Petracaroline" är nygammal och startades i oktober 2011 mest för min egen del, då det skrivna ordet är mitt sätt att ventilera tankar och sätta ord på känslor. Genom Vårdguidens läsare har jag fått erfara det vackra i ordspråket "delad glädje är dubbel glädje" och jag hoppas att den glädjen lever vidare här! Jag kommer att uppdatera bloggen med 3-5 inlägg i veckan och beröra olika teman som psykisk hälsa, personlig och andlig utveckling, träning, kost och meditation. Inläggen kommer att förgyllas av mina egna erfarenheter, vardagsupplevelser och filosofiska reflektioner. Varmt välkomna!

13/05 Att följa sin sanning- leva sin dröm

Publicerad 2013-05-13 13:08:00 i

'

Costa Rica- ett land jag drömmer om att bo en period av mitt liv

"Hopp; att våga tro att våra drömmar och vår egen, unika sanning en dag kommer levas och förverkligas"

Hur många av oss vet vad vår sanning är? Att leva sin sanning? Hur många av oss gör det? Följer vi våra drömmar? Lever vi efter att nå dem? Fullför vi dem? Jag har så otroligt många drömmar som jag längtar efter att få leva ut, som är sanna för mig men jag förstår inte hur jag ska nå dit? Det frustrerar mig så enormt och det gör mig ledsen. Det känns som om min inre potesial inte kommer UT, att jag är en blomma som bara väntar på att få blomma explodera i regnbågens alla färger men som sitter fast. Det känns som att jag går emot mig själv, mina drömmar och hela min kropp och själ känns mer död än levande, jag utstrålar nej. Jag vill att hela jag ska utstråla JA för jag vet att jag kan men jag har glömt bort hur....

Jag famlar i dimman nu och framtiden känns läskig, oviss och jag kan inte ta mig för att ta något beslut kring något just nu och jag går in i min bubbla. Det är som att jag nu mer än någonsin förstår måndagsångest. Jag har samma förlamande ångest nu som jag hade under perioden i Oslo då jag inte längre ville jobba som frisör och tillslut gick in i väggen. 3 veckor kvar av skolan och ångesten är där varje sekund. Ångest är en del av livet men den ska inte vara kronisk. Jag funderar, när ångesten är så här stark är man på fel plats då? Eller är man på rätt plats för att rensa bort det som tynger ens själ så man kan släppa bagaget och bli friare?

Vad tror ni?

Kram och på återskrivande

/Petra

Kommentarer

Postat av: Aida

Publicerad 2013-05-13 16:55:10

Hejhej Petra!

Nu kommer ett långt inlägg för jag vill svara på detta inlägg för att dela med mig och kanske ge tillbaka inspiration så som du har gett mig. :)

Många av dom frågorna har jag ställt själv många gånger under olika perioder. Det är nog svårt att veta vad/om vi har en sanning, den kan ju också variera och ändras med tiden tror jag. Det jag har lite kommit till insikt med för mig själv efter att jag gick in i väggen för lite mer än ett år sen är att jag vet inte varför men jag finns och andas i den här världen. Jag lever för min familj och vänner och tänker därför försöka leva på bästa sätt genom att göra det jag tror jag tycker om. Jag drömmer om en särskild utbildning/yrke som jag inte kommer in på men så länge går jag en annan utb. på universitetet för att det passar mig bättre än de jobb jag kan få utan utb. och för att jag kan utnyttja det för att kunna göra saker åt sidan som jag tycker om: jag jobbar som studentambassadör åt univ. som är jätteroligt och inspirerande, engagerar mig som kursombud/styrelsen för att kunna förbättra utbildningen (utveckling är kul, både personlig och samhällelig), resa och plugga utomlands, engagera mig som internationell fadder åt utlandsstudenter som kommer hit och volontärarbetar på tjejjouren som är otroligt givande och man känner att man hjälper och bidrar med förändring, ska dessutom på föreläsningar i veckan genom det om brottsoffer och sånt som är intressant. Samtidigt ansöker jag och ska försöka mig på högskoleprovet och diverse grejer för att kanske komma in på utbildningen jag önskar mig.

Jag började nuvarande utbildningen i september och vissa extragrejer utanför skolan droppvis sen i november. Jag hade inget intresse för något och hade periodvis ångest/nedstämdhet, dock visste jag inte riktigt vad annars jag skulle göra och fortsatte ta ett ben framför det andra mer robotartat än annat. Fram till mitten av mars/början av april fick svar på att jag kommer få åka utomlands i sommar och det började kännas lite bättre. Småningom gick det bättre i arbetena och jag började göra fler grejer och nu känns det nästan bra. Vissa drömmar kommer förverkligas och att jag mer och mer får uttrycka mitt sanna jag. Men det tog många småsteg och det har varit och kommer fortsätta vara en berg-och-dahl-bana.

Så därför tror jag inte att ångesten behöver betyda att man är på fel plats, dock kan en känsla av obehag eller något tyda på det (jag känner att jag har lätt för att veta när något inte känns bra och jag har börjat lyssna mer på den känslan även om andra omkring mig tycker annat eller om jag känner press från någon/något att jag ändå vågar säga nej och göra som jag känner för, även om jag möter motgångar, har du kanske något liknande?). Jag tror det finns en skillnad på att inte kunna/veta hur man ska uppfylla sina drömmar och gå emot sig själv. För att förtydliga menar jag att gå emot sig själv t.ex. att för mig sluta försöka ansöka till min drömutbildning när jag dels känner att jag ännu inte gett mitt allt åt att försöka när det är yrket som skulle passa mig jättebra (praktiken på arbetsplatsen var ett av de mest spännande/roligaste/intressanta veckorna i mitt lilla liv). Som sagt jag har inte kunnat uppfylla min största dröm än och varje gång jag läser kurslitteraturen känns det fel men jag vet att det jag gör sidan av utbildningen känns bra och att det här kan leda till något annat. Sen tror jag att även om du är på fel plats kan ens själ rensas och bli friare.

Hoppas att din ångest har avtagit med dagens gång. Kramar!

Postat av: Petra

Publicerad 2013-05-19 11:50:29

Hej Aida!

Tack! Helt ok med långa inlägg! :)

Jag tycker att dina frågor är bra och kommer därför att skriva ett blogginlägg kring dessa när inspirationen är på plats, så håll utkik i vår/sommar!

KRAM!

Kommentera inlägget här

Om

Här följer lite kuriosa om mig; en sann konstnärssjäl med många kreativa strängar att spela på. En som lever och andas för kommunikation, det skrivna ordet och som tycker att det vilar något magiskt och vackert över att kunna beröra människor med en text. Att skriva och dela med mig av mina erfarenheter till andra ger mitt liv mening. Något annat som ger mitt liv glädje och mening är musik, jag älskar att sjunga och gör det gärna, ofta och högt. Friheten att få vara mig själv är också a-o för mitt välmående, andlig och personlig utveckling, hälsosam kost och träning likaså. Allt ovan nämnt tillsammans med meditation, familj och vänner utgör kärnan av mitt liv och mina intressen. PS. kolla gärna in mina rekommenderade bloggar under "länkar".DS.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv